Visst är det trevligt att springa i skogen. Men det krockas hej vilt med surrande flygfän.

5 kilometer eller så

Fantasin tröt lite framåt eftermiddagskvisten och det fanns inte många andra tankar bakom dagens löppass än att komma ut och springa. Det blev några skogsvägar mellan koskit och hästhagar strax utanför Halmstad. Solen sken och bromsarna ville gärna kalasa på oss. Mitt ute i ingenstans fanns en relativt nylagd och smal asfaltsväg – som gjord för snabba steg och låga kilometertider. Jag försökte mig på en fartökning under någon kilometer men hade inte riktigt tekniken med mig idag. Det blev mycket flås för lite fart, energin fanns där men jag hittade inget stadigt tryck på gaspedalen. Men vad gör väl det. Jag har ju turen att snart få komma ut och springa snart igen.

Snabb asfalt

>

Ni som vill springa på en sandstrand: åk till Östra stranden i Halmstad. Den är platt och löparvänlig.

Sådant man drömmer om?

Ett födelsedagsfirande satte stopp för debuten i Laholmsloppet så jag och Grabben fick ta till plan B. Eftersom solen för en gångs skull sken så blev det passande nog löpning på stranden.

Det blev Östra stranden istället för Tylösand. Tylösand är den mysigare och finare av de två, men Östra passar bättre för löpning. Den är i stort sett platt och för det mesta med blöt och ganska kompakt sand. Men det sög ordentligt i benen ändå. Vi tänkte springa 25 minuter ”bort” och 25 minuter tillbaka men jag var tvungen att ta en paus i mitten. Det var ju tokjobbigt! Jobbigt på ett helt annat sätt än att springa t.ex. halvmarathon.

Först Grabben..

…sedan jag.

Hade omgivningarna bara varit lite annorlunda, typ turkost vatten, lite palmer och ett avslutande dopp i 25-gradigt vatten – ja då hade dagens löpning varit en riktig dröm. Men idag var jag mer än nöjd med strandlöpning och lite solsken. Det har kommit nästan 20 cm regn här den senaste veckan…

Efter träningen på Östra åkte vi och duschade på SATS. Sedan var det dags för after beach på Tylösand med bästa coverbandet Du & Jag (fast kanske, kanske är Marmeladarna lite bättre ändå?).

After beach i solsken på Tylösand

>

Det är bra med terrängslingor på några kilometer. Då kan man springa hur långt – eller kort – man vill.

9 km på Galgberget

Terrängslingorna på Galgberget i Halmstad hör till mina favoritslingor. Ändå har jag bara sprungit 3-kilometraren. Den är som Lidingömilen i miniformat. Backarna finns där, men är inte lika långa.

Det blev 3 varv på 3-kilometraren i solsken och nästan klarblå himmel. Så såg det inte ut några timmar innan då himlen var konstant grådyster och jag trodde vi skulle få vänta ända till imorgon innan det skulle spricka upp. När vi kom till Galgberget hade solen torkat upp den värsta blötan och vi hade nöjet att springa omgärdad av söt doft av sommar och hallon.

Första varvet sprang jag och Grabben ihop. Sedan skildes vi åt för att springa i vår egen takt. Jag hade först tänkt att fartleka mig runt men valde sedan att försöka driva på så att jag hela tiden befann mig strax utanför min comfort zone. Eftersom jag sprang i terräng betydde det inte att jag skulle springa i jämn fart utan att jag istället hela tiden skulle ligga runt 8 på en jobbighetsskala mellan 1 och 10 (förutom i backarna då jag låg högre).

Imorgon är det ett motionslopp i Laholm. Om det passar i tid och planering kanske jag skulle ge mig på det…>