Träningsglädje

Eketånga motionsspår

Halmstad

Löpning
16 juli, 201214:35

Jag är i Halmstad och hann med en löptur på lunchen. Jag testade en för mig ny slinga: elljusspåret i Eketånga naturreservat nära Sandhamn och Tylösand. Slingan är 1250 meter lång och är perfekt för långa intervaller. Första halvan sluttar svagt nedför – sista halvan går svagt uppför. Och intervaller ska ju vara jobbiga…

Lunchpasset blev en kortis och jag sprang 3 vändor som var nästan-intervaller. Jag måste bege mig hit igen för att testa på de andra stigar som finns i området. Här finns mycket att utforska!

Tröja // Röjk. Tights // Nike. Skor // Adidas Marathon 10

Rosenhill

Cykling
15 juli, 201215:19

Jag sörjer min (den är egentligen Grabbens…) lilla smidiga kompaktkamera. Vi har klarat oss genom många regnskurar under de senaste åren. Ibland springandes och nu på senare tid – cyklandes. Dagens 4 timmar långa cykelrunda på Ekerö var droppen som letade sig in genom plasten. Den dog. Tack för allt – du är saknad!

Mina hundralappar som jag hade i cykelväskan blev också dyblöta. Men pengar klarar sig alltid. Blöta cykelkläder med. Jag och Karin också. Vi brydde oss inte särskilt mycket om regnet när vi körde – det var mest när vi satt på hippiefiket Rosenhill som vi huttrade under en varsin filt. När vi stack iväg igen så dröjde det inte länge innan vi var varma. Karin tyckte till och med hon såg solen efter det men jag vet inte jag…

Milen sitter fint i benen. Jag har fixat växlarna (tack Karin!) på Ducatin så nu är vi kompis på riktigt. Jag älskar landsvägscykling!

Rosenhill, Ekerö. Här åt jag en fantastisk sallad i pitabröd, tillsammans med fetaost och valnötter.

Cykling till Saltsjöbaden

Cykling
14 juli, 201217:45

Solen sken imorse när jag stack iväg på premiärtur på min Ducati Factory SP. Jag hade siktet inställt på mina gamla hoods i Saltsjöbaden och jag kan vägen dit utan och innan. Men aldrig förut har jag tänkt på att det är så mycket stop and go. Det var minimalt med trafik men cykelbanorna svängde tvärt och massa trånga passager, rödljus och andra trixigheter gör vägen ut mot Saltsjöbaden till mer av transport än cykling. Synd, för det är verkligen fint där ute. Det märker man särskilt när man inte bor där.

En av de finaste avsnitten i cyklingen är mellan Storängen och Östervik. Här är det fin snirklig gammal landsväg som går precis vid vattnet. Tyvärr är det inte särskilt många kilometer innan man ska tråckla sig igenom Fisksätra för vidare ”transport” mot Igelboda. Kanske är det roligare att cykla mountainbike till Saltsjöbaden via Hellas och Erstavik. Det ska jag testa. Och så vill jag ju springa samma slinga också. Vägen som jag cyklade idag har jag sprungit rätt många gånger förut. Oavsett färdsätt kan man ta en fika på Stationshuset bredvid Grand Hotel. Det blev min frukost i morse.

Jag behöver cykla in Ducatin lite innan jag kan säga något konkret om den. Växlar och bromsar behöver justeras lite. Spontant tycker jag att skillnaden i känsla är som en styv alpin skida jämfört med en lite mjukare skida. Den förstnämnda är hård och tillåter mer fart och aggressivitet. En mjukare är förlåtande och det blir lite mer cruising.

Jag ser fram emot mer cykling på Ducatin. Jag tror vi kan bli bra kompisar. Jag känner mig väldigt mycket mer bekväm på den än min mountainbike.

När min frukost var uppäten blev jag upphämtad av mina föräldrar och min ena bror för vidare äventyr. Jag premiärbadade(!) och sedan åkte vi till Artipelag på Värmdö. Häftigt ställe med både genial och konstig konst. Värd sin utflykt för arkitekturen och naturen.