Den enes bröd den andres död. Nu är detta inlägg inte lika dramatiskt. Men likväl ironiskt.

Grabben och jag

Grabben mötte upp mig på Allt för Hälsan-mässan igår. Han var tidig och gick och strosade bland viktreduceringsmontrarna. Han hamnade i en kö vid Itrimmontern där det erbjöds kostnadsfri fettmätning. Och rätt vad det var så blev det hans tur.

BMI kontrollerades, och det konstaterades att Grabben var underviktig. No surprise. Men sedan gick vikttjejen i taket av upphetsning. Fettmätargrejen visade på 6.6% och med en sådan låg procentsats var helt plötsligt inte undervikten något att bry sig om. Istället undrade hon ivrigt hur Grabben tränade.

– Jag tränar inte, svarade Grabben innan han till slut erkände att han sprang lite ibland.

Hur det kommer sig att man fÃ¥r en fettprocent pÃ¥ dryga 6% av att springa ”lite ibland” fattar inte jag. Inte tjejen i montern heller som sprang efter fler instrument och letade bland massa kurvor för att hitta en profil som passade Grabben. Men ingenting funkade eftersom de inte hade haft nÃ¥gon besökare med sÃ¥dan fettprocent pÃ¥ mässan.

Det är enkelt att konstatera att Grabben och jag är varandras motsatser.

Grabben styrketränar i stort sett aldrig (ledsen men en gång i kvartalet räknas inte). Jag gör det ganska ofta. Jag tränar i allmänhet mer än dubbelt så mycket som Grabben. Ändå håller sig både vikt och fettprocent på ganska höga nivåer. Grabben käkar ofta chips, dricker cola, går på Mc Donalds och älskar princesstårtor. Jag kämpar med min kesella. Ironiskt, eller hur!

På sitt lilla papper som Grabben fick med sig hem finns kurvor på vikt och fettprocent. Det visar att ligger man på övervikt enligt BMI, kan man i alla fall vara normalviktig om fettprocenten ligger mellan vissa nivåer. Och tvärtom, som i Grabbens fall, har man BMI på 17 så är man inte så underviktig om fettprocenten ligger på 6.6%.

Det glädjer mig. Enligt BMI ligger jag pÃ¥ väldigt mycket övervikt – men sett till min fettprocent sÃ¥ sjunker överviktsgraden drastiskt. Jippiyay. Eller nÃ¥t.>

Jag har träningsvärk. Lagom skön sådan i rumpa, baksida ben och rygg. Tacka body combaten för det! Jag har även lite ont i insidan av armågen, vilket är något jag tackar body combaten mindre för. När jag kommer hem ska jag presentera mitt nya projekt – med en härlig kickback till mig. Nu ska jag fokusera på att hålla mig vaken. Jag var på jobbet 06.55 imorse…>

Om det är såhär bra det kan bli så vill jag inte vara med.

Best of the best och Allt för Hälsan

Såg fram emot mitt första konvent: Best of the best i samband med Allt för Hälsan-mässan. Tyvärr ger jag bottenbetyg till både konvent och mässa. Best of the best gör verkligen inte skäl för namnet och på mässan var det minimalt med fokus på träning och mest en massa kapslar med grejer och annat flummigt.

Jag har en positiv sak att säga: Oscar Nilsson är bättre än sin bok. Bravo!

Konventet började tidigt imorse med just Oscar som starter. Det blev en aerobicsklass med mycket fokus på dans och nollkoordinerad som jag är hade jag svårt att hänga med. Men det var roligt och stämningen var hög – vilket kändes i hela lokalen de röda äckliga mässmattorna och den instängda luften till trots.

Sedan en timma bodycombat följt av ännu en boxinspirerad klass med Paolo Roberto. Hur tänkte man här? Box på box och sedan efter lunch: dans (med Annica Sjöö) på dans. Sista dansklassen skulle varit med Alcazar-Andreas men han tackade nej och någon icke-kändis fick rycka in. Snacka om nedköp.

Jag skippade alla klasser efter lunch och vet inte alls hur de var. Kanske var icke-kändisen dagens höjdpunkt? Jag hade gärna velat vara med på Jose Nunez klass men hade inte lust att hänga på mässan till klockan 16.00 bara därför.

Eftersom jag var en av de 200 första att betala fick jag en pilatesboll. Det blev jag glad över. Lika glada var nog inte alla – bollarna var uppblåsta och förmodligen svåra att transportera hem på tunnelbanan. Jag åkte bil hem. Liten bil. Jag fick inte in bollen genom dörren, utan var tvungen att cabba ner istället. Såg nog rätt komiskt ut men det bjuder jag på!

Några som är dåliga på att bjuda till är Fitness Magasine. I sin marknadsföring för Best of the best lockar de med ”Fitness Magazines nya designade väska sprängfylld med sponsorprodukter (totalt värde ca 2000 kr)”.

Eh?

Alltså. Alla väskor är designade – av någon. Särskilt sprängfylld var den inte. Här låg 3 gamla (!) nummer av Fitness Magazine. Några reklamblad. En gigantisk stor och plastig miniräknare. Fler reklamblad. Presentkort på skönhetsbehandling på Stockholmsbaserad klinik men där man ändå måste lägga till ett par 100-lappar för att få någonting. Och just ja – 30 kapslar med omega 3. Sprängfylld my ass.

Jag haffade arrangören på plats och påpekade detta. Vad i denna väska är värd 2000 kronor, undrade jag. Jag hade precis innan sett att väskan kostade 100 spänn att köpa i Fitness Magasines monter – och tidningarna kostade 10 kronor. Inte en chans att stegräknaren gick loss på resten av värdet. Eller omegakapslarna.

Efter mycket påtryckningar från mig, mycket sarkasm från arrangören, undrade han vad som skulle göra mig nöjd. En prenumeration på Fitness, sa jag. Och det skulle han försöka fixa. Bra för min del – men synd om resterande hundratals personer som får gå hem med sin ihopsjunkna väska ”sprängfylld” med sponsorprodukter.>