En lördag i Boston vaknar vi runt 07.30 i hotellsängen på XV Beacon Hotel. Där utanför fönstren har dagen börjat; solen skiner men det blåser. Amerikanska flaggan vajar i vinden och påminner oss om var vi är. I Boston!
Vi gör oss redo för frukost och väljer hotellrestaurangen Mooo. Jag har som alltid svårt att välja mellan pannkakor och omelett, men omeletten vinner den här dagen. Den är fylld med gruyere och lök och paprika och kommer med stekt potatis vid sidan om, och några skivor toast. Servitören häller upp nytt kaffe så snart jag druckit en klunk, så han får springa många vändor fram och tillbaka.
Efter frukosten är vi klara för att göra stan. Mormor och jag har redan promenerat runt i Beacon hill dagen innan, så vi promenerar istället åt ett annat håll: förbi Quincy market och ner till Long wharf där vi hoppar på en sightseeingbåt för att se Boston från vattnet:
Stora delar av Boston är gjort på mark som människan skapat. Man har alltså använt jorden från några kullar och byggt ut landremsan ner mot vattnet. Hela flygplatsen ligger på sådan mark, liksom några av stadsdelarna.
Boston var den stad dit irländarna tog sig under den stora potatissvälten. Trappan från skeppen kallades för the golden stairs eftersom den ledde mot framtien och även om den kanske inte blev så väldigt ljus för de flesta så bär Boston ett tydligt irländsk arv idag som man är stolt över.
Här är vi på Long wharf:
Efter båtturen åkte vi guidad hop on-hop off, ja en sådan där busstur! Det visade sig att vår guide har ett finger med i många av de filmer som har anknytning till Boston – och varje gång stadsdelen Charlestown nämns så tänker jag alltid på filmen The Town (med bland annat Ben Affleck) om bankrånare i Boston. Det får bl ett filmtips till er!
Vi hoppar av i närheten av Boylston Street där mållinjen för Boston marathon är, och där bomberna i Boston smällde 2013. Vi går in i en av sportbutikerna och mormor köper löparskor. Sedan är vi alla sugna på en fika så då promenerar vi över till parallellgatan Newbury street som sjuder av butiker och caféer. Vi hittar ett bord inne på Thinking cup där vi slår oss ner, dricker kaffe och äter morotskaka.
Efteråt promenerar vi hela Newbury street bort mot Back bay. Jag slinker in på Athleta och köper en jacka och en snygg tröja och vill helst köpa massa fina saker från Anthropologie också. Men vi går vidare istället – och när gatan tar slut går vi hela Boylston street hemåt och passerar under målportalen för Boston marathon.
I parken Boston Commons slår vi oss ner på en gräsplätt och kollar på alla hundar som leker – och alla människor som promenerar förbi. Jag köper en pretzel som är varm och mjuk. Jag tror vi sitter där länge, länge – men vi har liksom inget begrepp om tiden.
När klockan är 17 går vi den sista biten hem till hotellet. Men vi hinner knappt vara där så länge för snart nog styr vi stegen mot kvällens middagsställe: Joe’s i Boston. En klassiker som vi återvänder till varje gång vi är i Boston och som vi gillar mycket.
Just den här kvällen levererar inte Joe’s från sin bästa sida. Servitrisen, eller om det är köket, är tankspridd och glömmer bort vår förrätt som vi vill dela på och kommer med en dricka som jag redan har. Vi äter lobster rolls och jag dricker hemgjord ginger ale och där utanför fönstret så mörknar det.
När vi kommer till hotellet igen får jag feeling och går upp på gymmet som ligger på taket ovanför alla andra våningar och lyfter lite hantlar. Runt halv tio är jag på rummet igen – och en timme senare släcker jag lampan och säger god natt till Boston för den här lördagen!
