Våren är inte alls min årstid. Ju mer solen skiner desto mer samlas molnen i själen. Ändå är det härligt att möta ljuset där ute. Jag och Hazel tog oss en friskvårdstimme på lunchen. Vi satt på fårskdnnsfällar och betraktade livet runtomkring oss; skidåkarna i spåret på sjön, skoterfamiljen vars skratt smittade av sig över isen, Audibilarna som underhåller gäster som trycker gasen i botten på isbanan och så skärmflygarna som snurrar runt där uppe.

Vasaloppet presenterar nästa års äventyr i och med Nattvasan. Jag tycker om filmen, men framförallt tycker jag mycket om låten. Det är Marit Bergman som står bakom och låten heter ”Blåa blåa bergen”.

Den påminner mig om den här tidpunkten förra året när jag sprang mitt första långpass mot Dublin marathon. Ni kommer förmodligen att känna igen låten i det inlägget. Det var mörkt och kallt och underbart.

https://youtu.be/e1BD5WWv8YA

Bild lånad från Vasaloppet

Jag vaknar före klockan och funderar ett tag på vad den kan tänkas vara. 6, visar det sig. Ute är det alldeles vitt så jag ligger kvar tills de lugna tonerna med jojk börjar spela. Ja, det är så jag har min väckningsfunktionen inställd på min telefon ända sedan den här dagen. Samernas historia är gripande och det är så märkligt att vi lär oss så lite om den i skolan – dessutom är det oacceptabelt hur vi än idag är så oförstående för den.

Vid 7 går jag och Hazel ut i snöyran. Hela dagen snöar det lovikavantar; riktig decembersnö som gör att jag inte ens ser fjället mittemot mig. Skidbackarna i Åre är helt magiska just nu – så mycket snö!

Jag äter frukost och lyssnar på morgonnyheterna och en kvart före vårt måndagsmorgonmöte på jobbet hoppar jag i jeansen och tar mig dit. Vi pratar sommarfjäll och planerar en jobbresa till några fjällpärlor i Lappland som jag ska besöka rätt så snart.

Timmarna fram till lunch sitter jag på kontoret och jobbar och klockan 12 är jag hemma igen. Hazel är som alltid överförtjust när jag kommer hem; varje gång är det som att det är det bästa som någonsin hänt henne.

Efter en snabb lunch tar jag fram sparken från förrådet och vi sparkar iväg längs Årevägen. Efter några kilometer finns en trampad stig i snön och nyfikenheten i mig vänder sparken mot spåren och följer stigen ner mot sjön och hittar lite nya vägar tillbaka.

En stund senare har jag ett möte på Bageri Grädda; jag träffar Emelie som har grundat Rent a plagg med världens smartaste affärsidé: att hyra ut sådant man behöver till sitt friluftsliv. Alltså allt från dyra skidkläder som man kanske inte vill köpa för en enstaka veckas skidsemester – till tält och all utrustning man behöver när man ska ut och tälta men aldrig kommer sig för eftersom det blir så dyrt.

Just det där med utrustning gick jag igång på; för mig som inte har någonting alls i tältväg men som vill prova på så är detta supersmart. Vi hyrde grejer från Rent a plagg förrförra hösten när vi skulle ut och tälta; men sedan visade sig att det skulle blåsa storm så det blev inget av med den tältningen. Men nu har jag och Emelie kommit överrens om att vi ska ut och vintertälta någon gång snart!

På eftermiddagen jobbar jag några timmar till tonerna av nyhetssändningarna på P1. Sedan messar en kompis med hund att de är utanför vårt hus; så då går jag och Hazel ner och leker. Eller ja, hundarna leker i alla fall.

För min del återstår några timmars jobb med mina andra uppdrag och klockan 21.30 stänger jag ner mina skärmar för att gå in i det här rummet. En måndag som är rätt så fin ändå.