Träning när den är som bäst!

Styrka + Spinning

Jag hade inga förväntningar på kvällens träning. Jag hade skrivit en lista på vilka övningar jag skulle göra, men var inte sådär laddad som jag kan vara ibland. Jag hade heller inte en enda förväntning på spinningklassen. Jag vågar inte hoppas någonting när jag kör för en ny instruktör.

Kanske är det jag som blivit mesig och inte lika mycket på hugget som förr. Men kvällens instruktör var faktiskt skitbra! Vad är det som hänt? Varför träffar jag på så många bra instruktörer nu? Varför inte förr? Det är bara att tacka och ta emot. Svetten rann och pulsen var på topp. Musiken var grym och instruktören kunnig. Det kommer bli bra på SATS i Halmstad!

Innan konditionsklassen hade jag kört 40 intensiva styrketräningsminutrar. Halvvägs in i träningen var jag så rejält trött i axlarna att jag var tvungen att dra ner på tempot. Hur kunde så lite göra så mycket? Det är bara att köra hårdare nästa gång. Och nästa. Och nästa.>

Det var svårvaknat imorse. Men pulsen var nästan på topp ändå.

Lördagsspinning

Wake up lighten hade ett tufft jobb att väcka mig imorse. Vaknade ytterst motvilligt, men såg fram emot träningen ändå. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass på SATS Halmstad klockan 10.

Jäkligt morgontrött…

Detta är den mest deprimerande byggnaden i Halmstad.
Jag tycker det ser ut som en kloss frön öststaterna.
Här huserar SATS Halmstad. Jippieeee!!

Halva salen var full men det rådde inte särskilt mycket julstämning. Ljuslisten på golvet som förvisso är lite julig ligger nog där året om. Det skulle vara discotema på musiken sa instruktören vilket medföljde att de flesta låtar gick i ett ganska långsamt beat. Det var aldrig särskilt hög kadens på snurrorna vilket jag saknade. Speciellt i uppförsbackarna. Jag gillar inte att stå och slötrampa som om jag cyklade uppför en klippvägg. Nä, jag vill ha högre kadens när jag står. Jag vill ju ha det jobbigt för hjärtat!

De flesta ståpartier var korta så jag klippte ihop dem och gjorde långa block. Jag gav allt till låten It’s raining men (3/4 in i klassen) och jag trodde aldrig att den låten skulle ta slut. Men det gjorde den. Det var också den låten jag minns som allra jobbigast. Då låg jag nog på 83% av max. Inte särskilt högt. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var en helt ok klass.>

Puma presenterar: dagens outfit och små rosa moln – i samband med dagens träning.

Värdelösa underbara tisdag

Tisdagar är nog den mest värdelösa dagen på hela veckan. Inget händer på en tisdag. Om man inte ser till att det händer själv, förstås. Jag har fått grejer att hända idag, och även om jag inte klär mig lika glamoröst som vissa andra bloggare, kan jag i alla fall presentera mer än en dagens outfit på bara en dag.

Dagens outfit nummer 1: jobboutfiten.

Själv har jag mitt på det torra på den fronten. Mitt projekt på jobbet är i kaos. Allt ska vara klart imorgon. Inget var klart till idag. Men så ryckte det i några trådar och kanske, kanske kan det lösa sig och sagan får ett lyckligt slut.

På grund av osunt höga stressnivåer i min kropp var jag osäker på om jag skulle träna på lunchen. Just därför tränade jag. Jag jobbar inte bättre för att jag inte tar lunch. Jag jobbar faktiskt bättre om jag tar en timmes time out och tränar.

Lunchspinningen satte igång min problemlösarmekanik trots att klassen var långt ifrån den bästa jag varit på. Den var i alla fall bättre än förra lunchspinningen.

Dagens outfit nummer 2: spinningoutfiten

Eftermiddagen gick av bara farten och tack vare en chailatte. Jag hade planer på en SATS-klass efter jobbet men inget ombyte med mig så jag strök det alternativet. Att jag skulle åka hem och springa var en ren impuls.

Jag har egentligen tänkt vila foten till helgen, men Ipoden låg och blängde på mig i väskan. Nyladdad med musik ville den släppa loss lite. Så fick det bli. På med träningsgrejerna, reflexvästen och bandanan (den håller fast hörlurarna i öronen!) och så iväg.

Dagens outfit nummer 3: löparoutfiten

Sprang samma runda som jag brukar men tänkte inte på var jag befann mig. Musiken var ny och spännande och jag lyssnade på lättsmälta Britney, Xstina, Agnes och en massa annat. Benen bara malde på och livet blev mer och mer fantastiskt. Och när jag lyssnade till Tiestoremixen på Jordin Sparks ”No Air” tänkte jag att det är för fasen inte alls koldioxid jag andas ut genom munnen. Det jag andas ut är stressen! De sista 3 minutrarna av låten sprang jag inte alls på kall, svart hård asfalt. Jag sprang på små rosa lyckomoln. Se där vad den remixade versionen av No Air kan göra med en (från 4 minuter och 30 sekunder in i låten och framåt). Och framförallt – se där vad löpning kan göra med en!

>