Träningsglädje

Tallriksmodellen the way I like it: halva tallriken med jordgubbar, och resten grillad kyckling och chèvre. Frågor på det?

Jag gillar det här med att fira nationaldagen. Jag har firat hela dagen – men började med att äta frukost pÃ¥ CC:s nere vid Nissan. Visserligen lite senare än tänkt, men sÃ¥ gÃ¥r det när man fastnar med en kul Photoshopkurs fram pÃ¥ smÃ¥timmarna.

Latte macchiato, macka och smoothie under strålande sol, något enstaka stackmoln och ljumma sommarvindar. Mycket bra nationaldagsväder! Eftersom vi hade någon form av hybridkläder på oss som funkar för träning och för allmänt häng, så tog vi Charliecabben och åkte direkt ut till ett av mina favoritområden (jag har många sådana!) i Halmstad: Lynga. Vi sprang 5-kilometraren efter de orangea markeringarna i strandskogen och tog givetvis vägen uppför Sveriges högsta sanddyn. Den såg likadan ut som alla de andra gångerna vi varit där men en tur upp på den hör liksom till.

Det hör ocksÃ¥ till att gÃ¥ ner pÃ¥ stranden när man har 700 meter kvar pÃ¥ slingan. Här fÃ¥r man garanterat sand i skorna (det fÃ¥r man pÃ¥ rätt mÃ¥nga ställen pÃ¥ slingan eftersom den gÃ¥r i strandskog) men det är häftigt att gÃ¥ den breda sandvägen ner till vattnet och stranden. Vanligtvis är Lynga strand väldigt öde – och det var den idag med. Med undantag av 3 personer som solade med kläder, och 2 utan kläder som flanerade i strandbrynet…

Efter Lynga fortsatte färden mot Möllegård och hajpade Riccardos italienska glass i Möllegård. Hit vallfärdar alla. God glass på bra råvaror (utan konserveringsmedel och andra dåliga grejer). Rabarber och grönt äpple var mina favoritsmaker för dagen! Orkar man inte åka ut på landet för att äta glass står Riccardos glassbil nere vid Nissan de flesta dagarna.

Efter frukosten, springandet och glassätandet funderade vi pÃ¥ var vi skulle Ã¥ka härnäst. Vi bestämde oss till slut för hemfärd – vi har trots allt världens bästa lägenhet med världens bästa balkong sÃ¥ varför ska vi hela tiden Ã¥ka nÃ¥gon annanstans? SÃ¥ vi satt pÃ¥ balkongsoffan ett tag – och försökte prokrastrinera en annan typ av hemfärd. Den till Stockholm. Men, nu är det väl dags antar jag.

Det är fint att Grabben fortfarande Ã¥terhämtar sig frÃ¥n Stockholmsmaran – för dÃ¥ kan han passa pÃ¥ att springa med mig. I eftermiddag, när solen fortfarande stekte som bäst, bockade vi av Galgberget pÃ¥ vÃ¥r lista med grejer som vi älskar med Halmstad. Jag ville springa intervaller och det är faktiskt skit samma om de gÃ¥r i terräng istället för pÃ¥ bana. Det är skit samma vilken hastighet man hÃ¥ller – ibland gÃ¥r det nedför, ibland är det plant och rätt ofta är det uppför. Det är väl lika bra att springa intervaller i kuperad terräng eftersom resten av livet är just sÃ¥.

Galgberget doftade varmt och brända barr och sommaren hade spridit ut sig över alla buskar och träd. Det var ruskigt jobbigt att komma igÃ¥ng eftersom kom igÃ¥ng-sträckan gick uppför men efter nÃ¥gra minuters uppvärmningsjogg körde vi igÃ¥ng. 5 intervaller pÃ¥ 1 minut med 1 minuts lätt jogg mellan (eller gÃ¥ng om det var brant backe). Det kändes ömsom tungt ömsom enkelt. Jag tappar mycket, mycket fart i uppförsbackarna – men kan hÃ¥lla uppe tempot när det är flackt även om andningen gÃ¥r snabbt. Efter lite vila och lite lugnt jogg körde vi 5 intervaller till. Den här gÃ¥ngen sprang jag lite fortare – och lite kortare. 45 sekunder följt av 30 sekunders vila.

Lite senare åkte vi ut mot Tylösand och avslutade dagen där vi började: på en filt på stranden. Vi hade köpt med oss lite picnickprylar och kikade på solen medan den sakta, sakta dök ner mot havet medan folk sprang i strandkanten och badade ända fram till skymningen.