Farväl juli; tack för alla dagar, minnen och roliga stunder. Juli var en evighetslång månad och jag är tacksam över det. Det känns till exempel jättelänge sedan som jag sprang i Storulvån. Jag har sprungit mig igenom hela juli på olika platser. Jag sprang i Småland och jag sprang i Mölle till exempel.

Jag har ätit gott också. Ofta ute; vi har varit på Salt på Tylösand tre gånger och varje gång har jag börjat med kalixlöjrom och avslutat med torsk med tryffelhollandaise. Jag har gjort sjukt god körsbärslemonad. Och kolla den här bärbomben! För att inte tala om vattenmelonpizza som blev en bloggraket.

Några dagar var det riktigt varmt och då spenderade vi den mesta av tiden nere vid vattnet. Den här översta bilden summerar så mycket av den här årets sommar (som inte är slut än). För att inte tala om favoritstranden!

Det jag gjort allra mest är nog olika utflykter. Som till Kosta Boda, och till Öland. Och till Bohuslän och Marstrand. Och till Skärså. Och till Båstad. Och så dagar som dessa.

Men det absolut största jag gjorde var kanske det här.

Augusti blir en salig blandning av det mesta men mestadels spenderar jag dagarna i fjällen i norr. Jag har redan hunnit prata skidåkning så många gånger den här sommaren att längtet legat på lur hela tiden men startkottet på min hösttermin blir något senare än vanligt. Jag brukar bubbla höstlängtan redan en vecka in i augusti men inte i år. Jag njuter av sommaren och vill låta er göra detsamma. Att vara här och nu i alla väder och oavsett lager med kläder.

1 juli i Storulvån En nyfiken sommarhund  Cykelrundan i början på juli, backigt men vackert Mamma fyllde år och vi åkte till Skärså för middag hela gänget  Några dagar senare befann jag mig på Kosta Boda Art Hotel i Småland Jag sprang, och sprang och jag sprang  Här är vattenmelonpizzan som spred sig vidare till flera bloggar Vi var på Öland en sväng också. Det var varmt på Alvar  Solen har strålat rätt många gånger, här var det blått och grönt när jag sprang i Mölle Och så sprang jag Prins Bertil i Halmstad såklart  Lynga, min allra bästa strand. Här är ljuset alltid vackert Vi åkte till Bohuslän för att hälsa på vänner – Åsa utmanar vågorna  Och så blev det ett kort stopp på Marstrand och jag blickade bort mot min barndomsö Dagen efter var jag i Båstad mitt under tennisveckan  Min finaste Hazelwing testade på sandstränderna på västkusten Och jag sprang ännu mer

Igår var vi i Mölle igen. Jag hade träningskläderna med mig eftersom jag ville stänga den här leden. Men, jag hade viktigare saker för mig eftersom jag skulle plåta ett bröllop (yay) och sedan när jag var klar kände jag mer för mjukglass än terränglöpning.

Det regnade när vi körde dit och det regnade när vi körde hem, men fotograferingen sken solen och himlen var nästan helt blå. Vilken lycka! Min sambo hade löpcoachpass i Mölle och vi sågs framåt eftermiddagen sågs vi igen när vi var klara med våra respektive uppdrag.

Efteråt åkte vi hem och drack sangria, men det har ni redan läst om…

Igår när vi körde hem efter några dagar hos Åsa och Viktor tog vi en annan sväng än vanligt, och såg en skylt mot Marstrand. Eftersom vi inte hade jättebrådis valde vi att följa skylten och kom två mil senare fram till färjeläget och ön Marstrand som ligger ett stenkast från fastlandet.

Jag har aldrig tagit bilvägen till Marstrand (man måste fortfarande åka färja över sundet) men någon gång ska ju vara den första. När jag var liten kom vi havsvägen, antingen i farfars snipa eller med färja från en annan del av Tjörn. Att se skyltar mot öarna Dyrön och Åstol är nostalgi på riktigt och vi följde i min barndoms fotspår när vi väl kom över till Marstrand; för vi började som sig bör med ett wienerbröd från Bergs konditori!

Vi flanerade på ön i ungefär en timma eller så och tog oss snabbt ut på stigarna som går tvärs över ön och gick sedan en sväng runt Carlstens fästning på Marstrand innan vi tog färjan tillbaka och åkte söderut igen. Vi hade ju en konsert med Roxette som väntade på oss!

Efter en snabb middag på stan fick vi se både Maryjet (till publikens förtjusning) och Eskobar (till min egen förtjusning – nostalgi igen) innan Roxette fyllde scenen i Halmstadnatten.