Utifrån denna Jogg-tråd att döma kan man bli snabbare med hjälp av andra skor. Ganska så rejält mycket snabbare också. Vad är hemligheten med Newton egentligen?>

Coola K bor bara några minuter från mitt jobb. Då verkar det så onödigt att åka hem för att sova…

Att göra det bästa av vardagen

Jag och Coola K har alldeles för roligt ihop för att inte ses ofta, och innan igår var det alldeles för länge sedan sist. Därför bestämde jag att jag inte ens behövde åka hem efter vår gemensamma träning efter jobbet. Om vi ändå båda skulle försöka komma upp och morgonträna kunde vi lika gärna göra även detta ihop och då var det med ens lika bra att jag sov över. Sagt och gjort. På tisdagmorgonen packade jag min väldigt stora lilla väska full med grejer för både träning och övernattning.

Det var bara det att jag packade fel skor.

Misstaget upptäckte jag när jag skulle lunchträna. Jag fick köra mina styrkeövningar i strumplästen och även om styrkan inte sitter i skorna kändes det en aning ostadigt.

Träning i strumplästen…

Fram till igår ägde jag 2 par löparskor. Efter igår är det tre. Mina gamla Brooks Defyance och mina halvgamla Adidas Adistar har fått sällskap av ett par till Defyance. Jag hade inte tänkt att utöka skoparken förrän senare i höst, men… det hade inte gått så bra att springa runt Kungsholmen med Coola K i ett par pronationsdojjor i storlek 45.

Nya lila Brooks Defyance…

Rundan vi sprang var på behagliga 5 km. Det kändes som om vi sprang riktigt fort. ”5.25-tempo” meddelade Coola K som låg steget före för det mesta. Men det visade sig bara ha gått i 5.48-tempo när vi i efterhand kollade Garminklockan på datorn. Och med sista kilometerns nedjogg blev det totala snittet strax över 6 min/km. Jaha, så mycket för den känslan…

Coola K bjöd på räksallad framför Idol och till efterrätt fruktsallad med storfavoriten vaniljkesella. Sedan började vi titta på ”Into the wild” som jag velat se i evigheter men mina ögonlock var tunga som stenbumlingar och jag somnade medan Coola K pratade med mig. Jag är en verkligt trevlig gäst att bjuda över…

Coola K överraskade med stordåd i miniköket!

Imorse ringde klockan strax efter 6 och vi avverkade gårdagskvällens runda igen – men i powerwalktempo. Dimman låg tät över Riddarfjärden och vi såg inte ens över till Söder Mälarstrand. En grötfrukost med äpple och banan väntade oss när vi kom hem och sedan utrustade Coola K mig med en extra frukt som jag kunde ha till mellanmål på jobbet innan vi gick hemifrån. Sådan lyx skulle man ha jämt!>

Jag har varit ute och sprungit så fort jag kan.

Terrängintervaller

Mormor stod som bäst och stekte pannkakor när jag tog med mig Grabben ut på vinterjogg. Det är inte vinter, det har bara precis blivit höst, men det känns som vinter. Det är mörkt och det är kallt och allt man vill är att dricka te under en filt.

Teet fick vänta, först skulle jag ut och springa så fort jag kunde. Platsen där det skulle ske var terrängslingan i skogen som böljar sig runt en bit av en golfbana. 1370 mjuka meter med många knixar och två rejäla uppförsbackar.

Det var på dessa 1370 metrar jag skulle bekänna färg. Bevisa för mig själv att jag lever.

Problemet var bara att jag hade lite svårt att se klockan i mörkret. Efter intervallen mindes jag inte riktigt vilken minutsiffra jag började på. För enkelhetens skull hade jag valt att inte starta om klockan för intervallen, utan istället börja springa på nästa ny minut.

När jag kom i ”mål” sa klockan att jag sprungit i 10 minuter. Men det kan inte stämma. Jag kan inte ha sprungit en dryg kilometer på 10 minuter. Frågan är bara vad som gick fel. Jag är 99% säker på att klockan stod på 12 minuter när jag startade. När jag kom i mål stod den definitivt på 22 minuter. Cirka 5 minuter har tillkommit någonstans. Frågan är bara var. Och hur. Jag som sprang snabbare än jag någonsin gjort förut. Under 5-tempo, enligt Grabben.

Hur som helst. Vi fortsatte med lite fler intervaller innan vi sprang hem – och drack te.>