Igår eftermiddag följde jag med en annan Sara upp på fjället; vi letade efter det där magiska gulden som finns där ute just nu: hjortron! Hjortron växer på blöta myrar eller i gränslandet mellan myr och det torra lite högre upp. De har börjat mogna precis nu, även om de förmodligen är allra bäst om några dagar.

Att plocka blåbär och hjortron och kantareller hör till de där härliga grejerna jag är dålig på. Jag har för dåligt tålamod och tröttnar snabbt. Dessutom blir jag galen på mygg och knott och spindelväv. Men, det var en härlig tur på fjället och det var faktiskt kul att plocka hjortron – dessutom i trevligt sällskap.

Grejen med hjortron är att se de små rackarna. Det är väl lite som med svamp tänker jag? Men, ser man ett litet guldigt bär där nere på myren så ser man snart fler.

Nu återstår att se vad jag ska göra med mina två-tre deciliter med hjortron. Kanske äter jag det till bananpannkaka som Sara föreslog, eller till glass – eller min favoritkombination som mormor gör: lax och hjortron!

Efter vår tur på fjället slog vi oss ner vid Ullån och badade fötterna. Vi satt där en bra stund i solen och hade det allmänt bra, så som man ska ha det en fin onsdagseftermiddag.

Holiday Club i Åre har blivit en av byns mer moderna institutioner. Holiday Club med sitt spa är en självklarhet tillsammans med bergbanan som är lite drygt 100 år, Åre kabinbana och så de anrika gamla husen i byn. Att besöka Holiday Club för ett bad är nästintill lika självklart som att ta ett åk i backen på vintern eller leta upp en led på berget på vintern.

Det är på Holiday Club jag är när jag simmar. Holiday Clubs bad (det är egentligen en bad- och bastuvärld) är inget uttalat ställe för motionssim men är man smart med tiderna och när man går dit så är man i princip ensam i poolen; det har jag varit snudd på alla gånger jag varit där och simmat oavsett om det är sommar eller vinter.

Jag kan inte hjälpa att kolla på den stora klockan på väggen när jag simmar. Inte för att hålla koll på hur snabbt jag simmar, utan för att räkna ner tills jag får gå upp. Men det beror mest på att det inte finns så mycket annat att kolla på. När jag simmar åt ena hållet kan jag i och för sig blicka ut över träden på andra sidan Åresjön men i övrigt händer inte så mycket. Det ger å sin sida fin reflektion för hjärnan, så att simma blir också en stund att reflektera över saker och ting (en av de där grejerna som hjärnan behöver för att må bra). Dessutom är man långt från uppkopplad där i poolen!

I vintras fick jag kläm på det där med att crawla tack vare en grym simlärare – tillika min före detta chef och kollega (sedan skrev jag det här inlägget, stursk som jag var: lär dig crawla på 30 minuter). Men simträning handlar om att konstant nöta just simträning. Det har jag förstått från mina simmande vänner. Därför blir det mest bröstsim nu när jag motionssimmar och för att hjärnan ska få lite lugn. Här är några reflektioner från en tidigare gång jag simmade.

Efter simningen åt jag lunch på Holiday Club. De serverar lunchbuffé med sallad och gillar man inte dagens rätt så finns det i princip alltid spagetti och köttfärssås eller tacos.

Kan någon förresten förklara varför man blir så hungrig när man simmat? Jag har hört flera teorier; dels att organen ligger i horisontalläge alternativt att det har något med vattentrycket att göra, men också att det är kallt i vattnet och då går det åt mycket energi att värma upp kroppen. Har du någon teori?

Jag är inte så himla nöjd med att det redan är helg men it is what it is och det var ju trots allt evigheter sedan jag gjorde det här.

Nu väntar åtta fullspäckade dagar men som vanligt är ni med på hela resan; vi ska ta oss en bit i Sverige och totalt ca 300 mil. På 300 mil kommer man till exempel till Spanien men jag ska inte utanför Sveriges gränser en enda gång.

Igår kom så många fram och sa hej till mig när jag hade Åre torg som lite alternativ arbetsplats. Det var kul att prata med er!