Grabben, är du trött?
Bra.
Då kanske du blir lite snabbare…

>

Styrketräning på lunchen. Terränglöpning i störtregn. Och så en powerwalk till jobbet imorse.

Måndagsträning

Jag gick till jobbet imorse. I snabb takt. Svettdropparna vilade på överläppen medan jag knatade uppför Västerbron så fort jag kunde. De sista 100 metrarna innan jobbet hade jag ”nedgång”. Då gick jag lite långsammare. Det kändes nästan som ett träningspass. Men powerwalking hamnar ändå i kategorin motion.

Expressträning på lunchen. Styrketräning för ryggen. Skönt att bara koncentrera mig på en muskelgrupp. Det blir mer ordentligt då. Jag känner mig mer trött i muskeln. Jag körde tre set vardera (á 12 reps) av:

• Sittande rodd i cc

• Lastdrag i cc

• Stående rodd med stång

• Övning där man ligger på mage på golvet och för en vikt runt framför sig och bakom sig över ryggen. Typ.

På kvällen hade jag tänkt springa runt Långholmen och sedan springa intervaller uppför trapporna bakom Lundagatan. Men så ringde Sofy och helt plötsligt var planen att springa milspåret på Lidingö.

När vi satt i bilen på väg ut mot Grönsta gärde började det regna och väl framme öste det ner. Det var ju bara vatten konstaterade vi och började springa ändå. Efter någon kilometer valde vi att göra trekilometersspåret eftersom Sofys knä krånglade. Inte det första knät, för det är helt. Nu är det andra det knät som spökar. Tur att hon bara har två!

Efter tre kilometer var vi dygnsura men inte färdigtränade. Sofy föreslog långa intervaller på ”målrakan” och vi gjorde några stycken innan jag tyckte vi skulle springa backintervaller. Uppför den långa backen i starten på milspåret alltså. Efter två stycken var jag ganska slut i benen. Sofy var pigg och tyckte vi skulle köra fem. Jag kompromissade och körde fyra och en halv. Ändå var benen helt döda de två sista spurterna och jag kom knappt uppåt. Jag måste benträna i höst (jag tror jag skrev det förra året också…)! Till sist sprang vi två korta intervaller. Typ 100 meter. Sedan åkte vi hem i blötan.

Regnet störde inte särskilt mycket, förutom mascaran som var i upplösningstillstånd. Men vinden var lite kall på slutet… tack Sofy för att jag fick åka bil ända hem till ytterdörren.>

En morgontrött kropp vill upp och ut men ändå inte.

Morgonmotion

Vi bestämmer oss för halv åtta kvällen före morgonen efter. Det är en lagom tid. Lagom för en lördag. Ändå är det så förskräckligt svårt när klockan ringer. Jag vill bara sova lite till. Någon minut extra. Minutrarna går fort och plötsligt är klockan 07.47. Trixa som vill ut nu på en gång studsar upp i sängen med viftande svans och väcker mig bryskt med en morgonpuss. No mercy.

Mamma cyklar stadigt på vinglig cykel med mig och Trixa springandes bredvid. Trixa i koppel och jag på egen hand. Tur är väl det. Grannarna sover sött och solen skiner. Morgonstelheten försvinner efter några postlådor och vi springer säkert lite för fort för en mjuk morgonjogg. Men det är friskt och fritt och fantastiskt uppiggande.

När vi kommer fram till udden tar asfaltsvägen slut. Vi promenerar nerför den barrtäckta stigen som följer klipporna längre ner och längre ut. Morgonsolen smeker varsamt vattnet och de flata klipphällarna och där bor Mark och Jonas som skänktes sin lite udda strandvilla med vattenläge. Det är tyst och lugnt och de är nog inte hemma spekulerar vi och fortsätter stigen som går uppför bergsknallar och genom tallskog.

När vi kommer tillbaka till vägen och cykeln och jag och Trixa farten och svetten rinner längs ryggslutet. Snart galopperar hon bredvid mig medan jag spurtar uppför den sista backen hem.

Frukosten efteråt är extra god med pappas latte och knäckebröd med ost och fikonmarmelad och inte förrän på måndag börjar jag med mitt vanliga, nyttiga proteinliv igen. På måndag är jag tillbaka i verkligheten med riktiga gympass och jobb på dagarna men ingen vanlig vardag så långt ögat når. Jag tänker ha alldeles för roligt i livet för att kalla det vardag.>