Så var Spring för livet igång på Hotell Tylösand. Vi började på ungefär samma sätt som hela min dag började: med några kilometrar på Prins Bertils stig. Vissa i motvind. Andra i annan vind. Vet dock inte var medvinden tog vägen? De som var med på första passet är garanterat fria från resdamm. Nästan 40 löpare är här under helgen, utspridda på lite olika pass och olika dagar, och det ska bli himla kul att träffa alla. Nu fortsätter vi med P-O från Spis & Deli som ska prata mat.

Boston dagen efter. Staden är öppen men det är inte business as usual. Livet går vidare också här. Människor går till jobbet. Kontorsfolk sitter i solen med sina smörgåspåsar, fönsterputsare balanserar på stegar, turister åker hop on hop off-bussar. Poliserna står utplacerade här och var och media har ockuperat ett gathörn vid Boylston Street. I en park ligger folk i solen. Hundar rastas. Barn leker. Solen skiner och det är en fantastiskt vacker vårdag. Men på en gata mitt i stan råder kuslig tystnad trots att det brusar runt omkring. Den är bred och där är tomt. Just där är gårdagen väldigt närvarande.

Jag var inne en sväng på Nike Town i Boston igår. På Nike Town i New York köpte jag inget – men i Boston slog jag till på ett par Lunaracer. Båda butikerna är stora, även om den i New York är mångdubbelt större. Men trots storleken så är utbudet inte gigantiskt. Man visar upp i stort sett samma saker på olika hyllor. Bland skorna fanns bara ett fåtal modeller och så är det i de flesta sportbutiker i New York och Boston. Utbudet är inte så wow som man kan tro. Bland Adidasskorna finns till exempel inte särskilt mycket alls – inga Adios till exempel. Däremot finns såväl Boost som Marathon 10 – den sistnämnda kostar runt 85 dollar och det tycker jag är en billig peng för en helt fenomenal sko!

Lunaracern har jag än så länge bara testat på cykel. Jag började den här morgonen med ett gäng cykelintervaller före frukost. Sedan satt en färgglad frukostbuffé med melon och ananas som en smäck.