Träningsglädje

Det blev en kortkort snabbdistans rätt up ur sängen imorse. På morgonvingliga ben och med rätt dålig uppvärmning gick de flesta minutrar lite för fort. Jag blev trött, såklart, och tog en paus i mitten. När jag försökte lugna ner tempot hamnade jag i min vanliga 6.30-lunk. Det är tydligen svårt att springa rätt. Inte för att det gör något, egentligen. Allt som är jobbigt är bra!

Jag avslutade i Grafittiparken. Hade tänkt köra några styrkeövningar men kände mig rätt omotiverad efter 14 armhävningar. Så jag gick hem och inväntade att de andra skulle vakna efter gårdagens väldigt sena 21-årsfest… Nu sitter vi på mysiga Caffe & Company och äter frukost, eller ja, brunch (igen) – och klockan har visst blivit 13… Eftersom det inte finns så mycket att göra i Halmstad på (regniga) söndagar blir det nog lite mer träning sen.

Halmstad har blivit komplett! Spis & Deli öppnade portarna i maj och det kommer bli en favorit! Här finns juicer och smoothies, ekologiska och fräscha lunchalternativ och lockande surdegsbröd.

De där bröden ska jag inte gå på, men det blev en liten surdegsfralla till frukost (brunch)… Mest för att den utgjorde botten till en stor bit mozzarella och prosciutto. Tillsammans med en Hudrensare (namnet bör bytas…) på bland annat avokado och ingefära känns det som ett hälsosamt val i allmänhet – dock lite mindre ur LCHF-synpunkt.

Spis & Deli läggs genast till på min lista över tips i Halmstad och jag kommer hänga här ofta!

Tusen tack för ert engagemang och stöd. Ni är helt fantastiska! Just nu är jag superpepp. Jag hoppas det håller i sig länge – och att de val jag gör motiverar mig framåt. Idag har varit en mycket bra dag. Jag har lagt nästan 20 km under mina fötter! Jag planerar inte att fortsätta i samma takt, men drygt 6 km morgonpowerwalk + 5 km utflyktsäventyr i Mölle och så drygt 8 km intervallöpande alldeles nyss har gjort sitt till.

Jag var sugen på lite halvlånga intervaller idag så jag knappade in 6 2-minutersintervaller i min Runkeeper med 1 minuts vila. De första 3 gick i väldans bra fart. De sista 3 gick mycket långsammare. Det är nästan så att man tror att gps:en har fel. Tänk att det kan skilja en hel minuts kilometerfart med bara en liten ynka tveksamhet i steget.

Jag var inte helst säker på att jag var trött när jag kört de där 6 intervallerna, så jag knappade in 4 1-minutsintervaller för att lura kroppen lite. Och visst fanns det kräm kvar i benen! Alla 4 gick snabbare än de 6 föregående. Inte så konstigt – de var ju hälften så långa.

Allt det här lär mig det jag redan vet: jag måste lura min hjärna för att bli trött. Genom att variera hittar jag krafter bara av tanken på att det är något nytt. Jag märker också att jag helt saknar uthållighet. Inte sådan där seg uthållighet – utan snabb uthållighet.

Jag är riktigt sugen på att leta upp mitt pulsband för att se vilken puls jag har när jag springer olika snabbt. Utifrån det kan jag nog anpassa mig själv ännu lite mer och vara trygg i att jag tränar rätt utifrån de olika ändamålen med mina pass.