Jag åt middag på Rice med två träningsbloggare igår kväll. I 4 timmar satt vi där och tjattrade om det mesta. Gissa vem! Det första rätta svaret belönas med chans på en miljonvinst!
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Igår ringde jag Swiss Airlines två gånger under eftermiddagen för att boka om min flight. Att den skulle bli inställd fattade jag rätt så tidigt. Luftrummet skulle ju stängas! Men på Swiss svarade man business as usual. Fram till klockan 22. Då dök det upp information på Luftfartsverket om att flighten verkligen var inställd. Så jag ringde samma Swissnummer som förut.
Förut hade telefonkön gått snabbt, nu satt jag i kö i mer än 2 timmar. Jag höll på att gå nuts eftersom jag hörde samma låtar i deras hissmusik, och det är ingen bra musik kan jag meddela. Efter en och en halv evighet kom jag fram, till en kille på knackig engelska som säger att jag inte alls har ringt Swiss utan Iberia. Men hallå jäklaskitpissfan det har jag ju inte alls det ville jag säga till den där jäkla telefonkillen. Jag hade ju ringt exakt samma nummer som förut! Men han envisades så vi la på. Och så ringde vi om igen – till exakt samma nummer. Och kom fram till Swiss efter 5 minuter. Och fick boka om biljetterna. Så nu får vi se hur det går med askmolnet och om vi kommer iväg lite senare…
Om någon känner någon i Boston så finns där ett riktigt bra hotellrum att tillgå under ett gäng nätter… Det som är säkert är att det inte blir något löptävlande för mig eller Grabben i Boston det här året.
Det är lite tur i oturen att Grabben är skadad och inte troligtvis ens kan springa Boston om han nu ens skulle hinna dit i tid. Kanske kommer vi inte till USA alls den här gången. Vad vet jag (enligt mina telefonsamtal till Swiss är min flight fortfarande planerad för avgång).
Vulkanutbrott känns mer som en Hollywoodfilm än verklighet. Kommer vi inte iväg vill vi ha en riktigt jäkla bra plan B för att kompensera vår resa men det är inte som att vi kan sätta oss på första bästa plan ner till solen heller. Det känns rätt snopet. Och visst, det är trist att vi kommer förlora en hel del pengar på denna eventuella icke-resa men hey, vi sparar ju mer pengar om vi stannar hemma än åker dit ändå. On the downside blir vi ett antal upplevelser och minnen fattigare.