Ge mig lördag hela veckan, tack!

Funbeats statistik talar för sig själv. Det är dags att lägga in en högre växel. Därför kom denna lördag väldigt lägligt. Idag skulle det tränas, tränas, tränas – och fikas. Det skulle bli Pumas Super Saturday. Det är ett koncept jag tänker behålla (som redan tränats, fast inte konceptualiserat) – och upprepa. Det är som ett konvent som man sätter ihop själv. Ett träningsmarathon.

Lördagar är inte helt optimala för sådana initiativ. De flesta klasserna ligger mellan 10 och 12 eller klockan 16. På varenda center. Men det är svårt att vara på flera ställen samtidigt. SATS Odenplan erbjöd flest klasser i rad så därför blev det:

9-10: Pump
Jag gillar den nya koreografin. Hela ryggdelen tycker jag var suverän. Lagom många reps (färre än vanligt) men frivändningarna gjordes på ett annat sätt. Mycket bra!

10-11: Spinning
När jag hörde upplägget trodde jag att jag skulle dö – av tristess. Vi skulle köra med hög kadens under hela passet. Jag är inget fan av snabb kadens. Men satan i gatan vad bra det var. Och vad jobbigt det var! Tiden gick fort och jag kan konstatera att av de 2 nya instruktörer jag provat den senaste veckan så var båda väldigt bra.

11-12: Muskel
Jag har bara varit på ett muskelpass förut och det var när klassen var ny. Jag kan med glädje konstatera att klassen utvecklats till att bli mer funktionell. Fast det var lite för många knäböj i olika varianter. Mina axlar började ta slut under den här klassen. Och stepbrädan som vi steppade lite på i början blev väldigt hög mot slutet…

12-12.30: Spinning
En kort men intensiv klass där jag kunde ge allt. Mycket tack vare att jag var bråkig och körde mitt eget race de sista 10 minutrarna.

12.30-13.00: Core
Upplägget är sprillans nytt och det är skitbra! Aldrig har jag varit på en coreklass där jag gillat så många av övningarna.

Jag är ingen morgonmänniska. Och jag råkade sova över imorse. Därför bestod frukosten av en Gainomax i bilen på väg till träningen. Pausen mellan passen var minimal och jag kände mig som den svenska familjen i Snowroller där de alla ska få till en bild på sig själva i fotoautomaten, under en och samma session. Jag hann knapp varva ner från ett pass innan det andra började. Men jag lyckades klämma i mig en Gainomaxbar på slutet. Efter passen laddade jag med en till Gainomax.

Strax efter lunchtid träffade jag Coola K som fått sin simteknik professionellt analyserad. Vi gick till Wayne’s på Sveavägen (helt klart det trevligaste kedjefiket i stan!) och satt där och fikade. Vi var där i nästan 4 timmar. Lika länge som jag tränat! Snart anslöt sig nämligen VR-Terese, Sofy, Nilla, Ruth och Grabben.

Nu ska jag laga min nya favoriträtt. Fläskfilé med parmaskinka och medelhavspasta. Den bjöd jag på förra helgen. Då med ganska många flaskor vin. Ikväll ska jag inte dricka lika mycket vin. Grabben vill att vi ska ta fram en marknadsplan för nästa år för FyrverkeriDesign. Det är vår baby.>

Jag visste när jag gick in i salen att detta skulle bli något stort.

Träning på SATS Sickla

Åkte direkt till SATS Sickla efter jobbet. Velade lite mellan 2 spinningpass på SATS Stureplan eller styrketräning + 1 spinningpass i Sickla. Men eftersom jag körde bil till jobbet imorse så blev det Sickla. Och tur var väl det!

Styrketräningen gick bra efter lite tips från er (tack!). Jag och femton muskelknuttar samsades om utrymmet. Sämst gick bicepscurlsen med stång (jag kände mig skitsvag) och bäst gick rygglyften på matta (jag brukar inte få kontakt med muskeln i denna övning men idag kändes det verkligen).

Jag skrev upp vilka övningar jag skulle göra på en post-it.

Men det var sedan det roliga började. Jag är alltid superskeptisk när jag testar nya spinninginstruktörer. Det är inte så att jag letar fel hos dem. Men jag har höga krav.

Killen idag hoppade långt över min högt uppsatta ribba. Redan när han stod i dörren visste jag att det skulle bli bra. Det berodde inte på att han var jäkligt snygg med otroligt mycket muskler (helt klart den största muskelknutten jag sett på en spinningcykel). Det var liksom hela kitet. Attityd och bemötande och allt. Allra mest upplägget på klassen och musiken förstås.

Det var fullt ös redan efter uppvärmningen. Öset fortsatte klassen igenom. Det var intervaller i olika former hela tiden, och det var motstånd på cykeln klassen igenom. Det var riktigt, riktigt bra.

Det var fler än jag som diggade klassen. Jag hörde två killar säga att klassen var ”riktigt, riktigt rolig” och att instruktören var kul. Och ”riktigt, riktigt rolig” är helt rätt beskrivning. Klasser kan vara jobbiga och plågsamma. Men den här var både rolig och jobbig.

Min färgglada träningsoutfit.

Den nästintill fullsatta cykelsalen är ett tydligt bevis på att klassen var bra. Att folk tjoade och hejade under tiden är ett ytterligare bevis på detta. Att jag dessutom höjer den till skyarna måste väl nästan vara avgörande?

Till och med musiken överraskade. Ofta uppskattar jag att träna till den typ av musik jag inte brukar lyssna på. Killen idag spelade den typ av musik jag lyssnade på förut. Lite r’n’b-aktiga låtar. Lite Justin och lite annat. Och det funkade så jäkla bra. Och jag blev så jäkla glad att jag satte The Voice på högsta volym när jag åkte hemåt. Jag tror jag måste gå på det där passet igen!>

Passet idag var så dåligt att det var roligt.

Lunchspinning på jobbet

Jag bokade in mig på ett spinningpass på jobbet idag. All gruppträning, massage och kiropraktorer sker via ett externt hälsoföretag. Det är bra att träningen är gratis och det är bra att den finns. Sådär, nu har jag skrivit det positiva. Eller förresten, de 16 spinningcyklarna är sprillans nya så det bör föras upp på pluskontot också!

Instruktören var dock från en annan tidsålder. Hade hon inte skrattat mellan varje ord hade jag blivit arg och sur. Men jag kan inte bli arg och sur på någon som inte slutar skratta. Däremot undrar jag när hon fick någon utbildning senast. Hon var extremt vältränad, med förstorade attribut på framsidan (denna observation gjordes – och nämndes – utan någon som helst värdering) men jag trodde att man slutat med armhävningsliknande övningar på spinningsadeln.

Ett tag fick jag för mig att jag var på en cirkus. Vi skulle köra en rotationsövning som innehöll inslag av jumps. När det var som mest bisarrt körde vi stående i position 2, stående i position 3, stående i position 3 men med överkroppen jättenära styret och så sittandes – i tvåtakt! Om och om igen. Jag försökte se Susanne Ljungskog göra samma grej men lyckades inte få fram den bilden på näthinnan.

Stilen på övriga deltagare var också rätt underhållande. När vi körde flack var det en deltagare som hade så hög kadens att jag undrade när hon skulle tappa kontrollen över benen. Två stycken satt och hoppade på rumpan och en annan stod upp men lutade armbågarna på styret och flamsade runt med hela underkroppen. Instruktörens axlar var uppe vid öronen och när hon stod och trampade krumbuktade hon hela ryggen. I näst sista låten kom instruktören skrattandes förbi och flaxade med sin handduk så att vi skulle få lite luft. Lite parfymdoftande luft.

Efteråt i omklädningsrummet sjöngs det lovord över instruktören och jag tyckte synd om mina klassdeltagarkompisar som kanske inte får uppleva något annat än det här.>