Allmänt

Relativitetsteorin

Jag har tänkt på en sak.

Allting är relativt

Ibland när jag springer intervaller, eller nÃ¥got gör nÃ¥got annat jobbigt, undrar jag om jag verkligen är trött. Är det sÃ¥här trött jag kan bli? Kan jag bli tröttare? Hur känns det att ta ut sig till 100% – egentligen? Jag har ju aldrig gjort det. Jag har varit trött. Nära max-trött. Men aldrig maxtrött. SÃ¥ jag vet ju egentligen inte hur det är eller hur det känns. Visst är jag trött efter mina intervaller, men hur trött är jag pÃ¥ skalan – egentligen?

LikasÃ¥ undrar jag över stress. Jag känner mig stressad just nu. Nästan extremstressad. Jag har fÃ¥ gÃ¥nger varit sÃ¥ stressad som jag är nu. Jobbet kräver oändligt mycket av mig, och jag rÃ¥kar till pÃ¥ köpet vara involverad pÃ¥ lite olika ställen, pÃ¥ lite olika företag, där alla projekten hopar sig med deadlines inom samma tidsrymd. Men hur stressad är jag egentligen, sett till hur stressad jag kan bli innan det gÃ¥r överstyr? Hur nära kanten är jag? Jag har ju aldrig varit sÃ¥ stressad. Jag har varit stressad. Men aldrig gÃ¥tt in i den där omtalade väggen. SÃ¥ jag vet ju egentligen inte hur det känns. Hur stressad är jag pÃ¥ skalan – egentligen?

Hur vet man?>

Think outside the box!

Att ha topsen i en ittalaskål (mamma har sin tandborste i den). Att ens fundera på att springa 10 mil en helg fastän vikten nästan är tresiffrig. Att åka med slalomutrustning på platten 3km genom skogen hem till stugan. Att äta frukosten med silversked. Att göra sin egen träningsresa istället för att köpa den i färdigt format. Att fatta beslut med magkänsla. Att hitta sin egen väg – och följa den.

>

metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!