Det känns som det varit lite lördag hela veckan den senaste tiden. Röda dagar har avlöst varandra och än är det inte slut på dem för säsongen. Kommande vecka är inte heller den en vanlig arbetsvecka. På fredag startar jag min cykling till Åre – jag hoppas väderprognoserna som ger hopp om milda temperaturer håller i sig. Planen är att vara uppe i Åre till på onsdag 22 maj, den tidsplanen ger mig dessutom en vilodag hemma hos mormor och morfar. Eller vilodag och vilodag, löparskorna är packade. Jag ser det som att jag på fredag ger mig iväg på en 10 dagar lång träningsresa. Jag cyklar till Åre av en anledning och det är att vara med på Workout Åre, ett av landets bästa och mysigaste träningskonvent.

En viktig tanke under min cykeltur är vad man på Workout Åre skriver på hemsidan: Workout Åre är träning, inspiration, jävlaranamma, endorfin, gemenskap, utmaning och svett i sin bästa form. Vi delar glädje och utmaning. För oss som jobbar med Workout Åre har det länge varit tydligt att den träningsglädje vi skapar tillsammans räcker bra mycket längre än de här tre dagarna – och till många fler än oss som deltar. När vi mår bra vill vi dela med oss, i synnerhet till dem som bäst behöver hopp och energi. Cancer rör oss alla. Barncancer berör, oavsett om man har en personlig erfarenhet från det eller inte. Vi har bestämt oss för att göra skillnad och vi hoppas du vill vara med.

Man har satt ribban på 100 000 insamlade kronor och jag tänker ge minst 1 krona per kilometer jag cyklar. Ska du också till Workout Åre? Skänk en slant du med, kanske för varje minut du tränar – eller för varje pass du kör. Att göra skillnad känns lika bra för hjärtat som att träna. Vilket betyder att du som inte har möjlighet att vara med på Workout Åre också kan göra något gott för dig själv och andra! Vill du ge mig en morot för att hålla i och kämpa i motvind och uppförsbackar så skänker du en slant för min cykling – men kom ihåg att berätta för mig att du gjort det så att jag kan ha dig på min axel när jag cyklar!

Tack för den här vintern. För fin snö. För grymma pister i Åre. För manchester och för sol på näsan. För slipade kanter och för gamla och nya skidor. Tack till mamma och pappa för bästa fjällägenheten, till Skistar för bästa fjälldestinationen och tack Marmot för färg på skidkläderna! Apropå färg – tack till mamma igen för lån av den gula hjälmen från POC.

2013 blev året då både jag och Grabben åker Stöckli. Men det är också en säsong som gått lite för fort. Jag som skulle åka skidor hela mars känner mig väldigt nöjd med de skiddagar jag fått till – men eftersom de var så bra önskar jag att jag fått många fler! Nu tar jag vår – och ser fram emot skidsäsongen 2013/2014. Får jag önska så blir det massor med skidåkning i svenska fjällen och en och annan alptopp.

När det blev flatljus i pisten snörade jag på mig löparskorna och stegade ut till en helt annan backe: serpentinvägen mellan Gamla Årevägen och E14. Det blev några vändor upp och ner. I en sådan lång backe blir det inga direkta intervaller utan snarare en något lägre fart – men med en rejäl pulsökning. Förutom ren backträning ska jag också leta upp så många kuperade spår som möjligt att springa i för att få till den uthållighet som krävs. De flesta elljusspår bjuder på rejäla backar så jag ser fram emot att isen smälter så att jag kan svettas lite bland granbarr och lingonris.

Jag matchade våren i luften med supertunn Craft Featherlightjacka och ett lager underställ. Allra närmast kroppen en sport-bh i merinoull från Smartwool – ett tips! På skorna hade jag Icebugs terrängskor. En smula onödigt på bar asfalt, men man tager vad man haver från resväskan.