Träningsglädje

När vi gick upp imorse var det mörkt. När vi satte skidorna i skiboxen var det mörkt. När vi körde mot Björnens längdspÃ¥r var det mörkt. När jag tog mina första stavtag var det mörkt. Men sedan – nÃ¥gonstans utmed milspÃ¥ret – ljusnade det och solen kröp upp bakom träden, mycket mer morgontrött än mig.

Jag hade vallat skidorna med VasaloppsmÃ¥nga lager valla igÃ¥r. Olika typer av blÃ¥ valla. Det gav utmärkt fäste imorse – men obefintligt glid. Jag kunde till och med diagonala i utförsbackarna… Det var lugnt och skönt i milspÃ¥ret och jag var i stort sett ensam. SpÃ¥ren var helt nya och jag sÃ¥g bara nÃ¥gra enstaka märken frÃ¥n stavar i snön – förmodligen Grabbens.

Det gick rätt sÃ¥ bra där ute, med undantag av glidet, och även om jag hade nÃ¥gra dippar dÃ¥ jag kände mig väldigt trött fanns det ocksÃ¥ tillfällen dÃ¥ jag var pigg. Vid just ett sÃ¥dant tillfälle dök skylten om ett 15-kilometersspÃ¥ret upp – och jag vek av pÃ¥ det utan att riktigt tänka efter. Väl ute pÃ¥ den extra slingan var det inte annat att göra än att Ã¥ka pÃ¥. Och ta paus och fota lite nu och dÃ¥…

Just imorse var det inte alls roligt att Ã¥ka 15km. Det hade varit mycket skönare att ligga kvar i sängen! Men nu sÃ¥här efterÃ¥t är jag som vanligt extremt nöjd med att jag faktiskt gjorde det. Tjejvasan är bara dubbelt sÃ¥ lÃ¥ng som morgonens distans – men dÃ¥ ska jag ha bättre glid!

Vid 11-tiden bytte vi skidor och stack ut i liften istället. Gigantiska köer väntade oss var vi än åkte men vi hann få se solen uppe vid trädgränsen innan den dök ner igen innan klockan blev 14. På det kan jag leva länge!

Det blev inte mÃ¥nga meter skidor Ã¥kt under dagen (däremot desto mer tittande pÃ¥ skidÃ¥kning pÃ¥ TV…) sÃ¥ vi stack ut pÃ¥ kvällsskidÃ¥kning i VM8:an istället. Det var med livet som insats. Herrejäklar vad folk Ã¥ker! Allra snabbast Ã¥ker de som inte ens ”kan” Ã¥ka. Minst hälften av dem borde haft dubbelt sÃ¥ brett mellan skidorna för att det skulle vara nÃ¥gorlunda mer säkert. När jag Ã¥kte kändes det som om det var med livet som insats inte pÃ¥ grund av att jag själv Ã¥kte dumdristigt utan för att alla andra gjorde det – och därmed utsatte mig för en rätt hög risk.

Förutom livsfaran sÃ¥ gillar jag kvällsskidÃ¥kning. Sikten är bra eftersom all belysning är pÃ¥slagen till max. Jag har kopplat mitt liftkort till gratisappen MySkistar sÃ¥ att jag har koll pÃ¥ antal Ã¥k, fallhöjd och andra grejer. Enligt topplistan sÃ¥ har dagens ”mesta” Ã¥kare Ã¥kt drygt 12000 höjdmeter.

50 träningspass är faktiskt till ända (sedan 7 november) – nu är det nyÃ¥r enligt min träningskalender. Den riktiga almanackan hÃ¥ller inte riktigt med – det är fortfarande nÃ¥gra dagar kvar…

Ett helt Ã¥r är för lÃ¥ngt för att jag ska styra upp det i detalj. 2012 ska jag samla pÃ¥ upplevelser. Överlag ska jag ocksÃ¥ cykla mer eftersom jag har nÃ¥gra cykelutmaningar att erövra – bland annat CykelVasan i augusti och kanske en HalvVätter eller nÃ¥gon annan längre utmaning pÃ¥ min racer pÃ¥ mer eller mindre egen hand. Lopp är ju e g e n t l i g e n inte min grej… Mitt tredje generella nyÃ¥rslöfte som jag smygstartat sedan i sensomras är att ha roligt pÃ¥ tisdagar. Veckans dagar är för värdefulla för att stämplas som trÃ¥kiga och slösas bort.

Jobbigare nyÃ¥rslöften än de ovan har jag inte. Däremot ska jag försöka styra upp Ã¥rets olika mÃ¥nader lite mer. Januari är först ut – en riktig mängdmÃ¥nad till träningen sett. Jag ska passa pÃ¥ att dra nytta av allas nyÃ¥rslöften som glöder och smida medan järnet är varmt. Jag vill inte riktigt räkna min träning i minuter eller sätta nÃ¥got galet tidsmÃ¥l eftersom jag tycker att det ger dÃ¥liga vibbar – men mÃ¥let är att min almanacka ska ha en hög dos träningsaktiviteter, bÃ¥de inplanerade och genomförda. Merparten ska bestÃ¥ av cykling, skidÃ¥kning, högintensiv löpning och kompletterande styrka och rörlighet.

En riktigt bra spaning inför 2012 hittar du här!