Jag kom ut på en löptur ikväll. Det kändes enkelt och befriande och rätt så ojobbigt. I bra tempo avverkade jag ett gäng kilometrar och uppförsbackarna på Årstasidan kändes lekande lätt. Det är härligt med flyt. Fast på slutet blev jag trött så då var det inte så himla enkelt längre. Och att springa ikapp med bilar över Liljeholmsbron och Hornsgatan är inte så himla kul det heller. I alla fall inte mitt under rusningstrafik.

Jag har lite svårt för det där med att veta vilket tempo jag ska vara nöjd med när jag springer intervaller och sådant. Funderade en sväng på att springa tvåtusingar, inspirerad av den här tjejen, för det behöver ju inte gå så himla fort då. När jag skriver att jag höll ett rätt bra tempo så är det precis över mitt pers på milen. Rätt långt ifrån det tempo jag håller på milen idag. Fast eftersom mitt pannben är lite försvagat så kanske jag redan kan springa milen nära mitt pers redan nu – om jag bara orkade orka. Där är återigen en anledning till att faktiskt börja använda mitt pulsband. Då vet jag lite mer säkert hur nära max jag ligger. Förutsatt att jag vet min maxpuls förstås. Och det vet jag på ett ungefär. Nästa pass kommer bli intressant!

Sugen på att springa Tjejmilen den 3 september? Jag har 10 startplatser att tävla ut!

Allt du behöver göra är att svara på frågan: Hur många är anmälda till Tjejmilen och motivera med max 15 ord varför just du ska vinna. Vinner du en startplats får du även ett fint hudvårdskit från HTH som bonus!

Jag behöver ditt tävlingsbidrag senast nu på torsdag den 11 augusti. Skicka svar på tävlingsfråga + motivering till traningsgladje at gmail.com. Skicka även namn, adress, fördelsdatum (inte fyra sista) och ange om du vill ha tidtagning eller ej.

Den friskaste och fräschaste maten jag vet är ugnsbakad lax på salladsbädd med pappas sås. I andras ögon går den där såsen förmodligen under namnet romsås eller något sådant, men min pappa har gjort den så länge jag kan minnas – och dessutom tycker jag att romsås låter rätt äckligt.

Vi fixade ingredienserna på Hemköp i Halmstad. En rätt liten matbutik men som ska ha cred för sitt ekologiska utbud. Både lax, tomater, ruccola, och avokado inhandlades ekologiska medan creme fraiche, stenbitsrom, dill och sojabönor fick bli av den vanliga sorten. Rieslingen Ecologica Berlina är kravmärkt och det finns allt som oftast en sådan flaska på kylning hemma hos oss. Perfekt till lax på grönsaksbädd serverat på mjuka soffkuddar ute på balkongen samtidigt som man hör ett helt okej reaggeband spela i Graffittiparken tvärs över Nissan.

Jag lade grunden till middagshungern under ett löppass tidigare ikväll. 2 varv runt Galgbergets 3-kilometrare avverkades i lugn fart medan jag njöt av att bara vara. När man läser bloggen kan man tro att jag är på träningsläger men jag gör det jag gillar bäst just nu. Jag är. Här och nu och som bara den. Fantastiskt skönt! Jag tog tid på mig under mina 6 kilometer. Jag tog tid på mig när jag gjorde 60 utfallssteg enligt Jari Ketolas 10-veckorsuppmaning som hela bloggvärlden hakat på och jag tog tid på mig när jag gjorde 2.5 trappintervaller á 100 trappsteg stycket. Jag hade tänkt mig 6 men jag orkade inte orka på slutet. Så jag sket i dem – lika nöjd ändå.

Det är rätt fantastiskt att vara här och nu och ingenting annat. Men det är frukstansvärt svårt att göra ingenting med gott samvete. Förutom mitt lilla morgonpass och min eftermiddagsträning har jag inte gjort någonting alls idag. Inte en enda upplevelse att hoppa högt av. Inte åkt någonstans, inte gjort något vettigt att lägga till minnesbanken. Jag har köpt 2 vykort och druckit 1 latte macchiato på Espresso House. That’s it! Och sådant är nästintill straffbart i mitt medvetande. Att gå omkring och göra ingenting är slöseri med tid säger ena Sarahalvan, medan andra delen av mig själv tänker på det här inlägget. Vi är väldigt mycket även när vi inte gör någonting alls. Det är helt okej det med. Ingenting behövs ibland. Och vi är alltför hårda mot oss själva alldeles för ofta.