Jag hämtade Grabben från andra sidan Skånegränsen idag och passade på att utnyttja dagen för att hinna med ett löppass. Benen var pirriga igår kväll efter cyklingen och i morse snoozade jag länge innan jag drog på mig hörlurarna och stack ut på en powerwalk mot havet. En riktig hurtdag med andra ord! Jag mötte ett gäng cyklister när jag körde över Hallandsåsen och det gjorde mig glad. När jag passerade åt andra hållet en timme senare mötte jag dem igen, återigen kämpades, och jag blev glad på nytt. Där odlades det minsann starka cykelben!

Den här helgen står ett långpass på schemat men vädret ser inte ut att bli såhär bra. Synd, jag hade kunnat vänja mig vid det!

Jacka // Craft. Tights // Casall. Skor // Adidas Marathon 10.

Regnvädret följde med från Stockholm till Halmstad. Det blev dessutom bara värre och värre. Väl framme hade jag inget annat val än att dra på mig löparbrallorna och sticka ut. Jag hade siktet inställt på kuperad distans och sprang en del cirklar runt Slottsmöllan och sedan en sväng på Galgberget. Väl hemma var blodsockret kört i botten och jag hade ingen middagsmat i kylen. Jag slog mig med häpnad när jag tog en promenad ut till Hemköp och köpte idel bra grejer. Tittade lite längtande mot kanelgifflarna men var ståndaktig och gick förbi och grabbade tag i en sötpotatis istället. Vissa gånger är det lätt att stå emot. Andra tillfällen är det inte lika enkelt.

Ö.V // inte så glad i bilen – hallå regn, go away! Ö.H // utsikt

N.V // bättre utsikt över Halmstad. N.H // Kuperat

Alltså – vädret på den här helgen. Jag saknar ord! Bättre gick verkligen inte att få och jag känner mig alldeles BLESSED!

Jag tog sovmorgon till 8 och fick sedan brådis till frukosten. I med äggröra, champinjoner och prinskorv i magen och på med löparkläderna. Det vankades 90 minuter distans och de som var extra pigga tog sig en svängom på 2 timmar. Solen sken, havet visade sig från sin bästa sida och Prins Bertils stig var vår. Grabben stod efter några kilometer och serverade vatten och apelsiner och livet var allmänt härligt.

Väl tillbaka fick Ingmarie med sig ett helt gäng på ett vad som såg ut som ett vansinnesdopp i havet men alla såg lika glada ut när de sprang upp ur vattnet som när de sprang i, så det var nog på det stora hela en ganska angenäm upplevelse – även om ingen beskrev det som direkt varmt.

Jag tycker det är oändligt svårt att äta efter träning men jag valde lite sallad och ägghalvor från lunchbuffén, och mängder med mineralvatten som jag känner mig alldeles hooked på efter den här helgen. Sedan flyttade vi ut vår sista föreläsning och vår sista ”coreyoga” till Solgården på Tylösand – och till stranden. Vi pratade löpning, såväl mjukare aspekter som inspiration och motivation, som varför det är så viktigt att värma upp och varva ner samt en hel del löpträningstips. Sedan körde vi en massa plankor i sanden.

Löparläger i Portugal kan slänga sig i väggen. Halmstad och Tylösand är grejen!