Träningsglädje

Sköna, lugna, härliga söndag. Jag har inte gjort många knop. Mina föräldrar kom förbi på brunch så jag fick äntligen ett skäl att gå förbi omtalade Petit France. Köpte med mig levain och bröd på durumvete och några olika sorters bullar. Jag bokade upp pappa på en tapetserarkväll – vi har beställt hem en bit New York till veckan som ska upp på väggen.

Efter bullätandet kikade vi på Vinterstudion. Marit Björgen är grym på så många olika sätt och till veckan ska jag träna Björgenintervaller. Och så ska jag träna functional moves, pass från Nike Training Club-appen, spinning, yoga och lite mer löpning.

Jag har inte gillat söndagar förut men det är inte så dumt ändå. Man kan träningsplanera, mysa hemmavid och ta det rätt så lugnt. Himla bra det där, snart är lägenheten klar och fixad och då kommer jag nog aldrig vilja lämna den!

Jag kan ärligt inte minnas senaste gången jag hade feber. Kan de ha varit 3 år sedan? 5? 6? Kan någon bloggläsare som varit med superduperlänge minnas att jag någonsin varit supersjuk och haft feber? Jag kan det då inte. Däremot har jag drabbats av en annan slags feber. Julfeber.

Jag vill ha jul nu. Så i natt körde jag igång. Meckade upp adventsstjärnan (på pinne) inköpt från Ikea en dag i oktober när de flesta gick runt i shorts och t-shirt. Innan jag skulle sova spelade jag Mistletoe och idag har det fortsatt. Ljusen är tända, recepten på roliga saker jag vill baka är samlade på hög och allt är typ klart. För julmys. För hela den där härliga tiden som är innan jul. Det är den jag gillar bäst.

Det såg dystert ut för lördagsmorgonsträningen på fredagskvällen. Spöregn. Men när klockan ringde runt 8.30 strålade solen. Fint lördagsväder! På med grejerna – och så iväg med bilen.

Framme vid Hammarbybacken rådde febril aktivitet. Det brann marshaller utanför värmestugan och jag såg flera med nummerlappar. Aha, Rogers bergsmarathon tänkte, jag – och givetvis var det så. Medan jag skulle köra 5 vändor upp och ner – skulle andra gåspringa 23! Är man nyfiken på loppet kan man läsa Carinas story från förra året. Skillnaden var att många i år sprang i shorts…

Mina egna vändor gick rätt bra. Små steg uppför backen – och så lite längre kliv nedför på grusvägen bakom. Första vändan var värst och jag fick mjölksyra på tungspetsen. Försökte spotta ut känslan och den försvann till varv 3. Då var jag med i matchen.

40 pass kvar till nyår!