Hello snow! Och hello internet! Telenor envisas med Edge på min telefon och jag hoppas att mitt 3G snart hittar tillbaka. Att vara bortkopplad från omvärlden är tråkigt även om man är i Åre. Och även om det är vitt utanför fönstret. Fast en bra grej har det fört med sig: jag har precis varit ute på en löptur bland försiktigt dagsljus och smygande snöflingor! Jag hade liksom inget bättre för mig när det inte fanns något nät och jag inte kunde jobba. Snön upptäckte jag däremot imorse. Springhunden är en bra väckarklocka som inte accepterar någon snooze så vi var ute i morgonmörkret som bäddades in i ett tunt lager mjukt snö. Vi dansade snödans och firade med extra lång morgonpromenad.

På löparrundan hade jag på mig min väst från Nike som är gjort helt i reflexmaterial. Jättebra eftersom jag lyser upp som en julgran när det lyser på mig i mörker. Men jäklar vad reflexmaterial inte andas alltså. Jag förstår att inte alla kläder är gjorda helt i reflex – dels är det dyrt, dels andas det inte alls och man blir blöt och kall. Men – jag syns!

Jag tog en kort och lätt jogg på lunchen. En sådan där löptur där stegen ska vara lätta och är de inte det så går det för snabbt. Jag lyssnade på Fredagspodden – det avsnittet som handlar om social massage. Det finns mycket i Fredagspodden som är tänkvärt tycker jag, men ibland så undrar jag om vissa människor som jag uppfattar som härliga verkligen är så i verkligheten. Ni vet, man kan ju få en bild av en person genom en blogg eller pod där en person uttrycker sig på ett sätt som personen själv önskar vara. Typ underbar. Det behöver ju inte betyda att personen faktiskt är så ”på riktigt” när de dagliga tankarna ska tänkas och de dagliga sysslorna ska utföras. Man är faktiskt inte alltid så som man vill vara. Som att man tycker att det är hemskt med allt lidande i världen men man lyfter inte ett finger för att göra något åt det utan låter det sluta i tanken. Förstår ni vad jag menar?

Det är sådant man kan tänka på när man springer och lyssnar på pod i alla fall. Sa jag att solen skiner?

Jag fortsätter att beta av skidbacke efter skidbacke. Nu har jag tagit mig uppför 5 till. Dessutom på ny mark för den här utmaningen. Jag begav mig iväg till Nabbabacken i Alfta som numer huserar Alfta bike park. Ett bra initiativ på mark som förut varit populärt bland allehanda frilufsare men som på senare år dött ut. Nu hänger en ny målgrupp här och i somras arrangerade man en VM-deltävling i dirt/slopestylecykling.

Med mig på dagens backpass hade jag springhunden. Ni känner igen henne från tidigare. Hon var lite undrande när vi sprang uppför och nedför om och om igen men skötte sig utmärkt som backintervallhund. Och som fotomodell.

Vädret var smått magiskt på förmiddagen. Det såg himla tråkigt ut innanför fönstret med grådimma men väl utomhus så bröt solen igenom dimslöjorna och skapade ett häftigt filter. En upplevelse i sig! Dubbelt upp med svettpärlor i pannan och fullt fräs på flåset.