Jag hade en plan. Men samtidigt som jag kom på att det var en dålig plan dök en ny möjlighet upp. Livet är spännande – vad som helst kan hända!

Indexlöpningen blev till något helt annat

Planen med att springa indexlöpning var nog den sämsta idén jag kommit på. Hallå Pucko-Puma liksom. Jag flyttar ju från min världsbästa etta vid Zinkensdamm om bara 2 eller 3 veckor och så värst många rundor häromkring lär det inte blir sedan. Inte så ofta i alla fall. Vi flyttar visserligen inte till Halmstad förrän sista oktober – men jag kommer hyra ut min pärla till lägenhet innan dess, så vi flyttar ut till Saltsjöbaden under några veckor.

I stort sett samma sekund som jag kom på att min indexlöpning var en dålig plan, plingade telefonen. Det var en av träningsvärldens sötaste bloggare som föreslog en powerwalk. Jag var inte sen att tacka nej.

Det blev snabbdistanslöpning till Skanstull och upplocking av en ganska lost nyinflyttad Stockholmare som jag tog med på en något lång runda runt Årstaviken inklusive lite lätt guidning. Vi hade fullt sjå med att uppdatera oss om varandas liv så tiden gick undan – och inte en endaste bild kom jag ihåg att åstadkomma. Det här med bloggen är en jäkligt bra grej alltså! Inte visste jag att man kunde bli så social via en dator.

Efter löpningen och snabbpromenerandet kändes benen lite trötta och liksom lite urholkade. Joggen de få kilometrarna hem kändes oerhört konstig. Jag stapplade fram och hade ingen riktig kontroll på rörelsena. Jag kände mig väldigt dum där jag sprang fram längs med Ringvägen. Det kändes mest som om jag krängde mig framåt. Men hem kom jag till slut, törstig och hungrig och oerhört sugen på blåbärssoppa.>

Jag vill inte sitta här och jobba. Inte just nu i alla fall. Just nu vill jag hem fort som ögat, byta om till springkläder och sätta Ipodlurarna i öronen. Sedan vill jag ut och testspringa en av mina favoritrundor: på tid! Tiden ska bli mitt index. I höst ska tiden kapas, förbättras och överträffas. Till skillnad från mitt 400-metersindex vet jag inte hur lång kvällens runda är. Men det spelar inte så stor roll. Jag märker ju tydlig skillnad när jag blir snabbare. Klockan visar vägen.>

Jag har sprungit. Och sprungit. Och sprungit lite till.

15 kilometer

Jag brukar ge mig in i det mesta utan särskilt mycket eftertanke. Allting löser sig, brukar jag tänka. Det gäller Halmstadflytt och det gäller galna utmaningar och det gäller terränglöpning. Coola Karin bokade för några veckor sedan in Ursviklöpning i kalendern och vi visste båda att det var 15 kilometer som gällde. Jag tänkte inte mer på det, trots att jag inte sprungit mer än en mil sedan Hallsberg (och då sprang jag ju inte ens en mil sammanhängande) och dessförinnan inte sedan före sommaren. Att det går att springa kortare än 15 kilometer terräng i Ursvik verkar vi inte ha förstått.

Grötladd med blåbär och hallon

Coola Karin i första riktigt branta uppförbacken.

Vi fick i alla fall väldigt soliga 15 kilometrar. Jag svettades som i en bastu de första 3 kilometrarna för att sedan svalna av och vara tacksam för att jag hade jacka på mig som skyddade mitt ontsinta axelparti mot kall svett och vind.

Det var med tunga ben jag gjorde Ursvik. Karin däremot var i fin form och sprang lite före mig för att sedan stanna och plocka upp mig. Sådär fick hon hålla på, tills hon runt efter 10 kilometer antog utmaningen att psykiskt dra mig runt de sista 5 kilometerarna. Kilometer 10-13 gick väldigt bra. Jag gillade den delen i skogen, förmodligen för att det var ganska flackt och lättsprunget och jag hade bra flyt i benen och i huvudet. Jag visste att det inte var så långt kvar. Värre var det innan. Det var backe efter backe som bjöd på pulstoppar trots att vi gick uppför. För att inte tala om nedförsbackarna. Vilka stup!

Efter rundan var allt jag kunde tänka på att få dricka. Vägen till bensinmacken kändes evigt lång och när vi till slut kom fram och köpte Powerade i guldflaska smakade den himmelsk. Så jag köpte en till. Jag tror inte jag druckit något godare.

En trött och törstig Puma.

Jag ser trött ut. Karin ser pigg ut.

Butik i Hallonbergen.
Hur tänkte man här?
”Nightmare outlet”??
”Alltid bäst pris!?”?? (varför frågetecknet?)

>