Även fastän jag är egenföretagare (entreprenör!) och ofta jobbar från soffan så älskar jag känslan av business. Jag levererar bra över datorn men gillar att vara i rummet där det fattas beslut om viktiga saker och att ligga bakom ett och annat stort projekt som man som medborgare kanske tar för givet för att man möter det så ofta. Att få vara lite viktig och göra annat än vanlig marktjänst. Den känslan är egentligen en form av fåfänga – men den är stimulerande och jag behöver verkligen variationen. Både örat mot marken och plats i det beslutsfattande rummet.

Anyhow, jag började morgonen med 6 km morgonjogg tillsammans med Annika. Det var ruggigt ute och halt på vägarna. Vi tog ett varv runt Lilla Essingen och som vanligt känns det jobbigt innan och alldeles, alldeles underbart efteråt. Jag har tagit med den där härliga känslan i allt jag gjort sedan dess och med en sådan början kan resten liksom inte bli annat än bra.

Jag tror att det är bestämt nu. Idén landade liksom mjukt och fint i magen, hjärtat och förnuftet. 2014 ska jag springa några millopp och det ska bli huvudfokus för min löpträning.

Det passar mig perfekt på rätt många sätt. Dels har jag mycket lättare för att komma ut och springa pass runt 6-8 km än att ge mig ut på långpass på 15 km och över. Dels ska jag träna en del högintensiva löppass framöver och då är milen en tacksam distans att liksom få utlopp för den snabbhet (ja allting är ju relativt såklart) jag tränat upp mig på. Milen är heller inget jag behöver jobba upp psyket inför på samma sätt som långa lopp som jag liksom måste bearbeta rätt så lång tid innan. Det jobbiga med milen är att det är så intensivt under en relativt lång tid.

Samtidigt som jag har millopp som mål vill jag kombinera det med en av mina andra passioner i livet: upplevelser. Stora, klassiska millopp i Stockholm är därför inte prio. Förmodligen en upplevelse för många andra men jag har redan upplevt dem så jag vill göra andra grejer. Gärna millopp utomlands. Jag minns fortfarande mitt bästa lopp någonsin: 8 km i Amsterdam. Jag vill ha mer av sådant! Kanske finns det bra anordnade (och relativt flacka) millopp i London till exempel? Dit vill jag åka oavsett så det vore ju perfekt att köra en kombo.

Det finns såklart många fina millopp även hemmavid. Alla stadslopp och mindre millopp i mindre städer. Tyvärr var Falkenbergs stadslopp något av det tråkigaste jag sprungit så just det loppet ska jag hålla mig borta från, men min sambo sprang en mara i Blekinge och de ordnade millopp samtidigt så det ska jag spana in. Förmodligen blir det som så att millopp utomlands kommer jag att planera in och boka långt i förväg – medan millopp hemmavid får bli mer spontana tillställningar.

Har ni bra tips på riktigt bra millopp så kommentera gärna!

Bilder från Boston Marathon 2013, ungefär exakt där bomberna gick av en timme senare. Vi kommer åka till dit även 2014 eftersom min sambo (bild ovan) ska springa igen. Boston stands as one. Att springa lopp i USA verkar vara fantastiskt (utan bomber dock) och jag skulle så gärna vilja springa ett lopp någonstans där. Gärna en halvmara faktiskt – hela mitt inlägg om millopp till trots…

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Annikas födelsedag. Hon är något utöver det vanliga den där tjejen. Förra året bjöd hon in till födelsedagsträning och i år blev det lerig födelsedagstrail.

Vi sprang reflexbana i Lilljansskogen och den var lerig och blöt. Bitar av banan var en häststig och det är som att springa på travbana men istället för sand så var det lera. Bitvis så var banan riktigt fin. Det känns inte som att den går på en ”vanlig stig” utan det är rätt så mycket rätt ut i skogen. Kul det med – de gånger då vi hamnade på vanliga elljusspåret så kändes det riktigt tråkigt och vanligt.

Jag sprang sist i ledet och det var fantastiskt coolt att se en massa reflexer i mörkret framför mig. Dels banan såklart, men nästan ännu mer reflexerna på kläderna på löparna. Det är när vid tillfällen som dessa som man ser hur mycket reflexdetaljer det ofta finns på skor, tights och jackor.

När vi sprungit runt 5 km så kom vi tillbaka där vi startade och då väntade Annikas kille med dricka och tårta. Så himla festligt! Mer trail och tårta till folket!