Jag gillar det här med att fira nationaldagen. Jag har firat hela dagen - men började med att äta frukost på CC:s nere vid Nissan. Visserligen lite senare än tänkt, men så går det när man fastnar med en kul Photoshopkurs fram på småtimmarna. Latte macchiato, macka och smoothie under strålande sol, något enstaka stackmoln och ljumma sommarvindar. Mycket bra nationaldagsväder! Eftersom vi hade någon form av hybridkläder på oss som funkar för träning och för allmänt häng, så tog vi Charliecabben och åkte direkt ut till ett av mina favoritområden (jag har många sådana!) i Halmstad: Lynga. Vi sprang 5-kilometraren efter de orangea markeringarna i strandskogen och tog givetvis vägen uppför Sveriges högsta sanddyn. Den såg likadan ut som alla de andra gångerna vi varit där men en tur upp på den hör liksom till. Det hör också till att gå ner på stranden när man har 700 meter kvar på slingan. Här får man garanterat sand i skorna (det får man på rätt många ställen på slingan eftersom den går i strandskog) men det är häftigt att gå den breda sandvägen ner till vattnet och stranden. Vanligtvis är Lynga strand väldigt öde - och det var den idag med. Med undantag av 3 personer som solade med kläder, och 2 utan kläder som flanerade i strandbrynet... Efter Lynga fortsatte färden mot Möllegård och hajpade Riccardos italienska glass i Möllegård. Hit vallfärdar alla. God glass på bra råvaror (utan konserveringsmedel och andra dåliga grejer). Rabarber och grönt äpple var mina favoritsmaker för dagen! Orkar man inte åka ut på landet för att äta glass står Riccardos glassbil nere vid Nissan de flesta dagarna. Efter frukosten, springandet och glassätandet funderade vi på var vi skulle åka härnäst. Vi bestämde oss till slut för hemfärd - vi har trots allt världens bästa lägenhet med världens bästa balkong så varför ska vi hela tiden åka någon annanstans? Så vi satt på balkongsoffan ett tag - och försökte prokrastrinera en annan typ av hemfärd. Den till Stockholm. Men, nu är det väl dags antar jag.

Jag gillar det här med att fira nationaldagen. Jag har firat hela dagen - men började med att äta frukost på CC:s nere vid Nissan. Visserligen lite senare än tänkt, men så går det när man fastnar med en kul Photoshopkurs fram på småtimmarna. Latte macchiato, macka och smoothie under strålande sol, något enstaka stackmoln och ljumma sommarvindar. Mycket bra nationaldagsväder! Eftersom vi hade någon form av hybridkläder på oss som funkar för träning och för allmänt häng, så tog vi Charliecabben och åkte direkt ut till ett av mina favoritområden (jag har många sådana!) i Halmstad: Lynga. Vi sprang 5-kilometraren efter de orangea markeringarna i strandskogen och tog givetvis vägen uppför Sveriges högsta sanddyn. Den såg likadan ut som alla de andra gångerna vi varit där men en tur upp på den hör liksom till. Det hör också till att gå ner på stranden när man har 700 meter kvar på slingan. Här får man garanterat sand i skorna (det får man på rätt många ställen på slingan eftersom den går i strandskog) men det är häftigt att gå den breda sandvägen ner till vattnet och stranden. Vanligtvis är Lynga strand väldigt öde - och det var den idag med. Med undantag av 3 personer som solade med kläder, och 2 utan kläder som flanerade i strandbrynet... Efter Lynga fortsatte färden mot Möllegård och hajpade Riccardos italienska glass i Möllegård. Hit vallfärdar alla. God glass på bra råvaror (utan konserveringsmedel och andra dåliga grejer). Rabarber och grönt äpple var mina favoritsmaker för dagen! Orkar man inte åka ut på landet för att äta glass står Riccardos glassbil nere vid Nissan de flesta dagarna. Efter frukosten, springandet och glassätandet funderade vi på var vi skulle åka härnäst. Vi bestämde oss till slut för hemfärd - vi har trots allt världens bästa lägenhet med världens bästa balkong så varför ska vi hela tiden åka någon annanstans? Så vi satt på balkongsoffan ett tag - och försökte prokrastrinera en annan typ av hemfärd. Den till Stockholm. Men, nu är det väl dags antar jag.

Det är fint att Grabben fortfarande återhämtar sig från Stockholmsmaran - för då kan han passa på att springa med mig. I eftermiddag, när solen fortfarande stekte som bäst, bockade vi av Galgberget på vår lista med grejer som vi älskar med Halmstad. Jag ville springa intervaller och det är faktiskt skit samma om de går i terräng istället för på bana. Det är skit samma vilken hastighet man håller - ibland går det nedför, ibland är det plant och rätt ofta är det uppför. Det är väl lika bra att springa intervaller i kuperad terräng eftersom resten av livet är just så. Galgberget doftade varmt och brända barr och sommaren hade spridit ut sig över alla buskar och träd. Det var ruskigt jobbigt att komma igång eftersom kom igång-sträckan gick uppför men efter några minuters uppvärmningsjogg körde vi igång. 5 intervaller på 1 minut med 1 minuts lätt jogg mellan (eller gång om det var brant backe). Det kändes ömsom tungt ömsom enkelt. Jag tappar mycket, mycket fart i uppförsbackarna - men kan hålla uppe tempot när det är flackt även om andningen går snabbt. Efter lite vila och lite lugnt jogg körde vi 5 intervaller till. Den här gången sprang jag lite fortare - och lite kortare. 45 sekunder följt av 30 sekunders vila. Lite senare åkte vi ut mot Tylösand och avslutade dagen där vi började: på en filt på stranden. Vi hade köpt med oss lite picnickprylar och kikade på solen medan den sakta, sakta dök ner mot havet medan folk sprang i strandkanten och badade ända fram till skymningen.

Det är fint att Grabben fortfarande återhämtar sig från Stockholmsmaran - för då kan han passa på att springa med mig. I eftermiddag, när solen fortfarande stekte som bäst, bockade vi av Galgberget på vår lista med grejer som vi älskar med Halmstad. Jag ville springa intervaller och det är faktiskt skit samma om de går i terräng istället för på bana. Det är skit samma vilken hastighet man håller - ibland går det nedför, ibland är det plant och rätt ofta är det uppför. Det är väl lika bra att springa intervaller i kuperad terräng eftersom resten av livet är just så. Galgberget doftade varmt och brända barr och sommaren hade spridit ut sig över alla buskar och träd. Det var ruskigt jobbigt att komma igång eftersom kom igång-sträckan gick uppför men efter några minuters uppvärmningsjogg körde vi igång. 5 intervaller på 1 minut med 1 minuts lätt jogg mellan (eller gång om det var brant backe). Det kändes ömsom tungt ömsom enkelt. Jag tappar mycket, mycket fart i uppförsbackarna - men kan hålla uppe tempot när det är flackt även om andningen går snabbt. Efter lite vila och lite lugnt jogg körde vi 5 intervaller till. Den här gången sprang jag lite fortare - och lite kortare. 45 sekunder följt av 30 sekunders vila. Lite senare åkte vi ut mot Tylösand och avslutade dagen där vi började: på en filt på stranden. Vi hade köpt med oss lite picnickprylar och kikade på solen medan den sakta, sakta dök ner mot havet medan folk sprang i strandkanten och badade ända fram till skymningen.

"Du ser ut som en Hollywoodjoggare", påpekade Grabben innan vi stack ut i förmiddags. Inte mig emot - men jag tror inte det var tänkt som någon komplimang direkt. Grabben är lojal mot det märke han springer i, oavsett om det är sådant han köpt eller sådant han fått. Nu får han i och för sig (Craft-)kläder på lite andra sätt än de flesta Craftutrustade bloggare - eftersom han också ställer upp och jobbar för varumärket (ni var några som träffade på honom på mässan inför Varvet till exempel). Själv är jag lite ombytlig - men det är sällan jag ser ut som en typisk löpare. Jag flyttar snarare ut träningssalen i löparspåret och tycker ofta att ju fler färger desto bättre. Idag höll jag mig till några få färger - men desto fler varumärken. Skor från Nike, strumpor från Reebok, tights från Casall, top från Columbia Sportswear, sport-bh från Casall och keps från Craft. Det funkade fint alla 14 kilometrarna från Halmstad till Tylösand. Vädret var kallt ibland och varmt ibland, men solen höll sig bestämt borta. Efter 7 kilometers jogging i ultrafart ökade vi på intensiteten lite. Först med en tusing som gick 90 sekunder snabbare än föregående kilometrar, och sedan 4 styken 300-ingar med 200 meters gå- och joggvila. Jag behöver få upp intensiteten i min löpning för att bli lite snabbare - men jag behöver också få upp intensiteten för att komma i någon slags form. Hollywoodjoggare eller ej.

"Du ser ut som en Hollywoodjoggare", påpekade Grabben innan vi stack ut i förmiddags. Inte mig emot - men jag tror inte det var tänkt som någon komplimang direkt. Grabben är lojal mot det märke han springer i, oavsett om det är sådant han köpt eller sådant han fått. Nu får han i och för sig (Craft-)kläder på lite andra sätt än de flesta Craftutrustade bloggare - eftersom han också ställer upp och jobbar för varumärket (ni var några som träffade på honom på mässan inför Varvet till exempel). Själv är jag lite ombytlig - men det är sällan jag ser ut som en typisk löpare. Jag flyttar snarare ut träningssalen i löparspåret och tycker ofta att ju fler färger desto bättre. Idag höll jag mig till några få färger - men desto fler varumärken. Skor från Nike, strumpor från Reebok, tights från Casall, top från Columbia Sportswear, sport-bh från Casall och keps från Craft. Det funkade fint alla 14 kilometrarna från Halmstad till Tylösand. Vädret var kallt ibland och varmt ibland, men solen höll sig bestämt borta. Efter 7 kilometers jogging i ultrafart ökade vi på intensiteten lite. Först med en tusing som gick 90 sekunder snabbare än föregående kilometrar, och sedan 4 styken 300-ingar med 200 meters gå- och joggvila. Jag behöver få upp intensiteten i min löpning för att bli lite snabbare - men jag behöver också få upp intensiteten för att komma i någon slags form. Hollywoodjoggare eller ej.