Fullt upp pÃ¥ jobbet. För stort projekt – för lite tid. Mail som aldrig tar slut och timmar som gÃ¥r lite för fort. En buss som ska ta mig hem som aldrig kommer. Som fastnar i trafik och som rör sig alldeles för lÃ¥ngsamt. En bil utan bensin som segar i kvällsköer. En pÃ¥se skumtomtar. En gps som är lite för lÃ¥ngsam som leder oss fel. En lite för full parkeringsplats och ett IKEA med lite för slingrig shoppingslinga. Ett Mio med en lite för sävlig säljare och ett ICA Maxi med alltför mÃ¥nga varor alltför utspritt pÃ¥ konstiga ställen. En överfull gaturemsa och en dubbelparkering och ut med allt ur bilen och upp i lägenheten och in i kylen och fram med middagen och upp med möbeln frÃ¥n Mio och sista sydda gardinen och in med disken och en tanke pÃ¥ jobb och en annan pÃ¥ frilansuppdrag.
Och sedan en längtan till lugn och ro och att få ur den där stressen som samlats på hög under skinnet. På med skorna och ut genom dörren. In i bubblan och mörkret och det trygga suset av bilar runt omkring men aldrig nära och ljuset från stadsdelen på andra sidan vattnet. 7 km senare är jag lugn. Filtret har tömts, batterierna är laddade, sinnet är lätt. Jag är törstig, trött och sömnig. Tacksam för idag.
36 pass kvar till nyÃ¥r…
