Det var premiär för Snäcksjön Triathlon i helgen. En fantastisk härlig tävling, arrangerad av Ella, som man deltog i pÃ¥ egna villkor. De som kände sig snabba tävlade i en grupp – de som kände sig lite lÃ¥ngsammare i en annan. Sekretariatet höll koll pÃ¥ tiden ändÃ¥, ja faktiskt pÃ¥ alla tiondelar ocksÃ¥.

Det var tydliga skillnader pÃ¥ grupperna: den lÃ¥ngsamma gruppen innehöll bara tjejer med undantag för 2 – och den snabba gruppen bestod av killar och en ensam tjej. Jag var mesig och kände mig lÃ¥ngsam, men till nästa Ã¥r dÃ¥ jag tränat pÃ¥ att crawla och bricklöpa – ja dÃ¥ fasen ska jag ocksÃ¥ känna mig snabb. Däremot tänker jag fortsätta heja pÃ¥ alla andra när jag möter dem utmed banan, och stanna hos de trevliga funktionärerna en sväng för en banan. Det hann inte sÃ¥ mÃ¥nga i den snabba gruppen med. Där var det tävling pÃ¥ största allvar. I min grupp var det en kul grej – trots ösregn som gjorde allting lite galnare och lite lerigare.

Banan bestod av simning i en sjö (längd oklart men typ 500 meter), 19 km cykling och sedan 7 km löpning. PÃ¥ ett ungefär. Sa jag att det ösregnade? Det slutade inte regna en enda gÃ¥ng under dagen! Jag testade cykeln i nÃ¥gra hundra meter och blev genomblöt och lerig pÃ¥ en gÃ¥ng. Efter det sket jag i regnet – man kan liksom inte bli mer än blöt. När jag var ute och körde pÃ¥ riktigt sÃ¥ var allt regnande och alla vattenfyllda vägar sÃ¥ bisarrt att jag liksom inte kunde annat än skratta Ã¥t eländet. Cykeldelen var fantastiskt rolig och kändes lätt och enkel. Men det här med löpning direkt efter att man cyklat alltsÃ¥. My god!

Jag har aldrig tränat pÃ¥ bricklöpning i mitt liv. Jag vet heller inte hur jag ska beskriva känslan. Fötterna är halvt bortdomnade och lÃ¥ren är stumma pÃ¥ konstiga ställen. Det är som att man springer allt man kan – men man kommer ingenstans alls. Mycket, mycket märkligt. Efter 4 km släppte det och jag kunde springa som vanligt, och det var ungefär där jag sprang fel. Det regnade sÃ¥ mycket att färgen som markerade löparspÃ¥ret hade försvunnit. Jag befann mig snart mitt ute pÃ¥ en öde skogsväg bland träd, träd och ännu fler träd. Och regnet förstÃ¥s!

Efter att ha sprungit några kilometer för långt blev jag upplockad av tävlingsbilen och nedsläppt på den ordinarie banan igen. Jag kunder därför springa de sista hundra metrarna in i mål och plocka hem titeln som vinnare av damklassen. Jag får nog tacka min fräsiga cykel för det. Jag kom upp ur vattnet som 3:e tjej och plockade många, många, många minutrar med mina smala racerdäck. På löpningen blev jag bara omsprungen av en enda, en kille som sprang lite mer fel än mig och fick en milslång löpning. Han fick pris för längsta triathlondistans under den efterföljande utomordentliga kräftskivan. Själv kammade jag hem en flaska rosa bubbel.

Till nästa år hoppas jag att fler hittar till Snäcksjön och inte bangar för vare sig väder eller om de förberedande träningspassen inte blivit som man tänkt sig. Hur pass allvarligt man tar på tävlingsmomentet bestämmer man själv men garanterat roligt är det.

Ella hade tänkt pÃ¥ de flesta detaljer: vätskestationer utmed banan, väldigt glada funktionärer, kilometermarkeringar, bojar att runda i sjön – och tävlingströjor till alla! Och kanske det allra roligaste: banketten efterÃ¥t (där supersnabba totalvinnaren kammade hem en Ã¥trÃ¥värd hi-techtröja frÃ¥n Adidas!). I höladan dukades det upp med kräftor och girlanger sÃ¥ det stod härliga till. Regnet fortsatte att ösa ner utanför men det fortfarande ingen roll. Medan det smattrade pÃ¥ taket satt vi där under med tusen tända ljus och mat och dryck sÃ¥ att det räckte och blev över. En fantastiskt rolig dag!

Hunden Alice blickar ut över den regndränkta stallplanen – som fick tjänstgöra som växlingsomrÃ¥de

Rulle står och laddar i stallet

Cykelförberedelser…

Blandad cykelkompott. De flesta racers stod inne pÃ¥ det torra i väntan pÃ¥ att bli blöta…

NÃ¥gra minuter innan start

Alla hade typ såhär roligt hela tiden

Fler som har roligt!

Man blev rätt lerig

Verkligen jättelerig!

När alla gått i mål, duschat av sig leran och blivit varma förberedde vi för bankett och kräftkalas

De här 2 söta hamnade pÃ¥ bild rätt mÃ¥nga gÃ¥nger…

Medan mörkret sänkte sig där ute så satt vi här inne och drack och åt och sjöng och myste!

Jag har precis haft sÃ¥ otroligt r o l i g t pÃ¥ Söders gator. Det var ett fantastiskt lopp! Lite som att springa bredvid genom ett nöjesfält. Det kan ha haft lite att göra med att jag startade i samma startgrupp som maskeradlöparna och därför fick springa bredvid Super Mario, en humla, ett kräftkalas (!), en superlÃ¥ng SL-buss, fÃ¥ngar i randiga kläder och andra märkliga saker. Men det har ocksÃ¥ att göra med den fantastiska publiken längs med banan, musiken som spelades överallt – frÃ¥n spelmän till DJ’s och körer och jag vet inte vad.

Midnattsloppet i Stockholm 2011 var ett fantastiskt lopp och ett av mina bästa nÃ¥gonsin. Det var roligt nästan varje steg (med undantag för en liten, liten dipp precis när vi korsade Folkungagatan där vid Big Ben) och det kändes lätt och ledigt. Det var en helt annan Sara som sprang idag jämfört med i Falkenberg för nÃ¥gra veckor sedan. Jag tog en kilometer i taget och gav mig inte. Jag behövde knappt en kämpa med att kämpa – det kom ingen vägg, inga negativa tankar och det blev aldrig döjobbigt. Det var liksom bara roligt.

Den där utlovade peppen i backen som Nike utlovat gick det sisÃ¥där med. Min hanns tyvärr aldrig med och det var lite trÃ¥kigt. Men det var kul att läsa andras pepp och jag sÃ¥g min pepp till Lotta. Resten av den kilometern sprang jag och letade efter just Lotta – men jag sÃ¥g dig nog aldrig. Däremot träffade jag pÃ¥ Dessi innan loppet, och Fitnesscoachen – hoppas det gick bra för er! Tusen tack Nilla för att du hejade pÃ¥ mig!

Tack till Mia ocksÃ¥ för att du delat med dig av bra tankar under sommaren. Ett millopp bestÃ¥r rent mentalt av 3 km uppvärmning, 5 km snabbdistans och sÃ¥ 2 km spurt. ”SvÃ¥rare” än sÃ¥ är det inte.

Efter mÃ¥lgÃ¥ng firade jag med en cola och nu ska jag njuta lite av ett fantastiskt genomfört lopp. Jag har nog aldrig varit sÃ¥här nöjd efter ett lopp. Visst, det är en bit frÃ¥n pers – men jag har gigantisk potential. Jag var pigg även efter mÃ¥lgÃ¥ng sÃ¥ jag vet att det finns mer att ge. Jag är bara sÃ¥ himla nöjd över att jag orkade orka. Jag gav inte upp och jag kämpade hela vägen.

DN uppmärksammar att fler kvinnor springer lopp. Men när kommer boomen leta sig utanför den socioekonomiskt homogena grupp som springer idag*? När blir det fler än de som är ”välutbildade” som löptränar?

* Enligt undersökning som man hänvisar till i dagens DN. Man har även påstått detta för några månader sedan i Sveriges Radio.