Träningsglädje

Den friskaste och fräschaste maten jag vet är ugnsbakad lax på salladsbädd med pappas sås. I andras ögon går den där såsen förmodligen under namnet romsås eller något sådant, men min pappa har gjort den så länge jag kan minnas – och dessutom tycker jag att romsås låter rätt äckligt.

Vi fixade ingredienserna på Hemköp i Halmstad. En rätt liten matbutik men som ska ha cred för sitt ekologiska utbud. Både lax, tomater, ruccola, och avokado inhandlades ekologiska medan creme fraiche, stenbitsrom, dill och sojabönor fick bli av den vanliga sorten. Rieslingen Ecologica Berlina är kravmärkt och det finns allt som oftast en sådan flaska på kylning hemma hos oss. Perfekt till lax på grönsaksbädd serverat på mjuka soffkuddar ute på balkongen samtidigt som man hör ett helt okej reaggeband spela i Graffittiparken tvärs över Nissan.

Jag lade grunden till middagshungern under ett löppass tidigare ikväll. 2 varv runt Galgbergets 3-kilometrare avverkades i lugn fart medan jag njöt av att bara vara. När man läser bloggen kan man tro att jag är på träningsläger men jag gör det jag gillar bäst just nu. Jag är. Här och nu och som bara den. Fantastiskt skönt! Jag tog tid på mig under mina 6 kilometer. Jag tog tid på mig när jag gjorde 60 utfallssteg enligt Jari Ketolas 10-veckorsuppmaning som hela bloggvärlden hakat på och jag tog tid på mig när jag gjorde 2.5 trappintervaller á 100 trappsteg stycket. Jag hade tänkt mig 6 men jag orkade inte orka på slutet. Så jag sket i dem – lika nöjd ändå.

Det är rätt fantastiskt att vara här och nu och ingenting annat. Men det är frukstansvärt svårt att göra ingenting med gott samvete. Förutom mitt lilla morgonpass och min eftermiddagsträning har jag inte gjort någonting alls idag. Inte en enda upplevelse att hoppa högt av. Inte åkt någonstans, inte gjort något vettigt att lägga till minnesbanken. Jag har köpt 2 vykort och druckit 1 latte macchiato på Espresso House. That’s it! Och sådant är nästintill straffbart i mitt medvetande. Att gå omkring och göra ingenting är slöseri med tid säger ena Sarahalvan, medan andra delen av mig själv tänker på det här inlägget. Vi är väldigt mycket även när vi inte gör någonting alls. Det är helt okej det med. Ingenting behövs ibland. Och vi är alltför hårda mot oss själva alldeles för ofta.

Min mage är rätt rosaskimrande från strandhänget igår så jag trotsade solen med extra lång sovmorgon imorse. Sedan tog jag med mig mina podcasts och gick ut för att träna något annat än löpning.

Den vanliga morgonpromenadsrundan på 40 minuter fick duga och vid varje parkbänk eller annat bra ställe stannade jag och gjorde armhävningar, dips och magövningar. På en tillräckligt långkort raksträcka gick jag utfallsgång. Fint att få in lite allroundträning innan frukost. Eller ja – lunch. Slår vad om att jag inte kan hålla mig från löpningen i eftermiddag dock…

Den är verkligen här nu, beachsäsongen 2011! Stranden kryllade av badglada soldyrkare idag men vi lyckades hitta en tom plätt i Frösakull. Äventyrscabben kände sig hemma bland lyxvillorna och jag och Grabben utbrast ”åååh” och ”aaah” efter var och vartannat hus som vi körde förbi. Tur att vi redan har en lägenhet som är världbäst, annars skulle vi nog vilja bo här…

Planen idag var egentligen att springa alla stränder i Halmstad, men Grabbens vad tyckte det var en dålig idé redan vid kilometer 5 imorse. Då hade vi avverkat Västra stranden och filosoferat kring dess varaktighet. Det är inte Halmstads ståtligaste strand direkt, men hade den legat i Stockholm hade den varit top notch. Vi diskuterade grejer man skulle kunna göra med den här stranden, och har ett och annat förslag att komma med till Halmstad kommun och eventbolaget Halmstad & Co.

Eftersom Grabbens vad pajade sprang vi inga fler stränder idag. Istället stack vi som bekant iväg till Frösakull. Där låg vi i några timmar medan jag averkade den ena podcasten från Jillian Michaels efter den andra. Låt dem aldrig ta slut! Jag tog också med mig en podcast i örat när jag bestämde mig för att springa några lätta tusingar vid 18-tiden ikväll. Jag fipplade bland apparna på telefonen och bestämde mig för att köra RunKeeper – dåligt val! Hastigheterna stämde inte alls med hur jag sprungit och gått men än har jag inte kommit så långt att pass som inte reggas på någon klocka eller app därför inte räknas. Däremot måste jag upprepa passet inom kort, kanske med lite mer intensitet i intervallerna. Bäst att jag går och laddar med lite räkmacka redan nu!