Nu ska jag berätta om Island och hur det var att åka dit och bara rida islandshäst i flera dagar. Att åka till Island var lite av ett nyårslöfte; en målsättning för året när det blev 2016 för en evighet sedan. Det var självklart att jag skulle åka dit med min vän Ella som varit där och jobbat och som är ett hästproffs som dessutom pratar isländska. Det är hos henne som jag rider islandshäst när jag är hemma i Sverige.
Som den här gången i vintras när det var så sjukt vackert
Eller den här gången i juni och som gjorde hela min sommar så att alla andra dagar bara blev bonus
Om jag bara skulle visa tre bilder från Island så är det nog dessa:
Min mamma följde också med till Island, hon har haft egen häst när hon var ung och när jag var mindre så höll vi också på att skaffa häst. Jag red rätt mycket och det var mycket skjutsande fram och tillbaka till stallet och ridbyxor och ridstövlar i hallen och allt det där. En gång var ett hästköp bara ett tveksamt telefonsamtal bort.
När jag var på Island så slog det mig att jag tycker det är kul att utvecklas på hästryggen, precis som jag tycker att det är allra roligast att faktiskt utvecklas på skidor. Till skillnad från att bara ”åka häst” eller bara ”stå på skidor”. Därför är det lite tråkigt att bara rida på led, eftersom det blir lite ”åka häst” över det.
Dagarna på Island, med 6-8 timmar i sadeln varje dag, bjöd på både och. Vissa gånger var jag för trött för att verkligen jobba så jag passade på att bara åka lite. Andra gånger var det sjukt kul att få jobba med hästen.
Under en dag red vi många olika hästar och varje person hade ett gäng hästar som man red. Totalt var vi runt 15 personer från Sverige och Tyskland. Vi från Sverige kallade oss för Team Sweden med Ella som lagledare. När vi red över berg och genom dalar, över hav när tidvattnet var lågt och längs med floder så var det vi 15 personer – och en flock med runt 40 eller 50 hästar.
När jag red längst fram var det häftigt att tänka på hästkrafterna bakom mig och den fart som en flock pigga islandshästar kom med – och när jag red längst bak och höll ihop flocken så var det häftigt att se alla islandshästar framför mig längs med de ringlande vägarna och bergen runt omkring. Intrycken är det jag tar med mig från resan – de var övermäktiga allihopa!
Jag gillade Island massor och vill åka dit igen med Ella. Vi red förbi ett helt gäng med fantastiska vattenfall som låg utspridda lite kaxigt. Om ett av dessa vattenfall legat i Sverige hade det varit vår mesta nationalsymbol och största turistmål känns det som.
Dagarna började med frukost kl 9 och sedan avfärd kl 10. Vi red mellan olika ställen varje dag och bodde lite mittemellan dessa ställen. När vi kom till hästarna på morgonen så fick vi reda på vilka hästar vi skulle rida under dagen och mina största utmaningar bestod hela tiden av att 1) komma ihåg namnen och 2) komma ihåg hur de såg ut…
Vilken häst man red bestämde var i gruppen man skulle rida. Min favorithäst varierade lite beroende på dagsform och underlag men Hertna (som förmodligen stavas på ett helt annat sätt) var en favorit som var världens gladaste när vi fick rida först och världens tjurigaste när vi inte red först. Hon gick under det internationella namnet Speedy Gonzales och hade en skön mjuk tölt och var snabb som tusan.
Loki var också en trygg islänning som jag ofta red som sista häst när vi var på väg hem till hagen för då var det full fart på flocken bakom och det gick riktigt snabbt. Min bästa upplevelse på Loki var dagen då det började ösregna sista halvtimmen och vi hade 30 rusiga hästar runt omkring oss och vi red längs en flodådra med alla möjliga underlag och vi dundrade på framåt och ryttarna allra sist i flocken galopperade som galningar för att det gick så snabbt.
Och så har vi Vindur som var lite av en knasboll som gick och åt på allting; på tyglarna när jag skulle tränsa honom, på sadlar om han gick för nära någon annan, på saftmuggarna när vi tog rast och på prasselpapper i fickan. Han ville för allt i världen inte stå still längst bak i ledet (jag är mycket nöjd med att inte har brytt mig nämnvärt när han stegrade sig på ett ställe när jag och Ella var tvungen att göra ett stopp längst bak i ledet) men han hade å andra sidan ingen brådska när vi skulle rida ikapp.
Den allra vackraste hästen red däremot min mamma:
Det absolut häftigaste under hela resan var att rida över en stor vik. När det var ebb var det runt en decimeter vatten och när det var flod var vattendjupet istället flera meter. Viken vi red över var några kilometer lång och hästarna hade lika roligt som vi. Sedan var det också full fart längs strandkanten i några kilometrar!
Just den dagen hade vi sällskap av en isländsk man som red med två andra hästar i handen; rätt över stock och sten och hav i full fart. Ingen konstigheter på Island…
Just vattnet på Island är genomgående häftigt med vattenfallen och lagunerna. Och det faktum att i vissa bäckar är det typ 80-90 grader varmt och på ett annat ställe kommer det kolsyrat vatten upp ur marken.
Utanför där vi bodde fanns det alltid en badtunna och där satt vi i timmar. Just vattnet är det man möts av på flygplatsen – när det doftar svavel i luften. Samma doft jag minns från ett ställe på St Lucia i Karibien där de var stolta över sina välgörande bad från vulkanvattnet.
På kvällarna åt vi traditionell isländsk mat med mycket lamm eller fisk – och så ibland olika efterätter med skyr efteråt. Vi åt också riktigt gott på restaurangen Food Cellar i Reykjavik första dagen på Island. Nästa gång vill jag prova på omtalade Fish Market!
Första dagen köpte jag en klassisk islandströja. Jag gick runt och provade massor men hittade en blå som jag tyckte väldigt mycket om. Mamma köpte en som går i mörkare blått och Ella har flera fina i sin garderob. Den här tröjan har man på sig till fest och på hästryggen.
Jag red i helskodda softshellbyxor från Karlslund som jag tyckte var en bra kompromiss rent prismässigt och som funkar året om. Jag är också glad över att jag köpt Muc Boots som höll mina fötter torra i alla lägen – och som värmde och torkade snabbt när det blev blött oavsett. Ridhandskar är också ovärderligt! Upptill hade jag på mig ungefär samma kläder som på fjället; funktionsplagg och gärna vind- och vattenavstötande material i det yttersta lagret.
En dag regnade det rätt så ihållande så då fick alla låna galonkläder i klassiskt orange vilket vi alla fnissade åt först, men som var väldigt skönt efter flera timmar i det ihållande regnet – och när vi red över sjön. Det var den dagen jag samlade på mig all lera i ansiktet!
En sådan här ridresa med flera dagar i sadeln passar bäst de som har häst- och ridvana sedan tidigare. Att hämta hästar i hagen, tränsa och sadla – och att göra detta rätt så snabbt under alla hästbyten – kräver att man vet hur man gör. Dessutom ska man ju veta hur man rider såklart. Men, det har också funnits människor med på turen som aldrig suttit på en häst förut och som klarat det galant men jag tror att dessa personer njuter av att kasta sig ut i det äventyrliga.
Vi skrittade när underlaget var bråkigt, annars var det väldigt mycket tölt. Jag skulle gissa fördelningen till runt 75% tölt och 25% skritt. Vissa galopperade istället för att tölta på sina ställen, men det går ju ungefär lika snabbt. En skön och flowig tölt kan vara cirka den bästa känslan i världen på en hästrygg!
Såhär några dagar efteråt känns Island som en dröm – som jag gärna återvänder till igen. Och det är ju tur att jag har Ella när jag vill ha lite Island i mitt liv fast hemma i Sverige. Och islandströjan – ja den ser jag fram emot att använda i vinter!
Här är fler bilder från Island i ett tidigare inlägg
