Snipp, snapp, snut, så var fredagens kilometrar slut. Dagens sista 5 gick snabbt eftersom de intervallades. Jag körde min vanliga 5 km-vända men värmde upp med lätt jogg i 5 min innan jag sedan körde 3 min intervall och 1 min gåvila.

Under varje intervall sprang jag på ett tag innan jag kollade på klockan. När jag tittade ner hade det vanligtvis gått 90 sekunder och då tänkte jag att om bara 1 minut är det 30 sekunder kvar. Ungefär så gick tankarna under varje intervall och det funkade bra.

Här och var blåste motvinden så hårt att ögonen tårades så mycket att jag inte såg någonting. Men motvind är bra. Det gynnar visserligen inte farten men det härdar.

Nu fortsätter fredagsmyset i soffan med ett glas rött, fina tulpaner och en (ny) inbokad NY-resa i maj.

Klockan 17.00 tog jag helg. Kändes det som i alla fall. Solen sken och livet strålade så jag och Grabben tog bilen till Laholm. Jag sprang slingan i Mellbystrand som är 6 km. Den går genom en fantastisk strandskog som skyddar mot vind men badar mjukt i solsken. Livet var fantastiskt. Ja, förutom att jag kände mig stel och stum i vaden då. Men skit samma. Förutom det var allt underbart. Lyxträning på hög nivå.

När jag sprungit klart försökte vi leta upp en ny slinga som ska ligga vid tennisbanorna i Skummeslöv. Vi hittade den inte (var är den?) så vi åkte ner på stranden istället.

Oh. My. God.

Ögonblick som i eftermiddags gör det fullkomligt glasklart för mig varför jag valde att flytta till Halmstad. Solen strålade och framför mina fötter låg mil av sandstrand. Vågorna skvalpade och vattnet forsade. Okej då, det blåste lite och var inte jättevarmt men jag såg ingen betong så långt ögat nådde. Ingen storstad och inga människor. Bara hav. Och sand. Och sol. Lyxliv på hög nivå.

Jag förevigade minnet med några bilder och jag vet att ni i Stockholm med omnejd fått leva med hagel och snö idag. Förlåt.

När jag gick utanför dörren kändes det ordentligt kallt trots solen. När jag skulle gå in igen, 45 minuter senare, var temperaturen rätt så behaglig. En löprunda gör världen utanför lite varmare. Och hjärtat starkare och allt det där andra som är så himla bra.

Jag har börjat känna av min supinationsfot igen. Det är högerfoten som bråkar ibland och gör vaden och vristen rätt så stum. Jag upplever det som att ojämnt underlag hjälper och när jag efter halva rundan kom in på en stig med rötter och backar så försvann känningarna. Innan det hade jag stannat och stretchat framsida vad vilket hjälpte för stunden men efter ett tag återkom känslan av att jag landade platt på foten utan stuns vilket irriterar framsida vad. Känningarna är något som kommer och går och som av min träningsstatistik att döma inte egentligen är kopplat till något särskilt. Men som sagt: skog och stigar hjälper och värre kan man ju ha det!

Vad jag och några andra egentligen tycker om denna tröja får ni veta på torsdag! Den är ett av de plagg vi fått för att testa från Craft.  Skorna matchar i alla fall!