Oron för min hälsena har kommit och gått men efter att ha tränat och känt efter kan jag sammanfatta det som att jag när jag känner av hälsenan så är det inte nödvändigtvis i samband med löpning.
När jag skriver ”känner av den” sÃ¥ är det inte heller en känsla av att det gör ont. Jag bara känner att den finns där och det kanske ilar lite i den. En nÃ¥got diffus känsla som har kommit och gÃ¥tt. Jag började först märka av min hälsena när jag körde bil lÃ¥nga sträckor för ungefär ett Ã¥r sedan –  dÃ¥ fick jag ont. Men sÃ¥ satt jag konstant i flera timmar i samma ställning med en hÃ¥rd skokant som tryckte rakt pÃ¥. Efter det kunde jag fÃ¥ ont när jag hade vissa skor pÃ¥ mig som klämde pÃ¥ ungefär samma ställen, men jag lärde mig ganska snabbt vilka skor som funkade (mina Inov-8 Xtalons till exempel – eftersom de var lÃ¥ga i hälen).
Sista gången jag sprang var en av de sista dagarna i juni förra året. Jag tog rundan runt Brunnsviken vilket blev rätt långt eftersom jag följde alla krumilurer på stigarna och dagen efteråt firade vi pappas 50-årsdag på Oaxen och när vi som bäst satt där under middagen märkte jag hur det bultade i foten och den visade sig vara jättesvullen runt vristen.
Jag fick tid pÃ¥ Agilokliniken i Stockholm i början av juli. Akillestendinos och stötvÃ¥gsbehandling. Fast jag gick bara till Agilo en gÃ¥ng – resterande stötvÃ¥gsbehandlingar tog jag nere i Halmstad. Det blev väl en 5-6 gÃ¥nger med drygt en veckas mellanrum. Ingen löpträning och minimal med gÃ¥träning.
Jag minns inte riktigt vad jag rekommenderades för skor men de flesta naprapater och kiropraktorer brukar tala sig varma för dämpning och stabilitet och allt vad det heter. Då brukar jag stänga av öronen. Jag minns att Halmstadsnaprapaten pratade om inlägg och jag funderade på det ett slag men stängde sedan av det örat också. Jag har hela tiden inte velat tro att mitt onda med hälsenan har med löpningen att göra och jag har inte kunnat korrelera det med löpning ett endaste dugg, med undantag för rundan runt Brunnsviken.
Jag tog inte ett löpsteg förrän under tidig vinter 2010. Jag minns i ärlighetens namn inte riktigt vad jag pysslade med under hösten. Jag vet att jag tränade en massa men det var mest ”andra grejer”. Zumba, cirkelträning, crosstrainer, spinning, Easyline… Jag hade aldrig ont i hälsenan – men jag kände att den fanns där. DÃ¥ och dÃ¥, inte jämt.
Nu när jag börjat springa mer och mer har känslan i hälsenan inte stegrats. Men det intressanta är att jag kan känna av den när jag tränar spinning. Magnus påpekade att jag var orörlig i vrister och att jag hade otroligt spända vader vilket kunde påverka hälsenan och efter en timmes väldigt oskön massage så släppte trycket på hälsenan och det tillsammans med en kiropraktisk behandling på vristen som tog ungefär 3  sekunder gjorde att jag kände en otrolig skillnad på rörlighet på en gång.
När jag sprang pÃ¥ Lidingö i mÃ¥ndags kände jag av hälsenan ordentligt pÃ¥ slutet. Faktiskt mer än nÃ¥gon annan gÃ¥ng. DÃ¥ sprang jag i mina Saucony Mirage. IgÃ¥r, när vi höll pÃ¥ med intervaller i backar och grejer, kände jag inte av hälsenan nÃ¥gonting alls. DÃ¥ sprang jag i mina Nike Free. Samma aktivitet – 2 helt olika känslor. Det är ju sÃ¥ att man undrar om det inte är nÃ¥got med trycket frÃ¥n skorna ändÃ¥. I de Nike Lunarelite jag hade en kort tid förra Ã¥ret fick jag otroligt ont i hälsenan bara av att ha dem pÃ¥ mig pÃ¥ en uteservering, till exempel. Och i Sauconyn kan man känna att plastkappan i hälen är otroligt hÃ¥rd vilket kan irritera slämsäckarna. Jag ska nog ta och operera bort den. Göra en Rune Larsson. Och se om det blir nÃ¥gon skillnad.
För summa summarum så är jag inte så orolig för min hälsena trots att jag fortfarande letar efter den optimala lösningen. Men jag har också insett vikten av att komma till en kiropraktor eller naprapat som man har en gemensam uppfattning om saker och ting med. Att springa i inlägg och undvika asfalt är inte min arena. Det är inte av sådant som mina symptom har uppstått från.
