Träningsglädje

Jag har precis kommit hem till Stockholm efter en finfin helg på landet. Jag lämnade vännerna där borta – och tog med mig lite halsont hem istället. Rätt dålig byteshandel! Jag hoppas att känningen i halsen försvinner tills imorgon. Jag har en lugn träningsvecka bakom mig och är laddad för att ta tag i en lite tuffare.

Veckan som kommer har jag tagit midsommarledigt och jobbar bara måndag och tisdag. Semestern (oavsett hur lång eller kort) är den perfekta tiden att kicka igång träningen på: lättsamt och kravlöst. Och det är väl ungefär på de där 2 sista orden som de flesta misslyckats. Ikväll ska jag sätta mig ner och planera veckans träningspass och vilodagar. Just den biten är nog det bästa med söndagskvällar!

Jag gjorde det enda rätta och flydde stan för landet under helgen. Jag har gått på bakluckeloppis, åkt safarivagn efter fyrhjuling och känt mig jagad av highland cattle, klappat på lena hästmular, ätit lunch på superdåliga Terassen i Öregrund och ätit glass på superbraiga glassbaren i samma Öregrund, blivit biten av mygg, grillat fantastiskt kött från lyckliga kor och sedan åkt ut till en jaktstuga mitt i natten medan dimman låg som slöjor över fälten. Det har varit en väldigt lång dag med mycket skratt och lite skit under naglarna. Nu har det blivit ljust ute igen och det är verkligen dags att sova…

Nakenlöparen Ann-Sofie bjöd in till mjölksyrefredag och jag var inte sen att nappa på förslaget. Stockholm laddade med regn inför vår backträning uppför Hammarbybacken och det passade fint. Själv laddade jag med den dagliga dosen stress – det är ungefär så veckan har sett ut. Stress över småsaker på jobbet jag inte hann med förrän i sista sekund (jag ogillar starkt att vara ute i sista sekund) och stress över att inte hitta vettig parkering i stan. Saker och ting löste sig till slut (de har en tendens till att alltid göra det, vilket är skönt) och jag hann med både jobbgrejer och undvek parkeringsbot på 900 spänn. Tjänade pengar, right!?

Både jag och Ann-Sofies gäng innehållandes Magnus och Jonas fastnade i fredagsköer på vägen ut till Hammarbybacken (fredagsköerna tillbaka till stan var dock snäppet värre) och vi kom båda lika sent. Inte för att det gjorde något, backen låg där den låg och flyttar inte direkt på sig. Däremot är den brant vilket för min del är rätt springovänligt. Pulsen kutade iväg snabbt bara av att gå uppför och jag fegade nog en del på löpningen. Jag var mycket trött då och där, men det försvann sedan när vi vilade. Någon gång vore det fint att kunna ta ut sig på riktigt så att det känns flera timmar efteråt. Kan du ordna det Magnus?

Det blev 2 hela vändor uppför – och 3 halva (jag skippade den värsta stigningen i början) medan resten av det mycket vältränade gänget gjorde 5 och 6 vändor hela vägen, dessutom mycket mer löpandes än mig.

Nästa backpass ska jag ta i spåret på Lilljansskogen. Det finns en rätt fin backe där med. Alldeles rak och väldigt, väldigt jobbig. Fast jag tackar inte nej till ännu ett Hammarbybackspass i och för sig. Det spelar inte så stor roll varifrån pulstoppen kommer antar jag – även om det roligare att toppa den löpandes. Å andra sidan är Hammarbybacken rätt mycket roligare än vilken backe som helst i Lilljansskogen.