Träningsglädje

Några av skidentusiasterna i stugan är ute på 4-timmarspass. För egen del räckte det med 2.5 timmar. Efter det var energidepåerna slut och kroppen trött och frusen.

Det har gått bra att åka men det blir rätt trist när spåren bara går genom skog, skog och mer skog. Milspåret i Björnen i Åre är rena fröjden för ögat jämfört med nötarspåren här. Själva spårkvaliteten har dock varit toppen och de spår jag åkt var lättåkta både uppför och utför. Det verkar dock inte spela någon roll för som vanligt när jag åker längd har pulsen haft många halleluja moments. Inte konstigt att man blir trött av längdåkning, det fullkomligt äter ju energi!

Träningsmässigt var dagens pass riktigt bra men det var aldrig särskilt kul. Eftersom jag inte har nÃ¥got längdskidÃ¥karmÃ¥l, vilket jag i hemlighet är mycket tacksam för, sÃ¥ räcker det inte med att bara nöta, nöta, nöta. Jag vill ha lite utsikt för själens skull ocksÃ¥…

This is as good as it gets

Erika odlar rimfrost

Nu har jag premiärÃ¥kt för i Ã¥r. Var lite nervös först – jag har en ond vurpa med knävärk frÃ¥n VasaloppsspÃ¥ren relativt färsk i minnet. Men, det visade sig gÃ¥ riktigt bra. Inte en enda vurpa under min premiärtur pÃ¥ blygsamma 5 kilometer. Däremot Ã¥kte pulsen i topp! Jag försökte ta det lugn och tänka att kvällen bara var en försmak pÃ¥ vad som komma skall men är det en uppförsbacke vill jag springa uppför istället för att mesa och riskera att tappa fästet. Däremot har jag noll glid pÃ¥ mina skidor, men sÃ¥ har jag typ aldrig glidvallat dem heller…

Imorgon börjar min intensivaste vecka i periodiseringsupplägget. Jag förkortade den lugna veckan lite eftersom längdåkning och lågpulsträning inte går ihop. Ska försöka samla ihop ett gäng timmar i spåret då.

När jag gick till tÃ¥get igÃ¥r blev jag stoppad av en kille som ropade ”Hej Träningsglädje!”. Killen var en bloggläsare som hette Henric och att bli hejad pÃ¥ sÃ¥där händer inte särskilt ofta. Första och enda gÃ¥ngen hittills var när Snorkkis, ja numera Sofie, hejade pÃ¥ mig pÃ¥ tunnelbanan i Stockholm. SÃ¥dant är kul – och Henric kan numer intyga att jag inte bits när man hejar pÃ¥ mig.