Jag hade en grym plan för dagen!

100 reps av allt

Jag hade smidigt riktigt bra planer inför gårdagskvällens träningspass på Gold’s gym i Åre. Men planerna blev ändrade så gårdagskvällen gick åt till att köra de drygt 60 milen till Stockholm istället. Benpasset blev av ändå, ungefär 17 timmar senare, med Nilla som sällskap och på SATS i Sickla.

Min plan var enkel: kör 100 reps av alla benövningar.

Först ut var benböj. Jag gillar varianten med att köra benböj mot pilatesboll (och vägg). Den är enkel, rent teknikmässigt, vilket gör att man kan fokusera mer på att bli trött än att göra rätt. Vi gjorde våra 100 reps i 4 omgångar och avslutade galant med jägarställning.

Jag på väg till gymmet med min
snygga och tursamt nog temporära träningsväska:
en påse från Åre Skidsport.

Sedan kom vi till min stående favorit: benpress i maskin. Planen var att även här göra 25 reps + 4, men med fötterna i olika positioner på plattan så att vi jobbade olika delar av benen. Tröttheten bredde ut sig som en underbar smärta och mjölksyran skvalpade i benen. Någonstans i mitten fick jag mentala superkrafter och istället för 25 reps i ett set körde jag 50 så att totalen hamnade på 125. Såhär i efterhand tänker jag att det skulle vara kul att testa på 1000 reps i benpressmaskinen. Nilla, hakar du på?

Tåhävningarna blev det också 100 av, även om både jag och Nilla konstaterade att ingen av oss direkt behöver utveckla större vader. Sedan hade jag tänkt mig 100 utfallssteg men vi gjorde en avstickare och körde lårcurl istället. Den övningen brukade jag inte göra så det tog stopp långt innan 50 reps. Men den ska jag nog bemästra i framtiden!

Förutom benträningen var min andra utmaning för dagen att springa på löpband. Jag har inte sprungit på tråkbandet särskilt mycket sedan marathonlöpningen på SATS Zenit i februari, så det är verkligen dags att jag och bandet blir kompisar igen.

Grejen med löpband är att det är så tråkigt att det blir jobbigt. Det som gör att tiden går fortare är att trycka på knapparna. Fartknapparna. Sagt och gjort. Min utmaning för dagen var en långintervall på löpbandet på 10 minuter. I början ökade jag tempot med en knapptryckning var 30:e sekund. Efter 5 minuter ökade jag farten var 15:e sekund. Av någon anledning blev det inte lika jobbigt att springa då – även om tempot hela tiden ökadet. Ibland måste man lura hjärnan för att orka!>

Det har varit en sådan där gråruskig dag som inte ska existera i skidorter i mitten av december. Väderdepp botas bäst med en löptur.

Jogg runt Duved

Solen går knappt upp på vintern. Eller rättare sagt, vi går inte upp i tid för att se den. Men idag syntes den nog inte till alls. Det har varit en gråskalig dag. Plus 2 grader och riktigt töväder. Sådär som det är i mitten av april. Men då brukar det i alla fall vara soligt.

Grådeppigt. Men glad ändå.

Varken jag eller Grabben var sugen på att åka skidor så medan han filade på något fyrverkerischema inför nyår tänkte jag att jag skulle ta och jogga lite. Underlaget växlade mellan ishalka och snöblask och var rätt jobbigt att springa på. Men jobbigt är bra. Jobbigt är alltid bra när man tränar.

Jobbigt är bra. Jobbigt är bra. Jobbigt är…

Jag förbannade dock backarna som gjorde att pulsen slog i taket. Är jag inte bättre tränad än såhär? Och jag hyllade nedförslöporna som fick löparlyckan att flöda i blodet. Men rörelserna kändes kantiga och krystade och muskelminnet måste haft någon fnurra på tråden. Fast det spelar ingen roll. Träningsglädjen vinner alltid ändå – överlägset!>

Puma presenterar: dagens outfit och små rosa moln – i samband med dagens träning.

Värdelösa underbara tisdag

Tisdagar är nog den mest värdelösa dagen på hela veckan. Inget händer på en tisdag. Om man inte ser till att det händer själv, förstås. Jag har fått grejer att hända idag, och även om jag inte klär mig lika glamoröst som vissa andra bloggare, kan jag i alla fall presentera mer än en dagens outfit på bara en dag.

Dagens outfit nummer 1: jobboutfiten.

Själv har jag mitt på det torra på den fronten. Mitt projekt på jobbet är i kaos. Allt ska vara klart imorgon. Inget var klart till idag. Men så ryckte det i några trådar och kanske, kanske kan det lösa sig och sagan får ett lyckligt slut.

På grund av osunt höga stressnivåer i min kropp var jag osäker på om jag skulle träna på lunchen. Just därför tränade jag. Jag jobbar inte bättre för att jag inte tar lunch. Jag jobbar faktiskt bättre om jag tar en timmes time out och tränar.

Lunchspinningen satte igång min problemlösarmekanik trots att klassen var långt ifrån den bästa jag varit på. Den var i alla fall bättre än förra lunchspinningen.

Dagens outfit nummer 2: spinningoutfiten

Eftermiddagen gick av bara farten och tack vare en chailatte. Jag hade planer på en SATS-klass efter jobbet men inget ombyte med mig så jag strök det alternativet. Att jag skulle åka hem och springa var en ren impuls.

Jag har egentligen tänkt vila foten till helgen, men Ipoden låg och blängde på mig i väskan. Nyladdad med musik ville den släppa loss lite. Så fick det bli. På med träningsgrejerna, reflexvästen och bandanan (den håller fast hörlurarna i öronen!) och så iväg.

Dagens outfit nummer 3: löparoutfiten

Sprang samma runda som jag brukar men tänkte inte på var jag befann mig. Musiken var ny och spännande och jag lyssnade på lättsmälta Britney, Xstina, Agnes och en massa annat. Benen bara malde på och livet blev mer och mer fantastiskt. Och när jag lyssnade till Tiestoremixen på Jordin Sparks ”No Air” tänkte jag att det är för fasen inte alls koldioxid jag andas ut genom munnen. Det jag andas ut är stressen! De sista 3 minutrarna av låten sprang jag inte alls på kall, svart hård asfalt. Jag sprang på små rosa lyckomoln. Se där vad den remixade versionen av No Air kan göra med en (från 4 minuter och 30 sekunder in i låten och framåt). Och framförallt – se där vad löpning kan göra med en!

>