Träningsglädje

Medan det glittriga och det glammiga fortsatte i salar fulla av Nikeloggor och vippande hästsvansar bestämde jag mig för att åka någon helt annanstans. Jag borde kanske ha varit kvar men jag vill inte leva efter borden. Det blev ingen booty walk och inget mer mingel på rosa mattor. Det blev 50 mil under solen. Jag åkte hem.

Igår kväll var vi på teater. Trettondagsafton. En föreställning så dålig att vi gick i pausen. Om jag inte sedan förut övat på att revoltera mot alla borden så skulle jag ha varit kvar tills efter applåderna. Inte ett dugg gladare. Istället kunde jag ha levt de där minutrarna på ett annat sätt. Så jag gjorde det.

Borden sitter djupt inrotat. Det är svårt att frigöra sig. Men friheten är total när man väl lyckas.

Jag har kommit underfund med att jag strävar efter känslan att göra precis vad jag vill. Att bo där jag vill. Att jobba med det jag vill. Att göra det jag vill. Att nästan eliminera alla mÃ¥sten och borden – eller i alla fall att bestämma dem själv. Jag tror det kallas frihet.

Jag är inte ute efter att revolutionera mot samhället. Mitt ställningstagande handlar till exempel om att inte jobba, att inte betala räkningar och att skita i allt. Jag vill göra allt det där som samhället förväntar sig av mig – men jag vill göra det mesta av allt. Göra det lite annorlunda. Mer av ett äventyr. Leva som om varje dag vore ett helt liv. Inte lÃ¥ta en endaste dag gÃ¥ förlorad för att man egentligen inte ville göra det man gjorde. Inte förlora nÃ¥gon tid pÃ¥ att göra nÃ¥got man inte vill eller vara där man inte vill vara. Att lyssna pÃ¥ vad jag vill snarare än vad andra vill och vad andra förväntar sig. Leva pÃ¥ mina villkor.

Jag inser att jag i mitt tvärtomtänkande också fångas i en viss ångest. Att maximera allting hela tiden föder prestationsångest istället för tristess och grålunk. Och då måste jag påminna mig om att det är okej att göra ingenting också. Att inte alltid vara på väg eller vara mitt i något. Det finns ett syfte med det också. Precis som att vila är viktigt när man tränar.

Nike körde starkt pÃ¥ temat ”Make yourself” under helgen. Man avslutar precis som man vill. Make yourself happy. Make yourself strong. Make yourself whatever you want. Men gör det själv. Genom egna livsval och egna prioriteringar. I träningen och i livet. Lev det liv du vill leva.

Dag 1 av The Nike Blast är slut för min del. Borta i Frescatihallen kör de sista passet just nu men jag laddar för teater i pausen. Jag anpassade träningen efter träningshumöret så för min del blev det några minuter Yoga trance dance med Johanna Andersson. Däremot blev det mer av hängandet och minglandet.

Även om det bara gått 1 av 2 dagar så sammanfattar jag årets Blast som väldigt rosa och väldigt organic. Det ska vara snällt och vänligt även om det är tufft och hårt. Även gårdagens NTC Get Fit känns snäll men hård. Man jobbar med kroppen, inte mot den. Organic lisom, fattar ni?

Helena och Jessica hade så fina Peakjackor på sig igår att jag saknade min egna Peakjacka i liknande modell men som färgade av sig i tvätten och som jag sedan returnerade. Av outgrundlig anledning hamnade jag på Peaks hemsida och upptäckte att de hade en webbshopp! Jag hade gärna klickat hem den här solskensjackan som dessutom är på REA eller ännu hellre den här godisbiten (med huva kanske?). Åh, ge mig mera färg. Jag tror jag går under en smula av vill ha.