Träningsglädje

Jag gick till Yogayama efter att ha varit på Sportlife igår. Jag kunde inte missa en yinpractice i uppvärmt rum! Nu var inte rummet så värst uppvärmt för det var inte den ordinarie yoginin som hade klassen och vikarien gillade nog inte så mycket värme men det var en riktigt bra practice ändå.

Det känns som att jag behöver yinträning som ett komplement till all ”muskelträning” jag gör – oavsett om det är löpning eller annan yoga. Yin fokuserar inte alls pÃ¥ musklerna utan pÃ¥ bindväv och ligament och det är därför man hÃ¥ller positionerna sÃ¥ länge. En av positionerna gör dig till och med odödlig! Om du hÃ¥ller den i 10 minuter och gör den varje dag under ett Ã¥r. Gör man den en gÃ¥ng i veckan fÃ¥r man aldrig rynkor. Eller hur det nu var…

Gårdagskvällens bästa position var just den jag nämnde ovan. Den värsta var happy baby pose. Att hålla den i 5 minuter är en mardröm. Det känns som om mina höfter trycks ihop och långsamt mals till sand. Yin handlar också om att bemästra obehagligheter (läs: smärta) och jag tror att det är min (relativt korta) utövning av yin som lärt mig att det som gör ont gör mindre ont när man andas. Även det som är jobbigt.

Jag vet att jag lÃ¥ter helt yinfrälst och ja det är jag nog! Man fÃ¥r veta en massa bra, lärorika och kloka saker under en yinyogapractice. Det är bara sÃ¥ synd att jag glömmer dem pÃ¥ en gÃ¥ng. Man kanske skulle liveblogga ändÃ¥…

Jag firade Soffans nya blogg och egna domän med 2 pass för henne på Sportlife Östermalm. Jag checkade in bland akvariefiskarna och klev ut ett S-corepass och ett RPM-pass senare.

Soffan är ett riktigt lyckopiller och absolut den träningsblogg med mest humor. Dessutom pratar hon lite märkligt (hon sa det själv så detta är ingen mobbing!) men, det är det fler instruktörer som gör. Malmö, Norrland, nån Skånenorrmix och jag vet inte vad. Jag gillar dialekter!

S-corepasset kändes vettigt. Det var enkelt att förstå övningarna och varför vi gjorde dem. Och RPM:en? Ja, ni vet ju att jag inte är något fan av Les Mills egentligen. Men jag tokgillade låt 5 och 7 och skulle gärna haft ett helt pass bara med den här typen av musik och upplägg. Under de andra låtarna går pedalvarven lite för fort så jag hinner inte med.

Kvällens största misstag var att jag aldrig hade något vatten i min vattenflaska. Jag hann inte fylla den innan passet och jag hann absolut inte fylla den mellan passen. Den satt retfullt på cykeln helt tom och skrattade åt mig medan jag kände mig som en Saharaöken i munnen. Det är då man tänker att passet bara är 50 minuter långt och jämför det med flera timmar som man annars får för sig att träna i sträck.

Jag har enormt svårt att träna mitt på dagen. Känslan infinner sig sällan. Ni vet, den där träningsglädjen. Särskilt inte när man är i en storstad. En stad är sällan i träningsmode mellan 11 och 16 till exempel. Då är det en helt annan känsla som ligger som en filt över allt och alla.

Därför var det ohyggligt svårt att byta om strax efter lunch (läs: frukost) för att komma ut på en runda. Blev lite gladare när jag såg att det var sol ute och tänkte att visst, det kan vara skönt att springa i solsken.

Men det var fan inte enkelt.

Jag började försiktigt och gick Narvavägen ner till Djurgårdsbron. Tog vänster och följde kanalen och började springa så sakteliga. Såg några fler svartklädda löpare och många, många svartklädda konferensmänniskor. Sicksackade mig fram i början och tänkte att det minsann inte bara är barnvagnar som envisas med att gå i bredd. Vid ett tillfälle hade jag 2 dunjackor framför mig som var så breda att de tog upp hela gångvägen där de gick bredvid varandra. Personerna i jackorna var inte tjockare än vanligt folk.

När jag kommit förbi det gröna dagiset och skulle springa över till andra sidan vattnet så var bron avstängd. Mitt latmaskhjärta suckade medan löparhjärtat jublade. Så jag sprang vidare i jakt på nästa bro och försökte tänka att det i alla fall var skönt med solen.

En timme senare var jag hemma igen, kall ända in i själen även om löparhjärtat glöder. Ju jobbigare det känns innan man kommer ute – desto bättre känns det efterÃ¥t.