Idag har det varit riktigt vårvinterfriarväder och på eftermiddagen var det jag som lyxjobbade och åkte till Ottsjö på utflykt för att hälsa på några spännande företagare. Jag bjöds på kaffe och på ena stället satt vi på balkong i nästan bara t-shirten och på det andra stället satt vi utanför ett båthus i solen och njöt av den vackra fjällkedjan som kuliss. Ni som hänger med mig på instagram (@sararonne) vet vad jag menar.

När jag kom hem bytte jag om till löparkläder och sprang en kuperad femma. Sedan gjorde jag fajitas med egenbakade wraps och nu ska jag spendera resten av kvällen i soffan med jobb. Jag har en himla bra dag på det stora hela! Hur är din?

Min sambo – snabba fötter – sprang Boston Marathon igår på en stabil tid trots toktejpad vad (snyggt med rosa dock!).

Här, här och här var jag med – men inte i år. Jag känner mig fortfarande lite reseutbränd (ja, det är en sjukt löjlig i-landsissue) men har istället fått flitiga rapporter från min snabba hälft som först var i LA och snart är på väg till NYC innan vi ses hemma i Stockholm på torsdag. Sedan beger han sig mot Portugal och lite löpcoachande. Om du är sugen på en springhelg ska du spana in det här i Falkenberg i höst!

Här är ett gäng bilder från LA som jag tjuvat från honom. Om jag hade varit med hade vi också styrt upp ett gäng juicebarer och lite annan kul mat (många hälsotrender har sitt ursprung i LA med omnejd) men han hängde mest i muscle gym tydligen…

Hela kvällens löptur var som mjuka fotoögonblick som knäpptes av på löpande band. En ljuvlig aprilkväll när det lider mot maj. En vän löparhund som gjorde precis som jag ville och som sprang snällt i min takt vid sidan av. Glasögon på nästippen och ingen som helst trafik på vägen.

Vill man åka till den vackra ensamheten där solen aldrig går ner och där bergen smeker ens inre själ, då ska man åka till Åre nu och några veckor framöver. Det är en alldeles ljuvlig tid när dagarna är oändligt långa och man har vägarna och stigarna för sig själv. När man kan sitta vid Åresjön och solen fortfarande står högt på himlen trots att klockan slagit middag. När de enda som är här är de som tappert tränar året om för att det är en del av livet.

Det finns så mycket kärlek till Åre under lågsäsong. Under högsäsong med såklart, men att vara här just nu det är ändå oslagbart.

Vi kunde inte motstå vårsolen och skålade i prosecco på balkongen till blå himmel redan i eftermiddags. Och när jag kom hem hade pappa styrt middag (det gör han alltid, min mamma jobbar inte så…) och nu sitter vi alla tre och jobbar framför en film. Äpplet faller inte långt från trädet och så vidare.