Träningsglädje

Jag har velat åka till Antibes och Cap d’Antibes cirka hur länge som helst; förmodligen sedan jag såg bilder på någon blogg för många år sedan. Jag såg framför mig ljumma dagar, ett turkost hav, karga klippor, små gränder och fransk mat. Det var med höga förväntningar vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes häromdagen – och efter att ha varit där kan jag nöjt avslöja att Antibes var lika bra som jag hoppades!

Antibes är namnet på själva ”staden” som ligger cirka två mil från Nice. Cap d’Antibes är halvön som sticker ut strax bortom Antibes. I närheten ligger också Juan-Les-Pins som är en klassisk badort och de tre ställena flyter ihop lite tycker jag.

Häng med när vi åkte till Antibes och Cap d’Antibes!

Det som är märkvärdigt med själva staden Antibes är den gamla delen med små gränder och jättemånga caféer och restauranger. Vi tog en kaffe på ett ställe och runt hörnet hittade jag den här drömvyn komplett med palmer och kläder på tork!

Jag hade läst om matmarknaden i Antibes, Marche Provencal, som byter skepnad ju längre dagen lider. Från mat till konst till restaurangyta typ. Det hade varit så roligt att köpa ostar och oliver och en massa annat härligt, men det gjorde vi inte av tråkigt praktiska skäl – som att inte särskilt mycket mår bra av att ligga i en solvarm bil eller att det är svårt att flyga hem med chevré som är så god att den typ smälter i munnen. Men såhär såg det ut i alla fall, bland lavendel och biffiga tomater:

Vi promenerade vidare bland gator och gränder och gjorde några stopp i små butiker, och hittade en sandstrand genom en glugg.

Sedan gick vi ut till hamnen där en av pirerna fått namnet ”Le quai des millionnaires” – det som låg där kan inte kategoriseras som varken båt eller yacht. Kanske färja? De var lite tråkiga att kolla på så vi höll oss bland detta – som ser flådigt ut på bild, men som i jämförelse med ”Le quai des millionnaires” var rena roddbåtarna:

Efter allt det där blev vi hungriga så det blev långlunch på ett ställe precis invid muren till den gamla delen av Antibes. De vita dukarna, de uppdukade rostflaskorna och solskenet bjöd in till moules frites! Maten var god men servicen lite långsamt så vi blev kvar där i två timmar. När det börjat krypa så sakteliga i benen så åkte vi vidare men – såhär såg den härliga lunchen i alla fall ut. Vi avslutade med en helt tokgrym chokladmousse som dessvärre inte hamnade på någon bild.

Vi tog bilen vidare mot Cap d’Antibes och parkerade vid Plague Garoupe som ligger precis där Chemin de la Garoupe tar slut. Precis vid stranden börjar en magnifik strandpromenad som går bland lummiga träd och karga klippor och som var en av den här resans absolut bästa grejer. Det var soligt men rätt så blåsigt och det turkosa havet skummade mot klipporna. Totalt tar promenaden typ två timmar att gå (kanske inte om man har bråttom men vem har det när man helst vill fota utsikter hela tiden på grund av så himla, himla vacker värld runt omkring!!) och bjuder på naturliga trappor, vackert stenbelagd stig och lite stenigheter.

Kolla här bara:

Mellan Nice och Monaco ligger byn Eze och hit åkte vi häromdagen. Vi promenerade upp till toppen av ett berg 429 meter över havet och till slottshotellet Chateau De La Chevre D’Or som är ett av Rivierans finaste hotell – och som ligger i en medeltidsruin. Det är ett helt galet ställe!

Eze är som uppbyggt i flera platåer och i medeltidsgränderna trängdes några små butiker och lite olika restauranger. Egentligen bor här bara ett tjugotal personer så de flesta människorna du ser här är gäster och besökare. Här har man sagolik utsikt över den franska rivieran från en av de allra vackraste byarna i området enligt många.

Jag fick en läsarkommentar i inlägget från Haut de Cagnes om att också Eze var något utöver det vanliga – och det stämmer verkligen!

Det var smalt och vindlande och helt fenomenalt häftigt. Men – ingenting slog ändå upplevelsen av den totalt galna trädgården som balanserade på bergsväggen med utsikt över havet och horisonten. I olika etage och små rum gömde sig alla slags blomster och snudd på verklighetstrogna statyer av elefanter och giraffer och hästar, sköldpaddor och andra ståtliga djur. Knasiga fontäner trängdes med andra detaljer som gjorde allting så knäppt och tokigt men fullkomligt fantastiskt.

Ju mer man vandrade i kringelikrokarna desto mer upptäckte man. Ett trädgårdscafé med galen utsikt över havet! En pool där vattnet föll ur en staty! En entré omgiven av ett citronträd!

Vi åkte mot Eze på eftermiddagen och då låg bergsvägen inbäddad i tjocka moln. Framåt kvällen klarnade det upp vilket gav oss dramatiska vyer över havet med enstaka moln som steg upp från dalgångarna där nere.

På kvällen åt vi middag på en av restaurangerna på Chateau De La Chevre D’Or. De har dels en tvåstjärning Michelinrestaurang men även en mer casual restaurang som heter Eden som bjuder på spektakulära vyer över havet och vackra halvön Cap Ferrat. Jag valde en tryffelrisotto till förrätt och magisk hummerpasta till efterrätt. Sedan orkade jag inte äta något mer men njöt av mörkret som lade sig över berg och dal och tänkte att hit måste man ju bara åka igen!

Då vill jag promenera ner till stranden som kantas av pinjeträd och vandra några av lederna som går både vidare upp mot bergen och ner till kusten.

I tisdags var det strålande fint väder så efter att vi varit i Haut de Cagnes åkte vi vidare upp i bergen. Vårt mål med resan var Gorges du Loup! Det är ett vackert område med slingriga vägar som svämmar över med grönska, vattenfall och flodådra (Le Loup) som man kan vandra längs med.

Vi vandrade inte särskilt mycket, men vi åkte längs bergskammen med vidunderlig utsikt! Väldigt fint var det – och någon annan gång hade det varit kul att stanna lite längre för en kortare vandring.

Vid ett vattenfall stannade vi och tog glasspaus. Väldigt värt! Sedan åkte vi vidare.

En av byarna som man passerar längs vägen är medeltidsbyn Tourrettes sur Loup. Här vimlade vägarna med cyklister som antingen njöt av fullt utför – eller den sega och riktigt långa uppförsbacken.