Träningsglädje

Vi har så himla bra dagar här i New York. Igår åt vi på en fantastisk restaurang precis bredvid hotellet som var lika bra som den var dyr. Det fina är att vi hade en minst lika bra kväll idag, men på ett helt annat sätt – och en annan prisklass.

Men vi tar det från början: idag, onsdag den 20 april, vaknade vi på ett soligt men lite blåsigt Manhattan. Vi tog lite sovmorgon eftersom gårdagskvällen innehöll såväl en flaska rött som en promenad förbi Trump Tower eftersom det var val igår och Donald Trump som alltid är i hetluften.

Runt klockan 9 tog vi tunnelbanan downtown och klev av på Christopher Street. Några hundra meter från stationen, vid Waverly Place, ligger Jeffrey’s Grocery som serverar ostron om kvällarna – och en god frukost och brunch om morgnarna. Jag valde avokadosmörgås och en tallrik med bär och det var gott. Men sådana här ställen finns överallt i hela stan och känns lite typiskt New York på något sätt.

Efteråt promenerade vi Bleecker Street och jag blev sugen på att köpa en väska. Jag avstod, eftersom den kändes lite dyr – men orimligheten i att jag senare spenderade lika mycket pengar på Sephora utan att fundera över det? Ibland finns det liksom ingen rim och reson.

När vi kom till Meatpacking District tog vi trappan upp till The High Line och promenerade den hela vägen bort till 34:e gatan. Den har blivit jättelång sedan sist och oavsett hur många gånger som jag gått på de där gamla järnvägsrälsen som numer blivit en stadspark så är det alltid en trevlig promenad. Sista biten känns lite tråkig och bjuder inte på någon vidare utsikt – men däremot fascinerande många skyskrapor som byggs, och det är ju också en utsikt i sig.

På eftermiddagen hoppade vi på en båt som åkte hela vägen runt Manhattan. Har du inte sett Manhattans skyline från vattnet så är det ett tips även om det känns turistigt. För några år sedan tog vi en sunset cruise i New York – och den här gången åkte vi en längre tur och hade hela tiden Manhattan på ena sidan och New Jersey, Queens och Bronx på den andra.

När vi kom till land igen tog vi en kort promenad till Hell’s Kitchen där vi tog bästa bordet på vår favoritrestaurang El Centro. Jag tipsar gärna andra om den här restaurangen men jag är också fullt medveten om hur det är med tips på saker och ting: dels gillar man olika och det i sig ska man komma ihåg. Men, hur bra man upplever att en restaurang är beror på så många saker: humör, sällskap och en massa andra saker. Vi gillar El Centro för att det var så himla bra första gången vi var där. Bara det gör att jag blir alldeles lycklig av att gå dit även om det är fem år senare; eftersom minnet från då smittar av sig på nu.

Om du går dit; gör som jag och beställ in frozen margharitas (antingen som den är eller med smak av jordgubb) och välj en nachos med kyckling som ni delar på – och sedan fajitas till varmrätt.

Stämningen på El Centro är uppsluppen och högljudd. Jag gillar att gå hit tidigt (typ runt 17.30) – då tycker jag att det är som allra bäst!

Inget besök till New York är riktigt komplett utan att gå förbi Times Square – vilket var vad vi gjorde efter middagen. Sedan lämnade jag Times Square med en stor påse från Sephora. Allt var inte nödvändigheter men vissa saker bara måste jag ha; som bra rengöring till exempel. Jag har Dermalogicas cleansing wipes sedan tidigare och nu köpte jag ”radiance boosting” cleansing wipes från Ole Henriksen – de doftar ljuvligt och är riktigt bra!

1.

Vakna upp på ett hotell som är härligt, lite smågalet och som framförallt ligger nära Central Park. Jag har hittat en ny favorit i 1 Hotel Central Park som öppnade i höstas och enligt min smak kunde läget inte vara bättre. Jag är två rödljus från världens bästa park där jag alltid vill börja mina morgnar när jag är i New York City!

En gång bodde vi på The James i Soho. Fantastiskt bra hotell men att bo i Soho var inte min grej trots att så många hajpar det. Jag tyckte inte att det fanns så roliga ställen att springa på – och det blev för omständigt att ta tunnelbanan till Central Park. Matmässigt så finns det otroligt bra ställen högre upp på Manhattan – inte minst i Hell’s Kitchen. Nu ska ju detta inlägg handla om morgnar men jag gillar restaurangerna El Centro (Hell’s Kitchen) och AG Kitchen (Upper West)

2.

Den perfekta morgonen i New York börjar alltid med ett varv i Central Park. Gärna tidigt. Beroende på jetlag kan det bli allt från klockan 6 till klockan 8. Den här gången har jag ingen jetlag alls och det är ju synd; annars gillar jag den sortens jetlag jag får när jag flyger västerut. Vi kom ut runt 07.30 och gick runt reservoaren som ligger en bit upp. En fin runda på nästan prick 10 000 steg!

Jag älskar hur man hittar alla former av löpning i Central Park: gammal som ung, snabba och långsamma, med eller utan skor och i alla möjliga sorters kläder. Här trängs snabba cyklister med varandra och hundarna leker ikapp.

3.

Efter en morgontimme i Central Park vill jag börja min dag på ett dekadent sätt. Igår innebar det en frukost på Norma’s och om du varit där så vet du vad jag menar – och om du inte varit där så måste du nästan uppleva det. Norma’s ligger inne på Parker Meridien och hit kommer både turister och affärsfolk.

Jag valde buttermilk pancakes med persikor och valnötter – medan Kenth beställde en helt makalös chocolate french toast.

Det finns tusen och en härliga frukostställen i New York. Det svåraste är att välja till vilken man ska gå!

Dagen för Boston marathon löper inledningsvis alltid efter samma procedur. Min sambo går upp jättetidigt för att ta de gula skolbussarna ut till starten på loppet 42 km bort och jag kan sällan sova vidare eftersom jag ändå är vaken.

Det är alltid en röd måndag och alla de gånger då jag har varit med i Boston har det varit varmt och soligt. Så också i år!

Det är galet mycket folk som står och hejar på alla löpare den sista biten in mot mål. Det är vid de sista hundra metrarna före mål som jag brukar stå och för att få en bra plats – eller att överhuvudtaget se de som springer – så måste man ta en plats i tid.

Efter bomberna på Boston marathon 2013 så har det införts många säkerhetsregler vilket bland annat innebär att alla som ska in för att se upploppet måste gå igenom säkerhetskontroller – och när polisen bedömer att det är tillräckligt mycket folk i kvarteren så släpper man inte in fler. När vi lämnade området så var det långa köer med människor som ville in.

Jag och mormor hann stiga upp i maklig fart, och packa väskorna eftersom vi skulle lämna såväl hotellet som Boston på eftermiddagen. Sedan promenerade vi nedför vägen i Beacon Hill mot Charles Street. Vi hade tänkt äta frukost på Tatte Café – men det blev eggs benedict på Panificio istället.

Efter frukosten hängde vi vid ett staket precis vid marathonbanan precis där bomberna small för tre år sedan. Jag stod precis här det året också.

Solen var riktigt het och folkfesten som alltid enorm. Efter lång, lång väntan kom först dameliten – och sedan herreliten. Jublet dånade!

Efter en liten stund för länge så kom också Kenth i mål. Innan vi mötte honom gick vi till ett stånd som sålde lemonad och alltså jag verkligen göra så himla mycket egen lemonad i sommar!! Här är ett härligt recept på körsbärslemonad som är ungefär hur drömmigt som helst!

Kenth han knappt byta om (än mindre duscha, fast mest eftersom vi var tvungna att checka ut) innan vi tog taxi till tågstationen och hoppade på tåget som skulle ta oss genom en liten del av östkusten ner till New York!