På lunchen sprang jag Örebro blodomlopp 5k i Halmstad. Förvirrad? Historien hittar du här. Jag gör om vissa motionslopp till mina egna. Nu sprangs ju förvisso Örebro blodomlopp förra veckan men på grund av någon mänsklig faktor stod det i min kalender att det gick idag. Så då sprang jag det idag.

5k är en bra distans. Visst är den jobbig eftersom man springer med hög puls – men det jobbiga är över ganska snabbt. Perfekt lunchlopp alltsÃ¥! Uppladdninen var ganska perfekt den ocksÃ¥. Jag tränar som bäst när det antingen gÃ¥tt väldigt dÃ¥ligt eller väldigt bra pÃ¥ jobbet och eftersom jag hade en bra jobbförmiddag kände jag mig stark inför starten.

Jag sprang loppet i mina Nike Lunar trainer (t.h. om de rosa Nikeskorna…)

Halmstad visade sig frÃ¥n sin soligaste sida och svetten rann snyggt i ansiktet. Första halvan gick pÃ¥ stekande asfalt sÃ¥ det var skönt att avsluta i skogen skugga. Fast skönt är nog helt fel ord. Sista kilometern ville jag bara stanna och hämta lite luft men jag tjatade pÃ¥ mig själv och upprepade ”spring, spring, spring” tills jag var i mÃ¥l. Och dÃ¥ var det faktiskt extra skönt att stanna och hämta lite luft.

NÃ¥gon medalj fick jag inte, inte heller gratisdricka eller applÃ¥der vid mÃ¥lgÃ¥ng. Fick däremot nÃ¥gra smÃ¥ knottliknande insekter som satt sig i pannan…

PÃ¥ lördag springer jag nästa lopp. DÃ¥ är det ett millopp i Trelleborg. Grabben ska möta sin utmanare – som gästbloggat om formen pÃ¥ Grabbens blogg. De bÃ¥da ska springa loppet i Trelleborg – i Trelleborg. Jag ska springa loppet i Trelleborg i Halmstad. Hängde ni med?

Jag har valt att videoblogga om kvällens straffrunda istället för att skriva om den. Eftersom jag inte var kompis med tekniken sÃ¥ tog det mig över 2 timmar att redigera ihop nÃ¥gra videoklipp (inklusive konvertering av filer, nedladdning av extraprogram och en alltför lÃ¥ng you tube-bearbetning) – och allt som kom ut är nÃ¥gra minuters svammel ändÃ¥. Jag ska nog hÃ¥lla mig till att skriva inlägg i fortsättningen…

Jag är rätt trött i benen frÃ¥n gÃ¥rdagens löpning. Och rätt trött i huvudet frÃ¥n nattens bussÃ¥kande. Därför hade jag inga höga förväntningar pÃ¥ dagens Ã¥terhämtningsjogg. Jag trodde benen skulle protestera och kroppen strejka. Men vet ni vad? Fan vad bra det kändes! Okej, jag hade inte särskilt mycket kräm i benen – men det kändes lÃ¥ngt mycket bättre än jag kunde ana. Det var som om benen trots tröttheten ville hitta tillbaka till tempot frÃ¥n igÃ¥r. Och det är bra, för i det tempot – och ännu lite snabbare – ska jag springa snart igen!

Återhämtningsjogg i lowtechutstyrsel (vanlig bomullstisha)