Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Det går bra med min aprilutmaning. 19 mil på 19 dagar hittills. Men kollar jag på pie charten för de senaste 14 dagarna så är det en hiskeligt stor tårtbit som representerar träningsformen powerwalk. Jag vill styra om den där till mer löpning och mindre powerwalk så det får bli fokus för resten av april. För i mål ska jag.
Jag hade bestämt löparträff med KarinTri imorse till klockan 06.00 och det var tur för annars hade jag aldrig kommit upp. Med för lite sömn i kroppen (numer är allting mindre än 8 timmar för lite…) gick jag upp och mådde illa så som jag alltid gör när jag sover för lite. Jag kände verkligen inte för att gå ut. Men jag plockade på mig min CRAFT-uniform med plagg jag fått från CRAFT för test och utvärdering och gick ut.
Det landade några regndroppar på marken och jag funderade på att ringa KarinTri och ställa in. Men jag joggade de drygt 2 kilometrarna till vår mötesplats och planerade att säga till henne att vi skulle gå istället. Och göra rundan lite kortare. Men vi sågs och vi började jogga. Och metrarna rullade på under våra fötter medan vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan sist vi sågs vilket var i vintras.
Snart hade vi joggat hela Karlbergskanalen och hela Norr Mälarstrand och tillbaka mot Fridhemsplan. Och då var vi praktiskt taget hemma. Så kan det gå en måndagsmorgon! Det är för övrigt en mycket bra måndagsmorgon. Visserligen har planen mot USA precis börjat lyfta igen vilket är lite ironiskt då vi nyss avbokat vår resa men vi får tillbaka i stort sett alla våra pengar vi lagt ut på USA-resan vilket känns grymt skönt. Så nu är det bara att hitta en ny vecka i kalendern då vi kan åka till NY…
Glada NY-resenärer…
Det har gått sisådär med morgonträningen de senaste dagarna så jag var tacksam när jag vaknade rätt så tidigt helt av mig själv imorse. Solen strålade in genom fönstret och jag var inte sen med att dra på mig trekvartstightsen och bege mig ut. Kungsholmen runt väntade på mig och alla andra Stockholmare.
Det jag kan tycka är jobbigt med Stockholm är att man aldrig är ensam. Det är folk överallt typ hela tiden. Bortsett från diverse industriområden och i stort sett vilken gata som helst innan 6 på morgnarna. Promenadstråken vid Norr Mälarstrand och Karlberg vimlade med människor och hundar och det gicks och sprangs hejsan tvärsan. Visst är det skoj med folkfest i solen men med morgondruckna ögon och håret på ända vill inte jag springa på fler än nödvändigt. Därför satte jag på mig bubblan och stängde dörren till min egen värld och hade det rätt så gott där.
Vad jag ska göra med resten av dagen vet jag inte. Det mesta känns rätt så trist nu när våra planer blivit omkullkastade. Vi har försökt komma på något kul att göra nästa helg men det roligaste vi kan komma på är en spa-vistelse och det känns sådär. Tanken är mysig men när vi väl är där är det rätt ofta rätt så trist. Det känns som att många ställen kallar sig spa för att de har en bubbelpool, men att spendera 48 timmar i en bubbelpool är långtråkigt. There has got to be more to it than that! Och när jag skriver detta känner jag mig väldigt negativ. Sorry.
