Jag sprang 5 km med stavar på lunchen. Att springa med stavar är sjukt jobbigt. Som om det inte räckte med vanlig löpning liksom… Eftersom jag inte springer med särskilt många tekniska finesser vet jag inte om det gick snabbare än vanligt, eller om det bara är den extra överkroppsansträngningen som gör stavlöpning så jobbigt. För jobbigt var det. Otroligt jobbigt. Men kul!

Vad jag funderade på var om man pratar vikt i samband med powerwalkingstavar. När det gäller skidåkning ska ju stavar vara så himla lätta så man tillverkar dem i all världens hitechmaterial. Men mina bungy pumpstavar är nog rätt så tunga. Det är ju bra eftersom det innebär extra arbete, men mindre bra för det blir ju extra jobbigt. Vilket jag nyss påpekade var bra…

Anyways, dagens 10 km är avklarade men det blev bara 5 igår. Vi får se hur mycket jag tar igen ikväll. Solen skiner återigen efter en häftig regnskur!

Sympatibild från i vintras till alla Stockholmare som drabbats av snö idag

Ingela och Mary gjorde mig uppmärksam på Dagens Korsord i Svenskan. Undrar om rätt svar till bilden ska vara träningsglädje?

Grabben är marathondesperat. Han har omtumlats av Bostondramatiken och vill ersätta det med något annat. Han frågade mig om SUM var ett terränglopp, om han kanske skulle kunna få en startpats till London Marathon om en vecka och att Prag Marathon i maj kanske skulle kunna vara något. Att han ska springa Stockholm är ingen big deal. Jag förstår honom. Stockholm har han ju sprungit 20 gånger, så hur kul kan det vara? Och ärligt talat, om man vill göra PB så mycket det bara går så är Stockholm inte rätt ställe.

Själv är jag faktiskt på rätt dåligt humör. Jag hatar att sitta i telefonköer. Solen skiner ute och jag har noll fantasi vad jag ska göra med den. Sprungit under den har jag redan gjort. Fika kanske blir bra. Men var ska man fika? Ni ser ju, det är rätt så hopplöst idag!