Träningsglädje

Jag tänkte ge er min tisdag i bilder. Den började 05.45 med att jag var trött. Jag är kattvakt och de filurerna är uppe och leker om nätterna. Jag tog mig hursomhelst till Sportlife och träffade mamma för lite träning klockan 06.30. Vi körde ett enkelt men tufft program: 3 * 5 minuters konditionsmaskin och sedan 3 rundor armhävningar, planka, benböj och magövning med boll. Efter det var jag pigg och på jobbet innan 8 – bra start på morgonen!

Frukost är den svåraste måltiden att äta ute när man som jag försöker undvika gluten. Jag kommer i ärlighetens namn inte på några vettiga alternativ förutom smoothie- och juicebarer. Det blev en latte (på sojamjölk även om jag inte är så nöjd med det alternativet) och en banan vid skrivbordet för min del. Med lite fantasi är det nästan som en smoothie: mjölk och banan! Jag brukar inte äta något innan jag morgontränar – mest för att jag inte hinner och ärligt talat inte känner någon skillnad. Däremot vet jag att andra är beroende av frukost innan träning och det är fint så – vi är alla olika.

Strax efter klockan 11 åkte jag från Söder in till city för att att träffa mamma (igen) över lunch. Jag hann kika in på Adidasbutiken som hastigast och drogs mot hörnet med kläder i rött och lila. Himla fina. Hemma går mitt porslin i rosa, rött och lila. Jag älskar färgkombinationen! Vi fortsatte med lunch på Publik – caesarsallad. Den får betyg 3 av 5…

Efter lunchen begav jag mig mot jobbet på Söder igen. Jag kan ärligt säga att jag inte gillar Söder ett dugg. Jag är ledsen för det men man gillar vissa saker – och andra grejer gillar man inte. Jag förstår att andra gillar Söder och den charm som finns där men jag tycker att det är rätt så sunkigt. Förlåt mig – ta det inte personligt…

På eftermiddagen jobbade jag undan i ett effektivt tempo samtidigt som jag höll koll på SATS hemsida. Jag stod i kö till HotMojo och det såg inte särskilt ljust ut. Jag hade köplats 50-nånting och var inte särskilt hoppfull när jag åkte mot gymmet på eftermiddagen. Men jag och Jessica hade bestämt träningsdejt så jag hade ju ändå vägarna förbi (även om jag just då helst ville åka hem och sova lite). Väl på plats insåg jag att det fanns en tidigare HotMojoklass som jag bokade in mig på med köplats 31 – men som jag lyckades få en biljett till! Otippat – men tecken på en riktigt bra tisdag!

HotMojo är svettigt som tusan men rätt så härligt. Det finns många likheter med bikramyoga men jag tycker att HotMojo känns mer modern och mer funktionell. Det är en stor fördel att klassen ändras en gång i kvartalet och kanske en ännu större fördel att det bara är 55 minuter långt (jämfört med Bikrams 90 minuter). Yogaläraren instruerar på liknande sätt som i bikramyoga (han/hon instruerar genom sin röst istället för att vara med i positionerna) och är strikt (men snäll). HotMojo är inte lika varmt som bikram – men helt klart varmt nog. Ta med stor handduk att ha på mattan och en mindre handduk att torka svetten med om du ska gå på HotMojo – för om du har chansen att gå så är det klart att du ska!

Jag promenerade hem från Spårvagnshallarna hem till Kungsholmen via Daglivs med Jillian Michaels podcast i lurarna. Jag gladdes åt att se vårtecken på vägen – knoppar! – och gick loss i fisk- och charketuridisken i matbutiken. Väl hemma stoppade jag en laxbit i ugnen (kryddblandning på timjan, chili ancho style, flingsalt, svartpeppar och lite socker) och blandade sallad på tomat, basilika, paprika och lite fetaost.

Efter allt det där så sitter jag nu i soffan och konstaterar att det varit en perfekt tisdag. Nästan bara roliga saker. Jag har i och för sig även åkt tunnelbana och träffat på en otrevlig spärrvakt men de tråkigheterna har jag glömt. Nu är det dessutom bara roliga dagar kvar på den här veckan. Kan knappast bli bättre.

Ni vet väl att tisdagar mycket väl kan vara veckans bästa dag och att livet är 10% vad som händer oss och 90% hur vi reagerar på det. Tills vidare jobbar jag vidare på att göra den här dagen fantastiskt bra så vi hörs igen lite senare.

Activios pulssystem som jag cyklar till mäter inte en högre nivå av maxpuls än 99%. Jag testade det idag. Det var en mycket märklig spinningupplevelse om man skulle analysera min pulskurva. Bortsett från den så var klassen en av de bästa jag någonsin upplevt (givetvis med den här instruktören – vem annars?). Det var som att cykla på konvent!

Vet ni hur slalom funkar? Banan är stakad efter åkarnas tränare. Ibland, då Anja Pärson fortfarande hade sin pappa som tränare, var det han som satte banan – och då var den såklart anpassad (så mycket det gick) efter Anja. Idag på spinningen var det som om hela klassen var gjord utifrån mig. Upplägget passade mig perfekt – och på musiken stod det Sara på rätt igenom. Dessutom hade jag tre starka tjejer precis bredvid mig. Det var magiskt!

Magiskt, och framförallt underligt, var det där med pulsen. När allt stämmer och jag har känslan med mig så studsar pulsen precis som den ska. Ibland vill den inte alls dra sig över 75% av max men när jag märker att känslan är sisådär brukar jag inte bråka särskilt mycket med kroppen och lägger mig mentalt på en lägre nivå. Hur jag presterar på träning styrs till 90% av huvudet och till 10% av kroppen. Jag vet att jag funkar så och det är helt okej. Jag jobbar ”runt det” genom att välja min cykel strategiskt, vad jag har för kläder på mig och hur jag väljer att tänka inför passet.

Idag gjorde pulsen helt tvärtom vad den brukar. Jag knappade in min maxpuls, 206 slag, precis som vanligt. Det är den pulsen jag alltid kör med och även om den inte är korrekt till 100% (jag brukar ange 206 slag när jag springer också) så funkar det på ett ungefär tillsammans med upplevd puls.

Jag märkte redan från början att kroppen var pigg. Pulsen likaså. Vi värmde upp i 15 minuter och jag låg rätt snabbt uppe på 65%. Vanligtvis måste jag jobba upp hit under 10 minuter. Jag var snabbt uppe på 75% – långt innan vi skulle vara där. Jag slog av på tempot och höll mig på 72% och det kändes bra. Det kändes verkligen som jag hade bra flyt i benen.

Vi körde 5 extensiva intervaller på 5 min, 4 min, 3 min, 2 min och 1 min. Ett superbt upplägg jag ska sno till min löpning. Första 5-minutraren körde jag på typ 86% av maxpuls – utan vare sig syra i benen eller en sådan där superansträngning i kroppen. Det var helt klart jobbigt och jag svettades mer än jag brukar – men jobbigheten blandades med adrenalin och kändes snarare skön än sådär fruktansvärd. Under de 3 sista intervallerna gick jag över 90% och under de två sista slog pulsen i taket på 99% av max. Activio går inte längre än så – men det gjorde nog mitt hjärta.

Känslan från dagens pass är mycket likt det jag brukade känna under Pias spinningpass. Allt flyter och det är egentligen frukansvärt jobbigt men kroppen känner det inte eftersom känslan från endorfiner eller adrenalin är så mycket större. Jag har nästan aldrig kört med puls under de passen så jag vet inte vad siffrorna har sagt. Men det är en intressant känsla. Den av odödlighet. Samtidigt ska jag kanske se upp. Vad är det för maxpuls jag har egentligen? Hur mår hjärtat? Vad var det som hjärtat och pulsen påverkades så mycket av idag?

Jag har inte varit onormalt trött eller stressad. Innan passet var jag på ett lyckat möte på min bank (där jag drack en miniliten kopp kaffe) och köpte en smoothie som mellanmål eftersom jag kände mig hungrig. Efter passet kände jag mig inte onormalt trött. Jag gick på 75 minuter yoga och det kändes också bra – också det hör till ovanligheterna.

Energi innan träning