Vintern är långt borta, men jag har besökt skidbacken ändå.

Backträning

Vi angjorde Halmstad sent inatt. Efter lite sovmorgon och frukost satte jag på mig löparkläderna och hälsades välkommen till löparturen av en störtskur. Jag kunde inget annat än skratta när jag blev tokblöt av regnet, men Grabben sprang iväg likt ett skrämt rådjur och letade en tät björk att stå under.

Men vad gjorde väl några regndroppar i håret – blöta skulle vi bli ändå. Jag hade nämligen bestämt att vi skulle springa upp och nedför en skidbacke. Där fanns ingen asfalt. Inget grus. Här fanns bara blött och oklippt gräs som fick skorna att låta ”chipp chipp” i varje steg.

Det är bra att springa uppför skidbackar. Helst om det dessutom är lite terrängigt. Bra för balansen, bra för fötterna, bra för huvudet, bra för rumpan och bra för benen. Mjölksyran satte sig i rumpan – och i knäna (fast det var nog mer låren) ganska mycket på en gång. Grabben, som tipsar och påminner om armföringen i all oändlighet, fortsatte att tjata om att jag skulle upp upp med armarna. Jag försökte pendla med armarna upp till öronen, men det gjorde ju ingen skillnad. I alla fall inte för mjölksyran i benen…

Vi ”gjorde” backen tre gånger innan jag tyckte att det fick räcka. Benen skulle hålla för att springa hem också…>

Jag är på g. På gång.

Benen är fulla med spring

Det är mer än tio dagar sedan jag senast löptränade. Klockan 23.00 ikväll ville benen ut och springa. Inte bara benen förresten. Hela jag ville ut. Hela kroppen längtade.

När vi sprang som bäst, någonstans efter tre kilometer, mitt i backen upp till Rinvägen längs med Eriksdalsbadet, frågade Grabben om det kändes ovant att springa. Om det kändes sådär stappligt, stelt och konstigt som det ibland kan kännas när man inte sprungit på ett tag.

Det gjorde det inte, svarade jag. Det kändes lätt och ledigt och underbart. Sommarnatten var svensk och sval med regnblöt asfalt och någon enstaka ungdom på en cykel. Det lätta sommarmörkret omslöt sig tryggt kring kroppen och bjöd på total fokusering. Att springa på folktomma gator en sen kväll påbjuder koncentration. Det finns inget som stör. Inte heller när man har en grabb i hasorna.

När vi springer är det nämligen i hasorna jag vill ha honom. Grabben. Tränar’n. Haren. Inte framför. Springer han en meter framför trippar jag för mycket bakom eftersom jag inte ser var jag ska sätta fötterna. Springer han längre framför blir jag stressad eftersom jag hamnar för långt bakom. Men ett steg bakom mig är perfekt. Då är det jag som är först. Jag som bestämmer. Jag som tar i, kämpar lite extra, för att inte tappa tätpositionen.

I slutet av backarna jagade han mig lite extra. Sa att ”nu börjar jag spurta”. Då hade jag inget annat val än att lägga i en extra växel jag också.

Kvällen bjöd på drygt fem kilometer på söder i Stockholm med långa fartlekar. Imorgon blir det löpning någon helt annanstans. Jag och grabben är på väg ner till Halmstad men istället för den vanliga motorvägen förbi alla ”-köping” åker vi via Smögen. En spontanplanerad miniroadtrip. Träningskläderna är med. Träningslusten är med. Och datorn är definitivt med!>

Gräset är alltid grönare på andra sidan. Det är när man inte kan träna, som man längtar till det som mest. Precis som man längtar till pannkakor när man inte ska äta kolhydrater eller längtar till snön när det nyss blivit sommar…

Om jag vore frisk…

Om jag inte hade ont i halsen idag skulle jag ha börjat morgonen med löpintervaller med Serena Williams 30-minutersprogram i lurarna. Jag skulle inte sticka ut klockan 05.00, utan istället lite senare så jag inte behövde gå upp med den arla morgonstundens illamående i halsen.

Frukosten skulle tyvärr inte bli någon höjdare. Det gapar tomt i kylskåpet och det har ingenting med mitt halsont att göra.

Strax efter lunchtid skulle jag bege gå till SATS Regeringsgatan för mina favoritstyrketräningsövningar:

• bicepscurls med stång och passare. Passare behövs, det är bara när jag kan ta totalt slut men ändå köra en till som jag känner att det händer något i musklerna!
• superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc.
• superset med bänkpress följt av flyes. Mina muskler gillar dessa övningar – de tar och de tar grymt!
• sittande rodd. Jag har dålig kontakt med mina ryggmuskler men den här övningen tycker jag är rolig, faktiskt.
• benpress i maskin. Mest mumma för rumpan eftersom det är här jag känner det dagen efter, men också för benen.
• axellyft åt sidan ståendes på balansbräda.
• crunches på pilatesboll med fötterna mot en vägg.

Jag skulle äta en god lunch, komma hem och visa lägenheten för en hyresspekulant som planerat och sedan skulle jag antingen åka ut till Saltis och ta mig en löptur i skogen med det nya energiknippet vi har. Eller så skulle jag ta med mig grabben och gå och titta på en asiatisk trädgård som ska finnas här någonstans just nu (någon som vet var?).

Sedan skulle jag springa 5 kilometer snabbdistans med grabben som hare och jag skulle avsluta med 4 x Skinnarviksbacken som är på runt 50-60 sekunder och 4 x trapplöpning på runt 45 sekunder och sedan skulle jag vara död.

Efter det skulle jag för en gångs skulle vara ute i god tid och börja packa inför fyrverkeriresan till Spanien (vi åker imorgon).>