När vanliga partymänniskor är i Åre bygger de pyramider av ölburkar. Inte vi. Men vi kan bygga världens största pyramid av vitaminvattenflaskor.

Vitamin Well

Det är stor Ã¥tgÃ¥ng pÃ¥ vatten. BÃ¥de kranvatten – men ocksÃ¥ vitaminvatten (lättsockrat) pÃ¥ flaska. PÃ¥sarna är fulla med flaskor som ska gÃ¥ till pant och överallt i stugan hittar man spÃ¥r (tomma flaskor alltsÃ¥). Vi har inte byggt nÃ¥gon sÃ¥dan där klassisk pyramin med tomma flaskor, men vi skulle kunna.

Vilken som är favoritsmaken är svÃ¥rt att sia om. Men jag tror att de flesta i stugan väljer Vitamin Well-dryck utifrÃ¥n smak snarare än ”funktion”. De som finns är grönt äpple (vitaminer du behöver varje dag), grapefrukt (för hÃ¥d och hur), citrus/fläder (för kroppens försvar) och citron/grönt te (för Ã¥terhämtning). Jag gillar nog citron/grönt te bäst. Eller nä… citrus/fläder är kanske godast. Eller vänta…>

Mycket att blogga om och ny telefonkamera är ingen bra idé.

Skidåkning

Jag skaffade mig en LG Renoir i onsdags. En ny telefon alltså. Den har bra kamera. Säger dom. Jag vet inte riktigt, för jag har inte lyckats få över bilderna till datorn och på telefonen ser alla bilder bra ut. Men nu äntligen! Här kommer en rapport från första dagen av Blogger Ski Camp i Åre – och några bilder!

Det började egentligen igår. Strax efter 09.00 hämtade jag upp Malin, VR-Tess och Sofy. Sofy hade 32 kilo packning med sig. Vi är osäkra på hur länge hon ska vara här. Resten av oss ska vara här tills på söndag i alla fall…

Hela gänget!
VR-Tess, Therese, Gymfjollan, Sofy, MS, Robert, Marie, Mela, Jane, Nilla, AC, och Malin.

Vi åkte från ett lagom milt Stockholm till -18 här i Åre. På vägen passerade vi -24. Idag när vi åkte gick det från -13 imorse till -2 nu strax före 22. Men det är ingen fara – vi vet hur vi ska valla! Skidcenter i Björnen erbjuder superbra vallakvällar på torsdagar, och helt gratis är det också. Längdskidåkning är helt klart en materialsport. Som tur var spenderade jag min förmögenhet på vallagrejer förra året på Staffan Larssons skidläger. Jag är kittad!

Moi!
I Craft från topp till tå.

Så till skidåkningen. Det går bra! Även i utförsbackarna! 18 km blev det idag. De första 8 med duktiga instruktören Anna. Hon delade med sig av bra tips i spåren i Björnen. Fast det är svårt att inte åka på max. Man vill ju framåt – på ett helt annat sätt än när man springer! Och om man åker på max håller man ju inte så länge…

Duktiga Skidlärar-Anna –
som bränner av 15 km i blixtfart.

På eftermiddagen åkte några av oss lite mer. Milspåret lät som en bra idé och det var det – tills vi hade kommit halvvägs. Då tokdog jag. Dagsljuset hade övergått i skymning och det gick segt i de svaga uppförsluten. Men så fort det gick lite utför släppte tröttheten och jag piggnade på mig. Snabbt trött – snabbt pigg, alltså!

Mina skidpolare!
Therese, Gymfjollan och Malin

Viktiga prylar:
Återhämtning, mössa och vallabort
(fast vallan är nog viktigare…)

Det blir lite trångt med 13 pers i en stuga.
Här vallas det – och borstas tänder, samtidigt.

Sofy är färgkoordinerad.
Svart och rött.
Tur att den fina mössan från Craft som alla fick matchade.

Det ÄR fint i Jämtlandsfjällen!

Imorgon blir det mer skidåkning. Fler kilometrar. Fler mil? Största utmaningen just nu är hur alla ska hitta sina kläder som hänger i torkskåpet. Och leta fram pjäxorna i hallen. Det blir rätt mycket grejer när 13 personer samsas på liten yta. Och när många har likadana prylar. Men vad gör det? Det är ju sjukt bra spår här i alla fall!>

Nu har jag äntligen provat på den så hypade träningsformen pilates på boll.

Hur var det?

Pilates på boll introducerades på SATS i höstas. Varenda gång jag försökt boka in mig på en klass har det varit 30 personer i kö. När jag bokade in mig till kvällens pilates på boll-klass var det bara 4 personer i kö. Vad har hänt? Kanske var jag ute i god tid? Man kan boka ett pass tidigast 2 veckor innan själva passet, och jag bokade för en och en halv vecka sedan.

Det är inte så konstigt att det är kö. Pilatessalen på SATS Zenit är ganska liten. Hur pass bra passet var vet jag inte riktigt. Jag har inte lärt mig älska pilates än. Men precis som på yogan på lunchen försökte jag analysera varenda övning. Filtrera känslan i mina muskler. Känns det här? Gör jag rätt? Hur ska det kännas?

Jag kan konstatera att det faktiskt kändes i magen efter passet. Men om det beror på övningarna eller att jag legat tryckt mot en boll i en timme vet jag inte. Bollpasset var i alla fall roligare än ett vanligt pilatespass. Men ibland kände jag mig ganska fånig som satt och höll i en jätteboll.>