Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Igår träffade jag Ella samtidigt som solen gick ner över ett fantastiskt landskap vid kusten norr om Stockholm. Jag och Karin spenderade den här förmiddagen med en walk and talk och lång brunch på Rörstrandsgatan. Fredagskvällen var också lång och härlig när jag och Åsa med respektive skrattade högt över Östermalmstorg. Det är fantastiskt med vänner – och man blir verkligen som man umgås!
blåbär
vilken sorts mjölk som helst
vaniljprotein
stevia
mixa – och servera riktigt kallt!
I förmiddags cyklade jag och Erika mot Färingsö för att få några fler cykelmil i benen innan Siljan Runt nästa helg. Det var mitt fjärde cykelpass på ett år. Jag är snart en rutinerad cyklist…
Jag hade däremot nästan inte koll på någonting: slangen var hemma så jag höll tummarna för att inte få punktering (jag vet inte hur man lagar det ändå), jag hade ingen klocka på armen, ingen energi i fickan och inte ens en riktig cykeloutfit. Till de här brallorna matchade jag den här tröjan. Eftersom tröjan inte har några fickor på ryggen prioriterade jag kamera, pengar och telefon i min cykelväska under sadeln istället för slang! Dessutom höll jag på att åka rakt över glassplitter på marken redan den första kilometern men det var ungefär det värsta som hände under den här cykelturen. Om man bortser från damen på Skeppshultcykeln som höll på att krocka rakt in i Erika då. Skeppshultcyklister är de farligaste cyklisterna konstaterade Erika och jag höll med – jag höll på att krocka med en Skeppshultare i Halmstad som cyklade rakt fram men med huvudet vänt åt ett annat håll. Drumlar!
Vi tog turen mot Färingsö, med ett halvt varv på FRA-rundan, fikastopp i Svartsjö, ner mot Björkvik och så lite mer fika innan vi styrde hemåt igen. Den rundan är 9 mil och kändes alldeles lagom i benen. Jag och Erika har samma filosofi: det ska vara roligt hela vägen och eftersom jag inte ens hade klocka på armen förstår ni hur brydd jag är om sådant. Jag ser fram emot vår 12-milare på lördag även om väderprognosen inte ser så himla lovande ut.
Ute på Färingsö träffade vi Karin och Karin som vi fikade med en stund. Det är tydligt hur man spanar in varandras grejer som cyklist. Eller, jag tror att killarna gör det mer än tjejerna… jag kan konstatera att det är fler som är cykelinkorrekta än cykelkorrekta så det där snacket om att cykling ska vara så uppstyrt med rätt grejer och färger är mest en kul grej att skoja om verkar det. Min cykel såg inte klok ut med en knallblå sadel som jag lånat från CykelCity för att testa inför ett köp. Den går loss på nästan tusen spänn så jag vill veta att det är en bra sadel jag köper. Dumt att köpa – och ångra sig liksom.
Cykling är jäkligt roligt. Jag kan helt klart tänka mig att ”bli cyklist”! Men, då behövs ännu fler semesterdagar. Jag är grymt sugen att åka på liknande äventyr som Vilma som just cyklat en sväng runt Gotland med sin kille. Cykelsemester på snabba cyklar! Kan tänka mig att det skulle vara roligt att göra en liknande cykeltur i Skåne. Jag tror jag måste kolla upp det faktiskt!
Erika!
Fika!
Knallblå testsadel!
