Jag har varit på Friskis & Svettis i Farsta – ett superfräscht gym som blev lite sunkigare sedan det invaderades av ett gäng cyklister från Fredrikshof som alla planerar att cykla Vättern under 8 timmar i vår. Under vintern har de tränat 5-timmarspass på söndagarna för att vara i form när det gäller. Jag ska inte cykla Vättern men var där istället för att köra löparlångpass och passade på bidra med lite rosa och lila skimmer över allt det vita, svarta och röda som är Fredrikshofs färger. Och att öka på andelen kvinnliga deltagare. På köpet råkade jag, och Karin Tri som regelbundet cyklar med gänget, nog sänka medelåldern också.

Cyklister är ett fascinerande släkte. Lite som längdåkare. Jäkligt envisa och sega som kola. Medan snoret rinner i en rännil på överläppen på längdåkaren – svettas cyklisten ett hav under cykeln. Särskilt idag när ventilationssystemet inte ville fungera. Eftersom vi började med 2.5 timmar intervaller så immade fönster och speglar igen efter 20 minuter. Eftersom jag ändå ska svettas när jag tränar så hade jag inget emot det – tvärtom så ogillar jag fläktar och sådant eftersom jag ibland får ont av blåsten.

Vi körde först 10 intervaller där vi tryckte på i 30 sekunder sittande, 30 sekunder stående och sedan stod och ”tog det lugnt” ett tag. Sedan körde vi samma typ av intervaller men vi gjorde en upprepning av det sittande och det stående innan vi stod och tog det lugnt. En timme hade nästan gått när vi kört det där klart – och då var det bara sista intervallblocket kvar: 6 intervaller á 10 minuter. Varje tiominutrare gick rätt så fort eftersom vi hade filmer från Tour de France framför oss och jag drack vatten, mjölk och åt hemmagjorda bars för att fylla på energi. När drygt halva passet gått ändrades upplägget till att köra banprofilen till en Tour de Franceetapp och det var här jag började bli seg. Inte i orken – men ryggen var trött och tårna gnällde. Efter nästan 4 timmar hoppade jag av cykeln och ägnade mig åt annat självplågeri – en lägenhetsvisning i Vasastan. Åh vad jag vill ha. Men åh vad sjukt dyrt det skulle bli.

Jag har fått plats på ett superlångt spinningäventyr idag och firade därför rejält igår. Jag stod vid spisen hela eftermiddagen och hade en massa kul grejer som jag ville få lagat. Citruslax med pistachmandel och fänkålsmos till exempel. Och chokladfudgetårta. Det blev hur gott som helst och var riktigt enkelt att få till. Mellan varven gjorde jag en egen version av dessa powerbars.

Jag blandade boveteflingor, dinkelflingor och havregryn tillsammans med solrosfrön som jag rostade på spisen. Sedan skar jag fikon i småbitar som jag mixade till en gegga tillsammans med grynmixen och jordnötssmör. Jag hackade småbitar med mörk choklad också. Man kan verkligen variera i det oändliga och nästa gång vill jag ha i mer protein och ha i lite vanilj.

Jag firade Soffans nya blogg och egna domän med 2 pass för henne på Sportlife Östermalm. Jag checkade in bland akvariefiskarna och klev ut ett S-corepass och ett RPM-pass senare.

Soffan är ett riktigt lyckopiller och absolut den träningsblogg med mest humor. Dessutom pratar hon lite märkligt (hon sa det själv så detta är ingen mobbing!) men, det är det fler instruktörer som gör. Malmö, Norrland, nån Skånenorrmix och jag vet inte vad. Jag gillar dialekter!

S-corepasset kändes vettigt. Det var enkelt att förstå övningarna och varför vi gjorde dem. Och RPM:en? Ja, ni vet ju att jag inte är något fan av Les Mills egentligen. Men jag tokgillade låt 5 och 7 och skulle gärna haft ett helt pass bara med den här typen av musik och upplägg. Under de andra låtarna går pedalvarven lite för fort så jag hinner inte med.

Kvällens största misstag var att jag aldrig hade något vatten i min vattenflaska. Jag hann inte fylla den innan passet och jag hann absolut inte fylla den mellan passen. Den satt retfullt på cykeln helt tom och skrattade åt mig medan jag kände mig som en Saharaöken i munnen. Det är då man tänker att passet bara är 50 minuter långt och jämför det med flera timmar som man annars får för sig att träna i sträck.