När jag åkte till Skåne i morse så spöregnade det. Kul. Powerwalken i Helsingborg fick skjutas på framtiden. Det finns inget dåligt väder men just imorse hade jag inte rätt kläder. När vi kom fram till Mölle strax efter 7 hade regnet upphört och solen tittade fram, så vi tog en promenad runt i byn.

Grabben är stormförtjust i Mölle och har så varit sedan vi var där förra sommaren. Då åt vi räkmackor med räkor som aldrig tog slut på uteserveringen på Hotell Kullaberg och livet lekte. I höstas övernattade vi på Grand Hotell Mölle och njöt av deras fantastiska avsmakningsmeny. Och idag åkte vi dit för att äta frukost. De serverar supergott bröd på bikarbonat och underbar aprikosmarmelad och är det vid något tillfälle man ska frossa i kolhydrater så är det här.

På eftermiddagen var det dags för veckans 2 bästa klasser på gymmet: EasyLine följt av spinning. Det går inte att förklara hur jobbigt det är men jag blir totalt slut och matt i kroppen av den kombon och den instruktören.

Dagens jobbigaste övning från Easylinepasset är benböj där man istället för att ”gå upp” liksom hoppar upp och landar i en mjuk benböj igen. Den övningen fanns med på Lofsans cirkelträningspass och den var lika jobbig då (fast då hade vi en body bar på axlarna). Fantastisk bra övning som jag längtar till att köra igen nu när jag tänker på den. Fast det får bli en annan dag…

Jag höll på att somna ifrån alltihop. Klockan var ställd på både 06.15 och 06.27 men jag bestämde mig för att bara sluta ögonen i 2 minuter till och då var det nästan kört. 06.44 vaknade jag med ett ryck och det var tur. På med kläderna fort som fan. Ner med grejerna i väskan. In med frukost i munnen och så en sista dubbelkoll i väskan för att verkligen vara säker på att allt jag behöver finns där: spinningskor och byxor. Det borde inte vara så svårt att ha det med men ändå glömmer jag ibland.

07.27 hade jag kört längs med en öde 222:a, ett öde Stadsgården, korsat en öde Strandväg och parkerat på Sibyllegatan. Jag hörde skratt från Nybrogatan och det var två Vasaloppsspinnare som väntade på att bli insläppta på World Class Nybroplan.

Vi visste inte hur länge vi skulle spinna men det visade sig bli lite drygt 4 timmar. Rumpan och mina tår (jag misstänker att jag har problem med någon nerv som går ner i tårna, jag får ”ont” rätt ofta) tackade Brink för att det inte blev mer än så men i övrigt kändes kroppen som om den skulle kunnat köra på till sista man är i mål.

Flåset var det aldrig något riktigt fel på även om jag var tveksam i början. Det kändes lite kämpigt att nå upp i blå zon (på Activiografiken). Efter en halvtimme var jag uppvärmd och de sista 2 timmarna låg jag ofta ganska stadigt på 85%. Känslan här uppfattade jag som lika ansträngande som mitten av blå zon i början…

Framför mig hade jag mycket att vila ögonen på: en storskärm med Vasaloppet, en storskärm med Activiosystemet och 2 snygga instruktörer. En som fokuserade på Vasaloppet och en som fokuserade på spinningen. Bra uppdelning och bra energi: dels från instruktörsduon men också i form av bananer, choklad och blåbärssoppa. Istället för krans vid målgång fick vi en goodie bag med bland annat Gococos hyllade träningsstrumpor.

När så Brink tillsammans med tätgruppen äntligen spurtade in i mål gjorde vi detsamma. Den svett som tidigare blivit till fnasigt salt i ansikten började rinna igen och hjärtat som vant sig vid att pumpa stadigt i 85% av max fick slå lite hårdare och chocka kroppen lite till. Några minuter över 12 spurtade vi i mål i fädrens spår för framtida segrar, på ett nytt sätt.

Före start: tomt och prydligt.

Efter målgång: tomma bananskal och blåbärsdrycksförpackningar

Det finns 2 saker jag aldrig lär mig. 1. Att det inte är jobbigt och tråkigt att springa. Det är bara jobbigt och tråkigt att ta sig utanför dörren. När jag väl springer är det roligt och när jag kommer nästan alltid hem igen som en lite lyckligare Sara. 2. Att core-pass är slöseri med tid. Core-träning är bra träning men i ett core-pass finns det alltid för många övningar som inte alls passar min kropp. Som den där övningen när man står på alla 4 och ska sträcka ut armar och ben. Det hade varit mycket mer effektivt att lägga 45 minuter på egen träning. Dessa 2 saker måste jag nog skriva in i pannan för att jag ska lära mig!

Spegelbilden var inte ett dugg snäll mot mig under kvällens första pass som bestod av den där core-träningen i grupp. Dessutom har jag tvättat den där gula tröjan med andra färgade kläder och det var ju tydligen dumt. Den ser lite smutsigt gul ut. Not nice. Tror ni att man ska tvätta den med vitt? Om jag ska samla ihop kläder till en gul tvätt lär jag få vänta i ett halvår. Min röda tvätt har jag till exempel legat och lagrat i en månad för att maskinen ska bli mer än trekvartsfull…

Efter core-träningen körde jag lite egen styrketräning. Marsutmaningen har dragit igång och jag gjorde 120 armhävningar kombinerat med bröst i maskin. Och så tränade jag biceps: curls med stång och hammercurls med hantlar. Biceps är den muskelgrupp jag är svagast i så jag kan stå där och pumpa den typiska grabbmuskeln med gott samvete.

Jag avslutade med spinning. Det var långt ifrån ett hallelujapass och när det blir sådär halvmesigt blir jag Fröken Tvärtemot. Jag blir lite sur och gnällig och börjar göra saker på mitt sätt. Om det är något jag inte vill så är det att gå från ett spinningpass och inte vara trött.

Jag har inga problem med att spendera ett pass både sittandes och ståendes men är passet halvmesigt så blir den sittande delen ännu mesigare. Trekvartsmesigt! Och jag kan inte trekvartsmesa på en spinningcykel! Därför körde jag mitt eget race – jag tränar för min egen skull och ingen annans. På SATS är detta fenomen ganska vanligt men jag har aldrig sett någon trampa utanför ramarna på Form.

På vägen hem från gymmet märkte jag hur slasket på marken förvandlats till is. Det var halt och jag gjorde ett ofrivilligt utfallssteg i en nedförsbacke. Jag hade tänkt att springa en 5k-runda i maxfart lite senare ikväll men vi får se – jag vill helst undvika att bryta benen!