Det är härligt med fjälluft. Ann-Sofies pass gick rakt upp (och sedan rakt ner visserligen) och lungorna pumpade för fullt. Massa luft in och massa luft ut. Andas, andas, snabbt, snabbt – medan lÃ¥rmusklerna skrek och rumpmusklerna checkade ut. Men det var fint där uppe efter all stigning. Mina Inov8 X-talons trivdes i terrängen och duggregnet och det gjorde jag med. Min backform är under all kritik men jag ska försöka komma tillbaka till den backform jag var i för ett tag sedan. DÃ¥ levde jag bokstavligt talat i backar eftersom jag bodde bland dem. Nu bor jag pÃ¥ platten och det märks pÃ¥ formen.

Det blev en lunchtur snarare än morgonpass – men jag stack i alla fall ut pÃ¥ min fjälltur, perfekt ackompanjerat med vindlätt duggregn och en snygg grÃ¥skala. Det blev dryga milen i mysjoggstempo med diverse stopp för att beundra livet. Det är fint med egentid. Och att verkligen ta sig tid för det utan att stressa till nästa grej. Och nästa.

Lite nu och dÃ¥ sÃ¥ tänkte jag att jag mÃ¥ste skynda mig tillbaka och att jag därför mÃ¥ste springa lite snabbare. Men skynda tillbaka till vadÃ¥? Det är en utmaning att leva här och nu – istället för i nästa grej, nästa projekt och nästa tanke. Det är otroligt harmoniskt att bara vara nu och släppa alla tankar pÃ¥ vad som ska hända sen.

Jag har precis kommit hem frÃ¥n kvällens VÃ¥rRus. Jag hade lätt det bästa laget av de bloggruslag som ställde upp (okej, jag kan vara nÃ¥got subjektiv…). Vi tävlade bland annat mot SvD-Petras lag – hon hade en skum blondin och en märklig mörk brunett i sitt lag.

Jag ställde upp med ett starkt startfält som alla var klädda i färgglada skor och kläder frÃ¥n Asics som vi kittat upp oss med förra veckan. De rosa Nimbusskorna dominerade pÃ¥ fötterna och vi är nog alla mycket förtjusta i trekvartstightsen – grymt sköna! Jag gillar ocksÃ¥ den vita tröjan med grafiskt mönster som är skön och rätt slapp.

Det verkar överlag vara färgglatt som gäller på VårRuset och det är kul. De företagssponsrade tröjorna var många och om man gillar att springa och den typen av företagsfriskvård ska man se till att få anställning på något som har med ekonomi och redovisning att göra. Det var väldigt mycket sådana tryck som sprang runtomkring mig!

VÃ¥rRusetbanan kändes allmänt backig tycker jag. Det var mÃ¥nga smÃ¥knixar och efter 4 kilometer kom banans brantaste backe. Elakt! Å andra sidan är det inte evighetslÃ¥ngt utan ”bara” 5 kilometer. Jag och mina lagmedlemmar ställde oss nästan längst fram och jag kunde se ända fram till första startled. ÄndÃ¥ blev det trÃ¥ngt nästan med en gÃ¥ng…

VårRuset är mer av en folkfest än ett lopp och det tycker jag är bra. Folkfester behövs de också. Vill man sätta PB ska man springa andra lopp där fokus ligger på prestation, annars är risken att man blir väldigt frustrerad över folk som går till vänster och hit och dit. Skit samma, spring och var glad istället. Det finns ändå ingen officiell tidtagning!

Tack VÃ¥rRuset för ett bra lopp och bra picknickpÃ¥se! Tack BloggRuset för goodiebag och startplatser – och tack Asics för att ni trodde pÃ¥ oss och för att vi fick vara sÃ¥ snygga och tack till mina lagmedlemmar! Eftersom det sällan händer att jag vinner nÃ¥got sÃ¥ mÃ¥ste jag sÃ¥klart berätta för hela världen att vÃ¥rt lag förmodligen var först över mÃ¥llinjen. Petras skumma blondin kom över mÃ¥llinjen lÃ¥ngt efter mig och när vi satt och picknickade hörde jag ett annat lag bli intervjuade i mÃ¥lomrÃ¥det. Blir man sÃ¥här odrägligt kaxig av att vinna?

Skorna avslöjar den där blondinen…