Jag pratade med min bror om det kommande och fjärde avsnittet av The freedom series idag. Jag vet precis vilken känsla jag vill förmedla och han är med på noterna. Det kommer bli riktigt bra – om vi lyckas få till våra kalendrar och dessutom synka det med rätt väder.
Senaste avsnittet, enjoy the hard work, spelade vi in under en dag nere på västkusten och vädret var just en utmaning den gången. Jag har lite behind the scenes bilder och tänkte dela både dem, och verkligheten bakom filmen, med er.
En dag i juni samlades vi i vår lägenhet: min sambo Snabba Fötter, min bror Marcus som idag står bakom produktionsbolaget Plåsterhuset och Malin som förutom att vara en grym cyklist och alltigenom härlig person också roddar marknadsfrågorna på Craft Sportswear.
I lägenheten fanns också en hel massa utrustning; budgeten för denna film översteg de andra två (se första filmen från Stockholm här och andra filmen från Åre här) eftersom vi hyrde in en hel del extrautrustning inklusive drönare och filmare. Men mer om det sen.
Det som var absolut viktigast för oss under inspelningarna var att fånga rätt ljus. Vi hade både riktigt bra flyt – men också rejäl otur. Första kvällen hade vi härligt häng på Salt Tylösand och det var ungefär lika strålande vackert som den här gången.
Efter ca tre timmars sömn var det dags för uppstigning. Vi skulle ju fånga ljuset! Jag, Marcus och Snabba Fötter åkte till Sannarps IP i Halmstad för att filma in scener på röd tartanbana. Första utmaningen var hur Marcus skulle filma min sambo som är så snabb. Det är en sak att springa lika snabbt. Det är en annan sak att dessutom filma rätt saker samtidigt. Vi hade givetvis tänkt på det där sedan innan och lösningen blev en gammal cykel. Att cykla och filma samtidigt visade sig ändå vara rätt knixigt.
Den andra utmaningen var det där med ljuset. Som vi väntade på en ordentlig soluppgång! Och som vi aldrig typ fick den. Vi hängde på den där tartanbanan från strax före 4 till nästan klockan 7 – och under de timmarna fick vi tre minuters(!) sjukt fint ljus. Ser du det här?
Svettdropparna i pannan på Snabba Fötter har vi för övrigt sprayat dit med vattenspray – det var rätt så kyligt den där morgonen så de kom inte naturligt så att säga…
När vi kom hem däckade vi i sängen i ca tre timmar innan det var dags att fånga dagen på nytt. Nästa scener som skulle filmas var Malins cykling. Jag hade rekat ut ett bra ställe några dagar innan; vi ville ha en plats som gav en bra bakgrund som inte var för stökig. Det skulle till exempel inte finnas så många hus på sidorna. Dessutom ville jag ha en i princip bilfri väg så att vi inte stördes av en massa trafik.
Malin fick cykla ungefär samma väg ca en halv miljon gånger så att Marcus kunde få till ett gäng olika klipp. Det är sjukt hur lång tid det tar att filma några enstaka minuters film – varav Malins scener egentligen inte är många sekunder. Men ska det bli bra så ja, det krävs jobb och framförallt tid.
Vi var lite oroliga för ljuset även här eftersom vi spelade in mitt på blanka dagen och det är sällan optimalt. Dessutom skulle vi tajma det ljus vi hade då, med ett annat ljus som vi fick senare, eftersom Malin också skulle filmas med drönare framåt kvällen.
Det var skönt att ha Malin med i teamet. Cykling är en så himla specifik sport med många regler som man bara har koll på om man är cyklist. En viktig grej är blanka ben, så vi smorde in Malins ben med dyr Nuxe Huile Prodigieuse Or, skimrande guldolja. Vad gör man inte för perfekta cykelben?
När vi skulle börja inspelningarna så visade det sig att det var strul med växlarna på Malins cykel. Först tänkte vi alla att hur svårt kan det vara att fixa sådant. Efter ett tag när vi alla försökt meka med cykeln utan framgång kom en räddande ängel på cykel; en gubbe på en gammal trotjänarracer som självklart löste det åt oss. Thank god för bra gubbar på cykel!
Efter det filmade vi Malin i några timmar. Jag körde min nercabbade bil och Marcus hängde halvt utanför bilen och Malin låg på min rulle. Fram och tillbaka. Jag undrar hur många mil hon fick den dagen?
Det var inte våra mest effektiva timmar eftersom vi dessutom glömt en del av utrustningen hemma. Men vädret var härligt och det finns ju inget naturligare än att delar av teamet hängde på asfalten framför en bil vid en åker ett tag…
Här är länk till filmen igen om du vill kolla!
Malin som är van vid olika produktioner vet vad som behövs när energin sinar. Vi hade hela bilen full med mat; sallader och dricka och godis och mackor och ja, allt man kan tänka sig. Det var bra – för det var en lång dag den där junidagen.
Framåt eftermiddagen åkte vi till vår tredje location: Mellbystrand. Det var här vi skulle filma scenen med mig när jag springer på stranden. Det skulle ske med en drönare och jag hoppas att alla som filmar med drönare har koll på de regler och flygförbud som gäller. I princip hela Halmstad är det flygförbud för drönare!
På den stranden vi var är det dessutom ok att köra med bil vilket var grymt; denna gång var det Malin som körde medan Marcus hängde utanför och jag sprang i vattenbrynet. Fram och tillbaka. Vi använde en GoPro Hero som vi filmade med lite under vattenytan också men just de klippen fick ryka när filmen klipptes ihop.
När drönargänget kom så tänkte vi att det här skulle vara enkelt – men det var det ju såklart inte. Att kunna kommunicera är rätt viktigt när man filmar och fotar men eftersom gänget var så långt bort och det bara var jag och drönaren så var det svårt att veta när jag skulle springa och när jag skulle vända. En mic i örat hade varit fint. Det går nog att utrusta sig i oändlighet med grejer när man ska göra film!
Mina scener gick ändå väldigt snabbt att få till på det stora hela. Jag sprang ett par gånger och så var det över. Här kan du se hur det blev!
Nu började det bli sen eftermiddag och läget var kritiskt: ljuset var perfekt och vi hade cykelscener kvar. Perfekt ljus är bara perfekt en kort stund så det var nu eller aldrig.
Malin hoppade upp på cykeln igen och drönaren flög över åkrar och vägar och jag tycker att just den här delen är den allra snyggaste i filmen. Tillsammans med när Snabba Fötter springer på tartanbanan i den tidiga morgonsolen.
Ljuset var verkligen helt magiskt och jag kunde inte låta bli att knäppa av några kort samtidigt också medan de andra filmade. Just ljuset är vad jag minns allra mest från hela inspelningen för dag två, som vi också tänkt filma på, så öste det ner regn hela dagen. Kontrasterna!
När solen gick ner över trädtopparna gjorde vi en high five och jag var enormt lättad och tänkte att där satt den! Men – jobbet var inte klart för det. Medan Malin rullade hem till sin stad så åkte vi andra hem till oss och fortsatte jobba; rätt ljud skulle fixas. Om du kollar på filmen ännu en gång och fokuserar på att bara lyssna så kommer du att upptäcka ett och annat ljud man annars inte tänker på.
Var det slut nu då? Nä. För sedan hände det där som bara inte får hända. När filerna skulle importeras till dator så visade det sig att de var korrupta! De var helt oläsbara.
Först trodde jag inte att det var sant. Hur var det ens möjligt? Men det var det tydligen.
Dagarna gick och arbetet med att fixa filerna fortlöpte. Det tog mer tid än det kostade pengar och en vecka efter utsatt datum hade filmen äntligen premiär. Och med det så kunde vi stänga produktionen för det tredje avsnittet av The freedom series. Här kan du se filmen ännu en gång.
> Här ser du avsnitt två, filmad i Åre
> Här ser du första avsnittet, filmad i Stockholm
Vilket avsnitt gillar du bäst – och varför?
